obehörig präst

Som rubriken lyder rubriken på en kort notis i lördagens ex av Piteå-Tidningen. Resten av texten är denna: 
Prosten André Östlund, Skellefteå, bördig från Byske och tidigare kyrkoherde i Jörn och Umeå, har på egen begäran förklarats obehörig att utöva vignings-uppdraget som präst.

Bakgrunden till detta har jag berättat om lite då och då den senaste månaden. Mitt bestämda intryck är att den kyrkliga myndighetsutövningen – Luleå Domkapitel – har i en synnerligen perifer läro- och uppförandefråga i ett protokoll skrivit att trotjänaren Östlund som så länge han orkat plikttroget och med stolthet burit prästämbetet i mer än ett halvsekel nu befunnits vara illojal. På ett trubbig och okänsligt sätt agerade Kapitlet mot den 80+ige pensionären med frågor och utredningsverktyg som utformats för yngre yrkesaktivt folk i församlingstjänst. Att det inte ges någon disciplinär påföljd på grund av hans höga ålder är ingen ursäkt. Det förnedrande epitet illojal står ändå skrivet som dom över en gammal man. Orimligt!

På något vis kan jag förstå om lusten att då vara kvar i prästämbetet förtvinar. Jag kan till och med känna av att förtviningen smittar för egen del. Lojalitet är ju något ömsesidigt människor emellan. Också i organisationer är lojalitet något ömsesidigt, något som ställer krav åt flera håll och på flera parter. Självklart skall till exempel medborgare i ett land vara lojala mot nation och regering liksom anställda gentemot den som anställt dem. Tro inte jag menar något annat. Men samtidigt är det ju också så att en regering måste vara lojal mot det folk den regerar, en myndighet eller ledning mot dem de är satta att leda och ha tillsyn över. Lojalitet är således inte en envägssak som enbart underheten skall visa överheten. Med det synsättet tycker jag det var illa bevänt med Domkapitlets lojalitet mot sina pensionerade präster – och andra som till exempel jag själv – när man inte ens höll reda på dem – oss – i sitt eget register. Jag anser också att det är illojalt, synnerligen illojalt, att aktivt löna mångårig lojalitet med att klassa en åldersförvärvad och sjukdomsmotiverad oförmåga att fullgöra vissa uppdrag med en skamstämpel.

Trist är det. Jag manar Luleå Domkapitel: Riv upp! Gör om! Gör rätt!


Kommentarer
Postat av: bloggaren själv

Två andra bloggare berör samma sak:

http://torbjornlindahl.blogg.se/2012/february/tragiskt-slut-pa-ett-prastliv.html

http://bloggardag.blogspot.com/2012/02/pa-egen-begaran-prosten-ostlund-och-ma.html

2012-02-19 @ 20:06:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0