stigstrombergsson

Idag på förmiddagen fick jag ett småfilosofiskt ryck och började tänka i lite smått oroande banor. Kunde inte direkt effektuera detta i ett blogginlägg eftersom en del arbetsförberedelser måste göras först men tänker att nu blir….

Bloggar du på arbetstid din lymmel??!!
Sitter du på jobbet och skriver inlägg din knöl??!!

Jag hörde de tankeavbrytande tjuten från alla vänner av ordning, reda och hög arbetsmoral.
Mitt svar är: Nej! Jag är inte på jobbet! Och NU är det inte arbetstid! Men nyss var det. Och jag är hemma. Sådetså. Sluta avbryt!
Och förresten: Ni läser väl inte min blogg på arbetstid!!

Det har alltså varit konfafotboll i helgen. Lördag förmiddag kom ungdomarna och vid 15-tiden på söndagen hade de farit och jag befann mig åter i bostaden. I den hade jag också befunnit mig mellan ca 23 på lördag kväll och 08 på söndagsmorgonen då andra hade ansvaret för nattväkteriet på lägret. När jag med en hastighet av 365 dagar de flesta år stadigt stapplar mot 60 väljer jag att då jag har min egen säng på promenadavstånd sussa i den i stället för på en luftmadrass i ett klassrum på arbetsplatsen. I trängt mål hade jag kunnat övernatta på skolan men målet var inte trängt så jag kunde sova hemma sedan jag sett andra halvan av Sherlock Holmes på ettan.

Det var alltså Ungdomsarbete som var på tapeten i helgen.
Jag var en präst aktiv i Ungdomsverksamhet.

Denna måndag fortsätter i samma stil fast på annan plats och i annan uppgift och den tid som idag inte upptas av den ungdomsverksamheten väljer jag faktiskt att komplediga min gamla kropp och mitt slöa sinne. Därför arbetar jag inte nu. Jag bara ledigbloggar om jobbet.

Vad är det filosofiska i det då?

Jo – först en annan sak jag kom på nu medans jag skrev de sista raderna ovanför:
Jag verkar inte ha speciellt tydliga rågångar mellan arbete och fritid. Skriver ju om jobbet när jag är ledig. Har tanken i uppdragen som för det mesta.
Så är det och så har det alltid varit och jag tror det har att göra med hur jag uppfattar det här med kallelse och uppdrag, rentav ämbete. Alla döpta/kristna är enligt kyrkliga texter kallade att vara Guds sändebud i världen. En del av dessa har speciella uppdrag med lön i och av flocken och en del av dessa anställda är till och med vigda till det – diakoner, präster, biskopar. Anställda och vgda är inte mer kristna men har uppdrag att på en del av den tid de är kristna lyfta lön för heltidsarbete i saken. Jag är en sådan. Som kristen – och som prästvigd – skall jag verka 7x24 men under 5x8,8 avlönas jag dessutom. Sett så blir lätt rågången arbete-fritid stundom suddig och jag tror inte det är extraledig jag blir. Jag tycker detta är OK fast det var inte det som var mitt filosoferande egentligen.

Ungdomsarbete var filosofiämnet.

Många präster tycker inte om det. Söker till och med att undvika det för att i stället ägna tid åt annat viktigt. Kan vara rätt men samtidigt kanske alltför vanligt. Har i alla fall den känslan.
För egen del blir jag inblandad i ganska mycket verksamhet bland ungdomar. Konfirmander är ju rejält tydligt. Kvällens Ledarskola i Örnäset likaså. Och föredrag på läger på Seskarö i höstas och gudstjänster och annat på lägret Livskraft runt nyår. Mycket Ungdomsarbete blir det.

Men det är ändå inte egentligen inte alls konstigt!

Alla elever jag möter på skolan utom en är yngre än vad jag är. Många runt 20 ungefär. Det gör ju att nästan allt jag gör är Ungdomsarbete. Jag är ju så pass till åren kommen. På samma sätt med arbetskamrater. De är yngre än vad jag är.

Så mitt filosofiska bidrag in i denna måndag är att ju äldre en präst blir desto mer av uppgifterna blir Ungdomsarbete och som en konsekvens av det kommer de unga prästerna som brukar hamna i ungdomsverksamheternas församlingshemskällarvåningar om sådan verksamhet över huvud taget finns eller inte helt bemannas av icke-präster att ägnar sig mest åt äldrearbete. Konstigt, va?