I mitt förra inlägg, noble Bloggläsius, berättade jag om
Higgisen, den nya subatomära kortlivade partikeln som är en viktig pillemoj som hjälper oss att förstå hur allting fungerar jämt och ständigt och överallt. Det var ett av de partikel relaterande så kallade topics som jag igår bara hann fundera över men inte omsätta i skrivna reflexioner här på bloggen. Nu kommer ett andra inlägg med snarlik rubrik – det är bara siffrorna som skiljer.
Den andra partikeln är grekisk...
...fast det handlar inte om Greklands ekonomiska trångmål och Euro-kris och sånt utan om grammatik. Grekisk grammatik. Någonstans djupt nere i mitt överslammade minne hittar jag en rysansvärd insikt att det finns avsnitt om partiklar i de grammatikböcker som jag (inte tillräckligt noga) studerade för länge sedan. Kollade i morse och såg att avsnitten fanns kvar både hos Solders* och Wifstrand**. Partiklar i det sammanhanget är ett antal småord vilkas betydelse jag inte skall plåga läsaren (eller mig själv) med att söka beskriva.
Om
grekiska partiklar kan samma sak sägas som man kan säga om
Higgisen jag berättade om i förra inlägget. Det går alldeles utmärkt att leva utan att känna till något i saken men för grundforskningen är och blir det viktigt – partikleriet alltså. Därför – snacka om att detta är en krystad övergång! – motsätter jag mig å det kraftigaste det förslag som finns att man skall kunna studera till präst i Svenska kyrkan utan att läsa Bibeln på ens något av dess grundspråk grekiska eller hebreiska. Någon sorts forskningschef för Svenska kyrkan har kommit med ett sådant förslag då hon tycker att språkstudier är bortkastad tid för studenter. De behöver använda sin tid till annat – typ – då en eller två terminer ändå inte ger språkkänsla och liknande. Debatt i frågan förs i Kyrkans Tidning till exempel
här,
här och
här.
Jag anser att vi prällater behöver minst ett av språken!
Helst bägge. Så var det sagt. Det är nödvändigt för att vi själva skall kunna grundforska i Skriften. Utan det är vi hänvisade till floran av kommentarer av varierande kvalitet som många ändå inte kommer att köpa och än färre läsa. Ser jag sakligt på saken är jag nog tämligen väl försedd med tenterade poäng i språklig Bibelvetenskap. Jag studerade på den tid då man tog så kallade betyg i olika ämnen och både hebreiska och grekiska ingick i kursplanen. Betygen konverterades sedemera till poäng vilket innebar att jag så räknat tog ut en teologie kandidatexamen med 10+10+10 poäng i Gamla testamentet med hebreiska och 10+20+10+10 i Nya testamentet med grekiska. Detta ger summa 80 poäng innan jag för några år sedan lade till ytterligare 40 i Nya testamentet och blev teol mag. Översatt till det numera EU-anpassade systemet handlar det om 180 tenterade poäng plus egna självstudier och det är nog mer än vad de flesta präster har. Trots detta menar jag mig ändå ha stora brister i saken. Hur skall det då inte vara för andra? Att föreslå att språkligheterna med deras partiklar helt skall utgå är som att säga att fysiker inte behöver bry sig om Newton – typ.
Som kategori för detta inlägg valde jag Exe-geten bräker av anledningarna att partikel-resonemanget faktiskt handlar om sådant och att det var länge sedan den kategorin kom till användning. Dock var det inte helt självklart då en av anledningarna till att detta inte skrevs igår var ett par andra partiklar, de jag avser med rubrikens siffra 3 om vilka jag nu skall berätta.
Den tredje partikeln – de tredje partiklarna – är läckrast.
Vi – madammen och jag – var till Luleå igår för att hälsa på äldsta dottern med fästman i deras nya lägenhet som vi för ett par veckor sedan bistod dem inflyttandes i. Paret är inga partiklar som man inte vet vilken nytta de har utan bägge är unga vuxna med utbildning och yrke användbart i samhället. I vevan dit passade vi dock på som snabbast att besöka klanens mest obetydliga små partiklar som trots sina litenheter har en avgörande inverkan på både omgivningens utseende och uppfattning om vad som skall tolkas som viktigt i livet. Självfallet menar jag här barnbarnen Tyra och Adrian. Hon som kramar om en när man tittar in och berättar om tillbud som inneburit skrubbat knä. Han som i sin babysitter stillsamt och tandlöst smågarvar när farfar gör grimaser och killar honom i armhålan. De två partiklarna skapar sammanhang i tillvaron, perspektiv och nyanser. Kategorin Farfar funderar skulle utifrån gårdagens tjugo minuter kunnat vara aktuell men då inlägg av den typen är mycket mer högfrekventa än exe-get-iska betraktelser står jag fast vid mitt val.
* Grekisk skolgrammatik av Severin Solders, åttonde upplagan, Gleerups förlag, Lund 1968 sidan 144.
** Nytestamentlig grammatik i sammandrag av Albert Wifstrand, Gleerups förlag, Lund 1970 sidan 27.
I mitt förra inlägg, noble Bloggläsius, berättade jag om Higgisen, den nya subatomära kortlivade partikeln som är en viktig pillemoj som hjälper oss att förstå hur allting fungerar jämt och ständigt och överallt. Det var ett av de partikel relaterande så kallade topics som jag igår bara hann fundera över men inte omsätta i skrivna reflexioner här på bloggen. Nu kommer ett andra inlägg med snarlik rubrik – det är bara siffrorna som skiljer.