partiklar 1
Igår, torsdag, hann jag inte blogga utan bara fundera en del om en del småsaker man kan tillmäta betydelse eller inte. Tre små partiklar – typ. Blir två blogginlägg. Detta och ett till.- Det finns någon sorts partiklar utan massa. Redan denna första premiss låter i mina lekmannaöron märklig då jag tänker: Ingen massa är ju ingenting!
- Dessa ingenting-partiklar utan massa hamnar så i ett moln av Higgisar som i flocken av alla små partiklar är en enastående tungviktare. Rena Hulken faktiskt med en massa på mer än 100 gånger en protons. Problemet med krabaten i fråga är nu att den är så huvvaligen kortlivad. Existerar under mindre än en miljondel av en miljarddel av en miljarddels sekund. Lekmannen i mig säger: Så många noll-komma-noll-noll-noll-nollor är ju typ aldrig!
- Det kluriga blir att allting som alltid finns överallt bildas (bildades) av att dessa ingentingare ramlar (eller ramlat) in i hopen aldrigare eftersom det är så man nu menar att materien bildas (bildades). Den kunskapen har vi nu, tidigare var det bara en teoretisk hypotes.
Vad är det för nytta med denna form av kunskap?
Inte vet jag! Men jag tycker det är kul. Menar dessutom grundforskning av den här sorten är viktig även om man inte (nu) kan se vilken användningen blir. Och visst är det lite kittlande att allt som alltid finns överallt kommer sig av att ingenting mött aldrig – särskilt som det i Hebreerbrevet står att I tro förstår vi (…) att det vi ser inte har blivit till ur något synligt.
På Nya testamentets grundspråk heter detta sista om man skriver det med våra bokstäver Pistei noomen (…) eis to me ek fainomenon to blepomenon gegovevai vilket leder till min andra partikelreflexion – i nästa inlägg.
Bara du inte själv blir en sån där partikel som måste finnas (ha funnits) men som ingen längre märker och bryr sig om.
Tala om småsaker! Fantastiskt intressant, gudspartikeln, higgisen.
