Jag är hemma nu!
Jkag är hemma i den egna levandes bostaden alltså. Och det är runt midnatt mellan lördag och söndag.
Omkring 10 i morse lämnade jag och madammen hennes uppväxthem i Uppland för resa norrut. Bakom oss låg en knapp veckas besökande hos hennes hulda moder samt en av bröderna med familj boende inte långt från stamgodset. Ganska exakt 22 var vi i framme i Älvsbyn och hade då under resans gång hunnit med en trevlig och meningsfull paus hos min moster utanför Örnsköldsvik samt innan dess en en liten utflykt in i odrägligheten. Mer om det senare senare.
Besök hos familj och släkt innebär en viss form av självcensur när det gäller bloggandet. Inte så att det som då sker inte skulle kunna skrivas – icke så. Bloggeriets självcensur beror av tväggehanda faktorer där den primära är att det bara är en ytterst liten del av bloggläsekretsen som känner till personerna ifråga. Sekundärt är att det rör sig om familjäriteter av först magnituden. Svärmor och svåger eller dotters pojkväns föräldrar skall väl inte behöva bli närgånget exponerade på min blogg – typ. Hur trevliga och helylle de än är.
I vart fall har det varit en givande och kontaktodlande vecka med möten med alla dessa personer och lite röjningsarbete. Svågern med söner har avverkat en hel del av träd och buskage som de sista 45 åren tillväxt på mina svärföräldrars gårdsplan. Jag och madammen har släpat ris och städat hygget samt grunnat lite över ofantligheten i den växtkraft en trädgård visar när Vår Herre får sköta den ganska på egen hand. Fullt begripligt att samme Herre skapade människan för att hjälp till att få få fason på den trädgård vi kan läsa om i Bibelns andra kapitel.
Start idag på förmiddagen alltså med lunch strax norr om Sundsvall – i odrägligheten. På IKEA alltså. Visserligen var det mest mat vi var ute efter men pryttlar för ca 300 spänn kom med lika förgjordat. Bara genom att följa pilarna som finns på golvet. Huvva! Tänk om vi raskat genom hela butiken på dess enkelriktade gångstig. Hur folk från byn vi bebor fordom kunde se det som en nöjesresa att innan skam skott sig en morgon placera sig i abonnerad buss för tripp till IKEA går över min uppfattningsförmågas snäva horisont. Lite men inte mycket begripligare är det att folk numera styr kosan till Haparanda för en IKEA-frossa. Jag får frossa av bara tanken.
Nu är vi i alla fall hemma i bostaden igen. I vart fall för några dagar. Kanske blir det då tillfälle att blogga ytterligare något litet. Vem vet. Och samtidigt väntar fjällen...
Jag är hemma nu!