yalla peace
I dagens nummer av den tämligen regeringsföljsamma tidningen Jerusalem Post läste jag en intressant krönika skriven av en intressant man. Google fick göra en råöversättning och jag putsade till det hela till vad jag menar vara ledigare svenska. Artikeln på engelska finns här och tidningens presentation av sin krönikör finns här. Googlar man vidare på hans namn finner man mycket intressant – inte minst snuttar på YouTube. Hans hemsida innehåller ett intressant förslag till hur en fred skulle se ut.
Yalla Peace: Hopp om fred vid en vägspärr
Israeliska och palestinska ledare vägrar att ta nödvändiga steg för att sluta fred.
Det har nästan blivit normalt för de palestinier och de israeler som stöder fred att befinna sig vid samma gamla vägspärr och inte komma någonstans. Det enda som rör sig är de extremister som fortsätter att bana väg för en ömsesidig förstörelsen på båda sidor.
Israeliska och palestinska ledare vägrar att ta nödvändiga steg för att sluta fred.
Premiärminister Benjamin Netanyahu har ställt upp flera villkor för för att återuppta fredssamtal, inklusive krav på ett ensidig slut på våldet. Palestinierna måste hindra sina extremister från att begå våldshandlingar men Israel kan fortsätta att inte bara attackera palestinska områden i Gazaremsan med missiler utan också rikta in sig på palestinierna på Västbanken.
Netanyahus villkor går långt utöver vad som är acceptabelt. Jag kallar dem hans inga-villkors-villkor. Israelerna insisterar på att palestinierna accepterar israeliska markbeslag på Västbanken runt östra Jerusalem, därtill expansionen av bosättningarna på Västbanken. Netanyahu har skissat att Jerusalem kommer att förbli odelat och att östra och västra Jerusalem slås samman, utan hänsyn till palestinska rättigheter.
Netanyahu har också infört ett annat villkor.
Palestinierna har accepterat Israels rätt att existera och erkänner Israel som en stat. Men sedan fredsprocessen kollapsade för mer än ett decennium sedan har Israel krävt att palestinierna inte bara accepterar Israel som en "judisk" stat utan också säga just de orden.
Glöm det faktum att det diskriminering när en stat skiljer mellan sina medborgare utifrån ras eller religion. Det finns många ord för det. Ord som är förstörelse och ord som försöker att hålla dörren öppen för förnuftet – och ändå misslyckas.
Inför dessa villkor fortsätter israeler att offentligt och utan skam deklarera att de är villiga att gå in i fredsprocessen "utan förutsättningar" och att palestinierna vägrar att skapa fred.
Här utelämnar jag ca 230 ord om hur Frankrikes president Nicolas Sarkozy och USA:s dito Barak Obama på var sitt håll efter reaktioner från Israel nu mattats i sin kritik av Israel. Orsaken till den nedtonade hållning sägs vara att de bägge står inför en omvalsrörelse och därför satt strategin – här citerar jag artikeln igen – "låt oss göra judiska väljare glada" framför "låt oss skapa fred i Mellanöstern". Med det i ryggen fortsätter så artikeln:
Är det förvånande att den palestinska rörelsens moderata flygel fortsätter att erodera och extremisterna fortsätter att växa? Val i väst verkar inte bidrar till att främja fred i Mellanöstern.
På kort sikt kommer israelerna finna att tillväxten av den palestinska extremismen ar bra för målet att blockera en statbildning och att fortsätta expansionen av bosättningarna. Kommer kanske alla araber bara ge upp och lämna Israel och Västbanken? Det kommer inte hända.
Vad kommer hända är att de moderata blir så svaga att en återgång till våld och fler konflikter bara blir en oundviklig verklighet. Blir då någon förvånad av att den palestinska myndighetens president Mahmoud Abbas när han finner sig trängd in i ett hörn av Netanyahus "inga-villkors-villkor" sluter fred med Hamas? Israelerna hävdar att då bosättningar endast påverkar en procent av Västbanken behöver de inte vara en sådan stötesten för fred.
Palestinierna ställer samma fråga. Om de inte är så viktiga, varför inte då frysa bosättningar? Är inte freden så mycket viktigare? I Mellanöstern står tyvärr matematik och förnuft huvudet. En procent och den extremistiska minoriteten är långt viktigare än behoven hos en allt mindre aktiv men större moderat majoritet.
Författarpresentationen i Jerusalem Post:
Ray Hanania är en prisbelönt krönikör och erfaren journalist. Han är palestinier och bor i USA. Hans far är från Romema och hans mor från Betlehem. Hanania har varit aktiv förespråkare för fred mellan palestinier och israeler. I krönikor speglas hans ovanliga perspektiv som bygger på mångårigt engagemang i det palestinska samhället och i den amerikanska judiska gemen-skapen . Hans fru och son är judar och han använder ofta humor i sina krönikor för att behandla svåra frågor. Hanania har skrivit för många arabiska och israeliska tidningar och hans krönikor i Jerusalem Post är förmedlade av Creators Syndicate. Han har vunnit Society of Professional Journalists Lisagor Award fyra gånger och mottog 2010 SPJ Sigma Delta Chi Award for kolumn Writing. 2007 utsågs han av New America Media till Best Ethnic American Columnist. Förutom att vara kolumnist leder han ett direktsänt radioprogram i Chicago som man också kan höra och se live på Internet – www.RadioChicagoland.com. Hanania är en av grundarna av Israeli-Palestinian Comedy Tour.
Ray Hanania är palestinier och skriver utifrån palestinsk synpunkt, inte israelisk.
Det är inte så enkelt att det bara är en fråga om ett ord när araberna inte erkänner den judiska staten Israel som FN gjorde 1948.
Om araberna skulle erkänna den judiska staten skulle de nämligen uppge kravet på rätt till återvändande av miljoner muslimer till Israel och därmed tillintetgörande av den judiska majoritetsstaten Israel.
Det kommer Israel aldrig att gå med på och Hananias bagatelliserande av frågan är falsk och förledande.
Hanania nämner inte heller något om att Västbanksaraberna och de i Gaza vill bilda en samlingsregering med aktiva terrorister i.
Men Hananias artikel i J.Post är ytterligare ett tecken på den toleranta åsiktspluralism som finns i Israel men totalt saknas hos motparten.
/BR
Det är en gammal sanning att de palestinier som israelerna fruktar mest, är inte beväpnade extremister – utan obeväpnade moderater.
Dom har aldrig haft något att hämta hos det israeliska styret.
By the way, så har nog varenda regering sedan staten Israel bildades, innehållit krigsförbrytare eller terrorister – ibland både ock…
"..varenda regering sedan staten Israel bildades.."
har säkerligen innehållit motståndare till Israels försvinnande.
Först: Kommentera gärna!! Men käbbla inte bara!!
Sedan: Intressant att EL verkar överse med terrorister i israeliska regeringar eftersom de är "motståndare till Israels försvinnande". Då blir det ju rimligt att kunna överse med fläckat förflutet också hos dem som är motståndare till ett palestinskt försvinnande - eller?
Enligt en hemsnickrad definition (hem skall här förstås som Västbanken, Gaza och Stockholms Södermalm)
R alla israeler som försvarar sitt land antingen krigsförbrutare eller terrorister
Sedan är det givetvis nonsens att Israel skräms av moderata araber. Hade det varit så hade aldrig Hanania blivit publicerad i JPost.
Stig
Om jag inte visste att "bloggaren" är du, kunde jag ha misstagit dig för Guardian. Jag trodde du var några pinnhål över.
Den senaste anonyma kommentaren är att döma av IP-adressen från signaturen EL. Jag kompletterar med den upplysningen eftersom jag tror att hon bara glömt den - har ju alltid haft den annars.
Men jag förstår den inte - kommentaren alltså.
Nej, det var inte med avsikt. Kommentaren riktade sig mot din 16:48.
Ang "...motståndare till ett palestinskt försvinnande..."kan jag bara referera till ordspråket om Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket. Du kan historien från 1948 tills idag.
EL
Hur skall jag tolka EL? Menas på fullt allvar att det felval den arabiska sidan gjorde 1948 när de inte DÅ accepterade två stater skall bestraffas NU genom att de 64 år senare förvägras en egen stat, därtill mycket mindre än skissen från 48? Som jag fattar det är det logiken hos EL.
Moderata palestinier har erkänt Israel i snart 25 års tid.
Har detta gett dom någon fördel mot exempelvis Hamas?
Inte alls.
Istället har Hamas ständigt belönats och premierats av Israel.
För 10 år sedan så sa vi alla som stödde palestiniernas rätt till frihet och en egen stat – att om inte Israel tar vara på de moderata rösterna bland palestinierna – så kommer man istället bli sittande med Hamas på andra sidan bordet.
Då viftades det bort som en ren utopi – idag är vi där…
Felval om och om igen under många år, Egon, krigen, terrorn, kapningarna, skolattackerna, senast intifadorna, självmordsbombningarna, raketattackerna, och den fortsatta uppviglingen till judehat och indoktrinering till martyrdöden och då talar jag om de s.k. moderata direkt under Abbas ledning.
OM palestinska styret accepterar två stater NU visar de detta på ett egendomligt sätt genom att inte förhandla direkt och villkorslöst, vägra stoppa våldet, vägra att ens diskutera att stoppa våldet eller säkerhetsfrågor som i samtalen i Amman nyligen som spårade ur. I stället yrkar man på att det ska sättas press av omvärlden enbart på Israel och de väl skolade spelpjäserna till nyttiga aningslösa låter sig nyttjas, liksom hela vänsteroppositionen i Sverige.
I en artikel på Brännpunkt, som även nye socialdemokratiske partiledaren Stefan Löfvén skriver under, påstås att "Israel ensidigt avvisar förhandlingar". Lögn. Helt galet! Det är Abbas och hans styre som avvisat alla försök att sätta sig ner och förhandla. Man avvisar, man vägrar totalt. Svenska oppositionens ledare ljuger folket rakt i ansiktet.
Stig snälla läs hela meningen:-)
"Du kan historien från 1948 TILLS IDAG."
Du stannar upp vid 1948 men sen dess har man inte missat att missa ett tillfälle flera gånger. Sist sa den saudiske kungen till dem att de inte kommer att få något bättre erbjudande men de tackade ändå nej. Alla dessa år som gått då de de skulle ha kunnat bygga upp en bättre framtid för sig. De (även de "moderata" palestinierna) röstade på rövargänget Hamas som bara väntar på att kunna lägga vantarna på den sk västbanken. Vad än Abbas skulle skriva på så kan det förlora sitt värde veckan efter. Hamas är splittrat och deras entent med Abbas en chimär.
Att Israel existerar är rätt enkelt att erkänna, dess rätt till existens är något helt annat.
EL
"Istället har Hamas ständigt belönats och premierats av Israel"
Ja speciellt genom Cast Lead-operationen
Sedan jag i denna kedja senast skrev en kommentar med en fråga till EL har fler röster hörts – Guardian, A-K Roth, EL igen och BR. Som bloggägare är det mitt privilegium att avsluta en kommentarkedja när jag finner det lämpligt och det gör jag nu och av två skäl. Det ena är att EL, Roth och BR inte besvarar frågor främst jag men nu också Guardian ställt, ibland tydligt med frågetecken och ibland underförstådda i resonemanget. Det andra är att nyare blogginlägg tillkommit och denna diskussion så att säga hamnar utanför läsekretsens synfält.
När Guardian säger att Israel ”belönat” Hamas tolkar jag det som att han menat att man gett Hamas all uppmärksamhet, inte att man till exempel gett dem ekonomiska favörer eller så. Man hade i stället kunnat välja att ”belöna” moderata krafter så att palestinierna getts en erfarenhet av att det lönar sig att vara moderat och resonabel. Så har man inte gjort och därmed har man befäst den befängda tanken att Hamas linje skulle vara en framtidsväg.
A-K Roth söker först bevisa att det inte finns några moderata palestinier – hur skall man annars kunna tolka hennes uppräkning av företeelser på Västbanken. Den villkorslöshet i förhandlingarna hon efterlyser är Nethanyahus och själva blogginlägget gjorde ju slarvsylta av det resonemanget.
Sedan tar Roth miste när hon säger att den svenska oppositionen (+ Centerpartiet och utrikesministern) ljuger om hur förhandlingarna sist bröt samman. Det var ju Israel som i slutet av januari INTE gav ett konkret förhandlingsbud – det USA, EU, Ryssland och FN begärt av parterna – som underlag för fortsatta samtal. Jag kan förstå palestiniernas tveksamhet och reaktion. Det officiella Israel säger sig vilja sitta vid bordet men det som skall talas om talar man inte om. Och samtidigt vet man att den dominerande kraften i regeringen (Likud) har angett Jordanfloden som Israels östgräns – och det är en i regeringen jämförelsevis moderat kraft.
EL förklarar inte heller i sitt sista inlägg varför hon kan acceptera folk med terrorbakgrund i Israel men inte i ett framtida Palestina. Det är den skillnaden hos henne jag än en gång inte fick motiverad – bara en sedvanlig drapa om hur palestinier uppfört sig.
Och som jag sa i början: Som bloggägare är det mitt privilegium att avsluta en diskussion. Personer som tycker annorlunda än jag har trots att de inte mer än undantagsvis berört innehållet i själva inlägget getts helt ocensurerat och oavkortat utrymme.
Till mitt privilegium på en personlig blogg hör också rätten att ge mig själv sista ordet – vilket jag alltså gjort nu.
