vetoovettet sabbar
Sittandes lätt infrusen i ett vintervackert smällkallt Älvsbyn inser jag mer än väl att de högt uppsatta känslokalla och insnöade mäktiga män och kvinnor som finns i ledningen för världens öden rimligen inte bryr sig om vad jag skriver på min blogg. Skulle jag skriva med tanken att de skulle läsa mina klokskaper och snilligheter skulle inget skrivas. Skreve jag för dem jag tror, inbillar mig eller hoppas läser det nedknapprande bleve inte heller många glosor glosade. Jag skriver – och detta har jag skrivit förr – för själva skrivandets skull, inte för läseriet hur det än ser eller inte ser ut.
Ryssland och Kina har stoppat FN:s Säkerhetsråds klander mot mördar-Assad i Damaskus. I månader har syrier demonstrerat mot diktatorn och hans förtryckarregim. Man har, säkert stimulerad av andra förändringar man ser börjat ske i arabvärlden, uttryckt krav att man också i Syrien skall anträda reformernas väg för frihet, utveckling, rättvisa och demokrati. Hela tiden har man mötts av skarp ammunition. Ungefär 5000 har fått sätta livet till sedan det gick igång. Det har medfört att omvärlden reagerar – om än svagt. Att luftvägen ge sig på syriska styrkor jämfört med vad som skedde i Libyen finns dock inte på kartan, men klander, diplomatisk isolering och sanktioner skulle det kunna vara frågan om – mest verbalt klander.
Vetoovettet sabbar!!
När FN startades efter Andra Världskriget kom de fem stora segrarmakterna* att ingå som permanenta medlemmarna i Säkerhetsrådet. Tanken var att i frågor där dessa inte skulle vara eniga skulle inget kunna hända och därför fick de vetorätt.
Jag kan ifrågasätta om den organisationsformen på ett vettigt sätt motsvarar världen sådan den ser ut idag. I mitten av förra århundradet hade ett kallt krig mellan öst och väst nyss ersatt det heta kriget mot fascismen och stora delar av världen var då fortfarande europeiska länders koloniala imperier. Nu är Järnridån bort och praktiskt taget alla kolonier är självständiga stater. Nya ekonomiska, demografiska, politiska eller militära ”stormakter” har seglat upp och att till exempel ge Storbritannien eller Frankrike rätten att idag alldeles ensamma övertrumfa Indien, Brasilien, Japan och Tyskland ter sig ju lite märkligt. Lite ovettigt verkar vetot ha blivit.
Och riktigt ovettigt blev det igår! Ryssland och Kina fortsätter att ge grönt ljus åt president Assads mördarskvadroner i Syrien. De inte bara vetostoppar att Säkerhetsrådet uttalar sig. De fortsätter för egen del sälja vapensystem och underhåll till förtrycket.
Med den styrka vetot ger följer rimligen ett stort ansvar att verka för det gemensamma goda, inte att småskuret se till vad som gagnar en själv. Jag gissar att det är det sistnämnda som nu styrt ryssar och kineser. Makthavare i både Moskva och Beijing gillar verkligen inte folkliga krav på reformer, rättvisa, frihet eller regionala självstyren eftersom sådant skulle hota deras positioner. Det känns läbbigt när det sker någon annan stans och därför – för att man är skvätträdd för egen del – tolererar man Assads blodbad i Syrien. Det är skamligt!!**
Trots att jag gissar att Putin inte läser denna min åsikt ville jag uttrycka den.
PS: En bra lista – på engelska – över vad som senaste året hänt i Syrien finns här.
* De fem är USA, Storbritannien, Frankrike, Ryssland (tidigare Sovjetunionen) och Kina (inledningsvis Nationalist-Kina på Taiwan, numera Folkrepubliken på fastlandet). Jag kan inte i detalj historien hur de fem använt vetot men en lista jag googlade mig fram till visar att ryssarna var flitigast i början och att USA är den part som stoppat vad majoriteterna i Säkerhetsrådet velat uttrycka och göra.
** I höstas behövde inte USA använda sitt veto mot Palestinas önskan att komma med i FN. Några gamla kolonier som nu är egna stater ställde upp så det hela fixades i alla fall. Andan var dock densamma då valet detta år – ett inrikespolitiskt skäl – gjorde att Washington inte godtog en folklig begäran om reformer, rättvisa, frihet och självstyre utan. I stället valde man att fortsätta att tolerera ockupation, bosättarpolitik och – ibland – blodbad.
Kan inte annat än hålla med. Nu har 300 mördats i Homs. Varför var omvärlden så länge tyst om förhållandet i Syrien? Tom TTs chef Stefan Hjertén tonade ner Syriens roll i mordet på Hariri i Libanon. Enbart naivitet? Helle Klein satt för några år sedan i Damaskus och talade med Hamas ledare och beskrev honom i beundrande ord. Tydligen var han charmig. Vad är det med dessa svenskar?
On a personal note: Dottern, barnläkare, till en kollega till min man, gifte sig med en syrisk biologidoktorand här i USA. Han var för ett tiotal år sedan tvingad av omkänsla för sin familj att återvända till Syrien. Hade han inte återvänt hade familjen straffats. Att berätta för någon att han gift sig med en judinna var otänkbart. Stor olycka för båda parter. Han offrade sig för sin familj.
Ryssland och Kina: Mycket handlar om Rysslands och Kinas spel med Iran, som håller Syrien under armarna, som håller Hezbollah under armarna, som, ja du vet vilka mål de har.
Oljelandet Irans roll brukar ignoreras. Är det inte också Ryssland och Kina, bl.a., som drar benen efter sig vad gäller sanktioner?
Från Haaretz som du brukar läsa:
http://www.haaretz.com/news/official-russia-china-scuttled-bid-to-slap-more-sanctions-on-iran-1.8262
Från Roy Altermans blogg:
"...Khamenei upprepar tanken att sionistregimen är en cancer. Han tillkännager vidare att Iran kommer att stödja alla nationer och grupper som för krig mot denna cancer. Han förutspår också att vi snart kommer att få se en palestinsk vår. Åhörarna svarade: Död åt Israel..."
Och vilka uttalanden gör Carl Bildt om Syrien, Irans utfall? På det personliga planet tillåter han antisemitiska kommentarer på sin blogg.
Men jag surrar som vanligt...
".. för att man är skvätträdd för egen del – tolererar man Assads blodbad i Syrien"
Nej, det tror jag inte:-) Man kan bara gissa varför men kanske de föredrar Assad istället för Muslim Bortherhood? Ur askan i elden liksom. Better go with the devil they know? Resultaten i de andra arabländerna har kanske fått dem på andra tankar?
EL
Jag bara upprepar det jag kommenterade på din blogg 2012-01-28 citat"Är det verkligen nödvändigt för omvärlden att vänta till dess att ett folkmord i nivå med Rwanda genomförs, innan man agerar mot dessa massakrer?” Det frågar sig i dag en inflytelserik syrisk exilbloggare och oppositionsfigur.”"http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3304&grupp=6240&artikel=4933228
Nej, det är inte nödvändigt att vänta tills dess att folkmord begås. Men det görs, om och om igen i vår sorgliga värld. Den kanadensiske FN-officer som såg det komma i Rwanda blev sjuk av vanmakt när FN inte agerade på hans varningar.
De som varnar om hemska rasistiska uppviglingar till mord ignoreras och nedvärderas alltför ofta. av dem som inte vill lyssna till somligt som stör verklighetsbilden.
Det är ju inte bara dessa massakrar inrikes Syrien har sponsrat. Mordet på Hariri, Syriens skräckhåll på Libanon, tortyrkammare, deras direkta sponsrande av Hezbollahs och Hamas krig mot oskyldiga civila är en del av regimens verksamhet, tillsammans med Iran. Syrien har gett terroristorganisationer fristad och har därför en direkt skuld och ett ansvar för den terror deras två skötebarn har stått bakom och de krig, Libanon och Gaza, dessa drog fram.
Alla som varnade om Syriens tyranni och terroristcentral ignorerades, viftades bort. FN kunde ha agerat långt tidigare, innan det kom till detta. Det fanns ju på plats i Libanon. Innan syriska folket började demonstrera fanns absolut noll intresse bland de s.k. fredsaktivisterna att säga pip.
Jag kan tipsa A-K Roth om svenskar i betydligt högre befattningar som besökt Syrien mycket senare än vad Helle Klein gjorde
http://www.regeringen.se/sb/d/11410/a/128661
Du känner till Ewa Björling, eller?
http://www.israeler.com/bjorling_ewa.html
Vis av erfarenheten har jag avstått från att I SIN HELHET släppa igenom två långa kommentarer, en från signaturen Guardian och en från A-K Roth.
Guardians tråd tenderar att väcka diskussionen vem som I FN:s HISTORIA varit största veto-boven - USA eller Sovjet/Ryssland. Om det dagsaktuella skriver han dock:
"Ryssland & Kina månar om sina intressen i Syrien på samma sätt som USA månar om Israel eller intressen annorstädes. Resultatet är naturligtvis förkastligt, men knappast förvånande.
Märkligt nog är de största försvararna av israeliskt artilleri mot Gazas städer, nu de största motståndarna till motsvarande syriskt agerande. Hur kunde det bli så?
Och ännu mer förundrad blir jag över ropen på att FN ska lösa saken – när samma personer kategoriskt dömer ut organisationen för det lilla stöd man ger palestinierna."
A-K Roth diskuterar inte nuläget utan söker utrymme att driva andra frågor. Hon resonerar om vilka svenska politiker i "tidigare regeringar" och vilka svenska aktivister som de senaste årtiondena sagt och inte sagt saker till Syrien. Sedan går hon vidare med att berätta om hur folk bakom Ship to Gaza sökte stöd hos Assad, ger en länk till mer material om detta i Haaretz mm. Detta är i sin helhet material att publicera på en egen blogg, inte som kommenterande gäst lansera i en annans.
Och detta var inte censur!
Det är mitt sätt att hålla kommentardiskussionen i enlighet med den policy man kan läsa att jag har - klicka på kategorin med det namnet till höger!
