förintelsens minnesdag
Igår, fredag, var det Förintelsens minnesdag. På folkhögskolan uppmärksammar vi den varje år den 27 januari – eller på ett näraliggande datum om den 27:e skulle vara lördag eller söndag. Tyvärr är nog Älvsby folkhögskola den enda instansen i kommunen som varje år tar fasta på denna viktiga sak i en någotsånär organiserad form.
Det blev i år ungefär som förra året och några år dessförinnan*. Ändå blev det lite eljest då det nu var nya kvastar som sopade, alltså annat folk som hade ansvar för det som skedde. Vi är nu tre lärare** som vid var sitt tillfälle deltagit i ett så kallat Auschwitz-projekt tillsammans med Luleå stift och inom ramen för det projektet besökt förintelselägret som den 27 januari 1945 befriades av Röda Arméns 322:a Skyttedivision. Detta år var det arbetskamraten som senast gjort resan som tillsammans med en medresande elev ansvarade för ett två timmars gemensamt program för hela skolan. Jag och den tredje läraren – hon som reste först – fick detta år ta del av andras erfarenhet och intryck, inte själva ansvara. Lärorikt.
Det är viktigt att nazisternas folkmord, främst på judar men också på andra, hålls kvar i minnet. Viktigt är också att se och avslöja de mekanismer som låg bakom, idéerna och attityderna. Det är bara genom att hålla saken i minnet och lära av historiens svartaste ögonblick som kan vi urskilja och stå emot när svärtan åter gör sig påmind i form av antisemitism, dess kusin islamhatet*** eller annan särbehandling på grund av ras, religion, kön, åsikt eller annat.
Ropet från Auschwitz blir:
Det får inte hända igen!
Det får inte drabba judarna igen!
Det får inte drabba någon igen!
Ändå har vi sett och ser det hända på nytt och på nytt – också efter 1945. Irans president förnekar Förintelsen och skriker om att förinta Israel. Givetvis var det helt korrekt att en massa folk gick ut när stollen orerade om detta i FN:s Generalförsamling. Folkmordet i Rwanda lyfte världen skamligt nog inte ett finger för att stoppa. På Balkan folkmördades det också innan NATO ingrep. I Irak gasade Saddam Hussein kurder. I Nigeria och på många andra platser mördas människor bara för att de är kristna. Dessa brott mot mänskligheten är i kvantitet och systematik inte av samma grad som det nazisterna gjorde mot judar och andra – men andan är densamma.
Att rätt högtidlighålla Förintelsens minnesdag och rätt hedra de mördade är att stoppa folkmord där de sker men också att söka stämma i bäcken, inte bara i ån. Det bäckstämmandet handlar om att motarbeta främlingsfientlighet och rasism, förtryck och åtskillnad, demonisering och intolerans, ockupation och förtryck på vad sätt sådant än uppträder och var det än sker. Det handlar om att motarbeta ökad främlingsfientlighet och segregation här hemma i Sverige. Utomlands handlar det om Kina i Tibet, konflikten i Kongo, Israel på Västbanken****, president Assads förtryck i Syrien, amerikanska presidentaspiranters påstående att det inte finns några palestinier och mycket mycket mer. I alla de sammanhangen sker en systematisk avhumanisering och ett medvetet osynliggörande av andra och det är samma attityder som nazismen stod för – även när man inte massförintar folk.
Medicinen mot Förintelser och Förintelsernas förstadier är arbete för Sanning, Försoning, Rättvisa och Fred – det som i afrikanska kulturer kallas Ubuntu.
PS: Bilden till detta inlägg tog den arbetskamrat som ansvarade för årets temadag – en vägg i den judiska stadsdelen i Krakow. DS.
* Om man i till höger under Arkiv letar i januari de senaste årens kan man se vad som tidigare skett på skolan. Klickar man på Augusti 2007 finns i en serie inlägg mina intryck från när jag var i Auschwitz.
** Läsaren må här inse att en resurs finns tillgänglig för information, medverkan vid temakvällar etc. Massor med intryck finns, en hel del kunskap och en mängd bilder.
*** Beteckningen dess kusin islamhatet lånar jag från ett av de tal som hölls i den TV-sända minneshögtiden från Stockholms synagoga torsdag kväll klockan 18 i SVT. Jag rekommenderar att läsaren letar upp saken på SVTplay.
**** Signaturen BR påminner om och prickar det sambandet exakt i sin kommentar till förra inlägget: Idag är minnesdagen för Förintelsen. Då är det läge för att hylla palestiniernas frihetskamp.
Jag håller med “Det får inte hända igen! Det får inte drabba judarna igen! Det får inte drabba någon igen! “ Folkmordet på judarna var i storlek och ondska det mest fruktansvärda i Europas historia , det är viktigt att vi hedrar dessa offer.
Men viktigt att vi att vi inte lever i bara i historien utan även , har beredskap att det får inte upprepas, tyvärr har vi inte lärt oss av historien. Vi trodde att folkmord är någonting som bara händer judar. De jugoslaviska krigen 1991-2001 var en smärtsam påminnelse att folkmord och etnisk rensning kan ske mitt framför TV-kamerorna medan världssamfundet är passivt. Folkmordet i Rwanda 1994 på närmare 1 miljon tutsier och hutuer är ytterligare ett exempel på när världssamfundet svek. Det fick gå långt innan Nato ingrep i Libyen, nu är Syrien aktuellt citat “Enligt aktivister dödades sammanlagt 62 människor i Syrien i går, 43 av dem var civila och hade inte något med det väpnade motståndet att göra.”Är det verkligen nödvändigt för omvärlden att vänta till dess att ett folkmord i nivå med Rwanda genomförs, innan man agerar mot dessa massakrer?” Det frågar sig i dag en inflytelserik syrisk exilbloggare och oppositionsfigur.”<a href="http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3304&grupp=6240&artikel=4933228 ">Sveriges Radio </a>
"Islamhatet" är ingen kusin till antisemitismen utan en term som ursprungligen uppfanns av salig ayatolla khomeiny och som sedan har propagerats av vänstern i syfte att tabubelägga all diskussion om totalitära och människofientliga drag i den muslimska världen.
Bra initiativ, Stig. Det kan inte påminnas ofta nog, det brott mot mänskligheten som begicks medan världens ledare tittade på. Folkmord har drabbat andra folk än nazisternas offer sedan dess och världen har tittat på eller väntat så länge att hundra-tusentals mördades. Och det gamla judehatet kryper upp i Sverige ofta nog. I Malmö har man startat Stjärnkampanjen i solidaritet med stadens judar som försöker våga visa sig öppet med judiska symboler.
https://namanula.wordpress.com/2011/12/13/kampanj-i-solidaritet-med-judar-som-demonstrerar-i-malmo-4/#comments
Tråkigt för en sverigeälskare att läsa:
http://www.varldenidag.se/nyhet/2012/01/27/Sverige-ett-center-for-antisemitism-1/
En duktig flicka:
http://www.varldenidag.se/nyhet/2012/01/27/Hakkorsen-pa-skolorna-skrammer-mig/
Inte heller bör man knipa tyst om folkförakt på andra håll
http://www.varldenidag.se/nyhet/2012/01/23/Muslimer-maste-doda-judar/
En som jag vars barn och barnbarn är avkommer till apor och grisar och ska dödas tar inte lätt på sånt där och tar illa vid sig när omvärlden är tyst.
Jag tar vidare och bestämt avstånd från tankesätt som vill likställa ett folks aspirationer på sitt eget land (vare sig det gäller judars, arabers eller kurdiska, assyriska...) med nazisternas industriella och rasistiska folkmord. Det vore att inte fatta det enorma i Tredje Rikets lösning på "judeproblemet".
Jag är ganska säker, vilket du nog också är, på att signaturen BR avsåg att vara ironisk när han spådde: "Idag är minnesdagen för Förintelsen. Då är det läge för att hylla palestiniernas frihetskamp."
Jag tycker det är läge att fördöma palestiniers antisemitism (som i Ramallah) medan man fortsätter att hoppas de vill verka för en försonande och fredlig attityd. Inte troligt just nu.
Stig: "...president Sadats förtryck i Syrien..."
President Assad ska det vara. President Sadat är i gott minne bevarad. Han mördades sedan han slöt fred med Israel.
Upplysning till BR:
Minns jag rätt var det antingen en överlevare - odförande för deras förening i Sverige, jag har tyvätt glömt namnet - eller Israels ambassadör som i den TV-sända minneshögtiden från synagogan i Stockholm kallade islamhatet kusin till antisemitismen. Beteckningen är således inte min - men bra.
Till A-K Roth:
Tack för att du håller med mig i sak. Det är inte nödvändigt att påminna om att Förintelsen till sin GRAD är det värsta vi sett - möjligen med undantag för Stalins och Maos framfarter mot sina egna folk. Förintelsens betydelse minskas inte alls av att man, vis av Förintelsen, med skärpt uppmärksamhet ser Förintelsens förspel och liknande när de som ART uppträder i alla sorters kränkningar av mänskliga rättigheter, särlagstiftningar, osynliggöranden etc - det må vara i Ramallah eller hos bosättarna som är Nethanyahu-regeringens stödtrupper.
Intressant att du tror signaturen BR var ironisk. Tanken slog också mig men jag VALDE att tolka honom bokstavligt och är glad att på så sätt fått möta en till som hedrar Förintelsens offer genom att värna ALLA människors lika värde, frihet och rätt att forma sina egna öden.
En sak till: Ett exempel på en blogg som på ett bra sätt ger sina läsare tillgång till en massa länkar och mycket information är bloggen "minstabröder" som jag länkar till. I stället för att på min blogg ösa in en massa länkar och annat tycker jag du skall skapa en egen sådan informativ blogg med det material du vill synliggöra - men visst har jag skrivit om det förr?
På Facebook meddelar jag att jag bloggat och länkar till inläggen. Ibland kommenteras blogginläggen därför också på Fäjjan och därifrån kopierar jag vad en ungdomskompis skrev om detta blogginlägg:
"Jan Björklund citerade i Umeå stads kyrka i går kväll Tysklands fd förbundspresident Richard von Weizäcker när han för för några år sedan talade till tyska ungdomar angående Förintelsen: ´Ni har inget ansvar för det onda som skedde, men ni har ett personligt ansvar för att förhindra att något liknande sker igen´".
Glömde!
Tack A-K Roth för påpekandet om att jag hade fel namn på despoten i Syrien. Rättat nu.
Egon har för en gångs skull flera goda synpunkter:-)
“…det får inte upprepas, tyvärr har vi inte lärt oss av historien.”
Så sant! Samma Holocaust kommer troligen inte att upprepas. Inte för att utrotningsiden
har försvunnit, men för att judehatarna inte är lika organiserade och sofistikerade som tyskarna var. Massaker och folkmord fortsätter “medan världssamfundet är passivt.”
Stig, “…islamhatet kusin till antisemitismen”. Nej, den beteckningen är inte bra. “Islamhatet” har inte med antisemitismen att göra. “Islamhat” har med en religion att göra. Antisemitismen riktar sig mot judar.
Förintelsen är UNIK. Hittils har vi inte sett något på samma nivå som “nazisternas industriella och rasistiska folkmord” för att citera A-K. Däremot ser vi ständigt en urvattning av Förintelsen, från att minska siffrorna till att förneka dess existens. Eller genom att blanda in andra massaker som inte hör dit. T ex turkarnas slakt av väl över en miljon armenier. En annorlunda situation.
Naturligtvis var BR ironisk! “Palestiniernas frihetskamp” har inte ett dugg att göra med Förintelsen. Somliga försöker tom få oss att tro att israelerna har tagit över nazisternas roll.
Tummen upp för förbundspresidenten!
Jag tänkte skriva en kommentar till här - som kommentar till kommentarerna. Då jag märkte att den kommentaren blev lååång valde jag att publicera den som ett separat inlägg - nästa.
Stig: Det finns flera bloggar som uppmärksammar antisemitiska, judehatiska och israelhatiska yttringar och ageranden både i Sverige och under det palestinska styret. Du har tydligt visat att du inte är intresserad av att skriva någonting emot dessa otrevliga yttringar, samtidigt som du vill visa att du bryr dig om Förintelsens offer och att det inte får hända igen, att man aldrig ska vara tyst. Jag får det inte att gå ihop. En blogg från mig om detta skulle ge dig ännu en blogg med viktiga meddelanden att ignorera. Vad är det som hindrar dig att helt enkelt hålla med om att folkhatet som visas under palestinska myndigheten är oacceptabelt, att man inte bör hålla tyst? Samtidigt som du protesterar mot israeliska ageranden. I stället motar bort dem som protesterar. Som jag upplever det.
Det är helt rätt att det finns många bloggar som behandlar ockuperade palestiniers oförrätter mot den obeväpnade staten Israel och de stackars israelerna som tvingats fördriva folk, ockupera deras land och ha illegala bosättningar och utposter på deras territorium. Om A-K Roth på de bloggarna ivrigt, engagerat och ofta kompletterar deras ensidighet med inlägg för att väcka förståelse för palestiniernas lidande kan jag inte uttala mig. Det händer att jag läser de bloggarna och märker inte av sådant från A-K Roths sida. Det får mig att ana att hon DÄR inte går in för att värna någon sorts balans.
Men det är HÄR, på min privata blogg som är av blandad karaktär och inte enbart ett diskussionsforum kring konflikten i Mellanöstern, som hon vill ha stort utrymme för SINA hjärtefrågor. När jag kortar av sådant menar hon sig vara censurerad. Gång efter gång efter gång-gång-gång har jag uppmanat henne att starta en egen blogg för att DÄR mångordigt och grundligt presentera sina uppfattningar. Att det skulle vara en (till) blogg jag skulle ignorera är inte alls säkert. Kanske skulle den få en länk på min blogg. Vem vet. Saken är inte testad.
A-K Roth visar när hon söker – jag har använt ordet förr – kapa min blogg att hon inte tar MIN bloggpolicy på allvar. Andra – dock inte A-K Roth! – hemfaller ibland till oförskämda invektiv trots min angivna policy. Det är sådana framfarter som gör att jag sett mig tvungen att införa förhandsgranskning av kommentarerna, något som drabbar alla om allt. Den saken irriterar mig. Skulle jag på min blogg SOM HAR BALANDAT INNEHÅLL i rollen av mallig farfar skriva något näpet om lilla Tyra kan tösens glada mormor inte få in sin medhållande kommentar på direkten – bara för att Roth och andra i annat sammanhang inte respekterar vad jag tydligt uttryckt.
Till sist: SJÄLVKLART menar jag det är fel att en del – inte alla – läromedel i Palestina har anti-sionistiskt, till och med anti-semitiskt, innehåll – fast de två sakerna inte riktigt är samma sak. SJÄLVKLART. Varför kan man inte sluta sig till det utifrån vad jag generellt brukar skriva kring människovärde, försoning osv?
