stigstrombergsson

Så är vi på resa igen för några dagar*. Nu norrut så som vi brukar lite då och då. I skrivande stund – inte i publicerande stund – passerar vi samhället Skaulo mitt mellan Gällivare och Kiruna dit det nu är 74 km kvar**. Madammen kör och vi är på väg för att besöka den yngre av döttrarna som ju jämte sin sambo blivit fastboende åretruntinnevånare i Björkliden. Vädret genom vindrutan är som synes fuktigt.

 

Ett par fjälltrippar hör som samman med vårt sätt att lägga upp vår livsvandring och årscykel. Vårvintersväng på skidor och sommartur till fots – minst. Hur det blir nu vette kissemissen. Långvädret visar inte på hög luft och klimatologisk njutbarhet utan mer på hutter och väta. Blive det hur det blive vill – ungdomarna skall besökas alldenstund de nu på allvar valt att leva enligt den gamla visan Litet bo jag sätta vill. Hur det blir med gård och trädgårdstäppa till skall dock hållas osagt.

 

Batteriet i läpp-tippen*** räcker nog bara en liten stund till. Slutar därför skriva och återkommer när vi är framme framåt seneftermiddagen.

 

Senare...

 

Nu är vi i alla fall framme hos dottern – Snorvan som liten – och installerade i deras lägenhet. Resan gick i allt mer mulnande väderlek och så småningom hällregn till Abisko ungefär. Bilen kunde därför lossas innan regnet nådde fram också hit till Björkliden – där björken lider som rubriken lyder.

 

Om detta sista var vi underrättade men kan nu beskåda att det mesta av fjällbjörkskogen helt avlövats av någon sorts larv som i antalet av myriarders myriarder käkat upp all grönska. Detta sker med en viss regelbundenhet och skapar ett ganska trist månlandskap av vad som annars brukar vara väldigt vackert. Var med om fenomenet 1974 när jag jobbade en sommar i Jäkkvik och såg hur gröna kryp gnagde i sig alla blader. När man kom ner från fjället upplevde man dessutom att krabaterna fanns överallt – i kläderna, håret, packningen, hart när till och med i plånboken. Det är dessa maskars framfart som gett rubriken för denna serie bloggfunderationer i kategorin Speciella resor. Bild av eländet kommer. I senare inlägg.

 

Framme i fjällen alltså. Tid att träffas, att vara ute och att tänka. Återkommer.

 

---

*Lugn! Huset hemmavid står ej tomt!

**Påminns av detta om historien om stockholmaren som efter lång ödemarksbilresa såg skylten Kiruna 45 och strax därefter en lokalinnevånare promenerande på vägrenen. Nollåttan stannade sin bil, vevade ner rutan och frågade med uppgivet tonfall och tydlig ekendialek: Eeree veerkligeen fyra å een halv mil kvar till Kiruna? Svappavaaringen tittande på honom, öppnade sin mun, talade och sade: Hörruru! Här uppe mäter vi inga dj-la halvmil.

***Läpp tippen är vår lilla bärbara dator på vilken reseskildringar och annat brukar skrivas enär den är så liten å behändig. Surfplattor, androider och andra moderniteter inklusive telefoner med appar i stället för knappar har jag valt att inte hänge mig åt. Lämnar tills vidare sådant till twittrande tekniknördar som väljer snabbhet och kortfattenhet framför grundliga och djupsinniga reflexioner.