stigstrombergsson

Att nuförtiden dammsuga på Trettondagsafton är en helt annan upplevelse än det var för ett par år sedan då rassel och rissel fyllde snabeldrakens munstycke, rör och slang*. Idag saknas det ljudet och man får nöja sig med Elektroluxmotorn och en stereo som söker överrösta denna. Orsaken till detta är vad många skulle mena vara något av ett helgerån. Med det menas då givetvis inte att det är någon som heter Helge som rånat någon alternativt blivit rånad. I stället handlar det om något som en del julpurister menar vara en i vardagsrummet hänsynslös handling, ett van-helgande, en skändlighet, ett nidingsdåd**. Vad? Jo – en plastgran!

Just det! Vi har numera en gran som inte till Trettonhelgen barrat av sig hälften av de glesa grenarnas grönska. Vi har en gran som inte på Trettondagsafton fyller en halv dammsugarpåse. Vi har en gran som om någon vecka kan tas isär och placeras i sin kartong för att återanvändas kommande december. Vi har inte en gran av förnyelsebar förgänglig vegitationstyp utan en som är framställd av fossila produkter och är okomposterbar.

Jag tillstår gärna att jag var lite skeptisk inför bytet. Det finns en charm att i sträng kyla pulsa omkring i skogen för att leta upp ett lämpligt friskt och snyggt träd att avliva och ta hem för torkning i hörnet bakom chiffonjen. Givetvis har våra årliga pulsanden inte skett olovandes. Redan från början av vårt liv här i Älvsbyn har vi haft tillstånd av en markägare att leta på hans mark. Det första året – julen 1978 – uttryckte han förvåning över vilken praktfull gran vi hittat. När vi beskrev var det stått sade han lakoniskt: Nog är granen snygg men inte är den tagen på min skog. Vi bekände därför runt nyåret för rätt markägare – hans kusin – vad vi gjort och fick tillstånd att framledes också leta på hans skifte. Skönt att slippa hålla reda på rågångar och sådant.

När barnen kom och deltog i skallgången var det faktiskt riktigt skoj även om aktionsradien krympte avsevärt med fyraåringar i söket. Med åren inställde sig känslan av att snygga granar är det förfärligt ont om och fulare blir de för varje år. Droppen kom för ett par jular sedan då en sommarsjuka på alla granar gjort alla granar om möjligt ännu fulare än vanligt. Detta fick julpuristen i mig att kapitulera och en plastbuske skaffades.

Extremt julpuristiska har vi dock aldrig varit. Jag vet folk – gamla kamrater till mig – som kör med stearinljus i skogshämtad gran. Det menar jag är extremt julpuristiskt. Rent 1800-tal. Vi har varit modernt julpuristiskt anpassade med elljus i trädet. Elljus medger ju att den hela tiden kan stå och tindra till stämningens förhöjande. Man behöver inte oroa sig ett barr för brand. Numera med plastgran brinner inte ens oron för barren.

Låt mig sammanfatta:
1. Levande ljus i skogsgran – extremt julpuristiskt.
2. Elektriska ljus i skogsgran – bara julpuristiskt.
3. Elektriska ljus i plastgran – artificiellt men funktionellt.
4. Levande ljus i plastgran – riktigt dålig idé. Fungerar bara en gång per bostad.

Med granen tänd är det strax dags att i ett dammsugat vardagsrum betitta bronsmatchen mellan Finland och Kanada i juniorhockey-VM. Sedan paus inför finalen Sverige-Ryssland klockan 2 i natt. Huvva!

Och i morgon är det Trettondag jul – Epifania på kyrkspråk – och det är efter en och annan sömntimme läge att tillsammans med andra fira gudstjänst i Älvsby kyrka – Mässa! Likt de tre stjärntydarna Matteus berättar om i sin Jesus-berättelse får vi stanna till inför att Gud för människornas skull blev människa. Trons guld, bönens rökelse och lydnadens myrra är människornas gensvar på detta. 

---

*  Snabeldrake är en inomfamiljär beteckning på den hushållsmanick som på engelska kallas vacuum cleaner. Det var någon sagobok i barnens barndom som gav oss ordet.
**  De kursiverade orden är några av de synonymer man kan hitta här.