om makt och medel
I slutet av förra månaden bad den Palestinska Myndigheten att FN:s Generalförsamling skulle bevilja den en uppgraderad status, en nivå som ger palestinierna tillträde till en del nya internationella organ. Generalförsamlingen biföll önskemålet – också Sverige röstade för – vilket innebär att Palestina nu till exempel skulle kunna vädja till Internationella domstolen i Hag och liknande. Viktigt att veta är att det Palestina som har denna status i FN är det Fatah-PLO-ledda Palestina på Västbanken, inte det Hamas-styrda Gaza.
Den israeliska regeringen reagerade häftigt och primitivt. Med hycklande upprördhet över att palestinierna med att vädja till FN ensidigt sökt förändra situationen på marken beslöt man om förberedelser för 3000 nya lägenheter på ockuperat territorium – inklusive i ett område man tidigare uttryckligen lovat att låta bli att bebygga. Att en sådan ensidig expansion förändrar villkoren på marken verkar man dock inte vilja vidkännas.
Måndagens ledare (10/12) i den israeliska oppositionstidningen Haaretz berättar om ensidiga förändringar av situationen på marken av småskalig men ändå folkrättsvidrig art och detta under lång tid. Uppenbarligen gör man som man vill – man har ju makt och medel.
Google gjorde en råöversättning som jag finputsat. Originalet kan läsas här.
UTTORKNING AV PALESTINIERNA
Grundläggande moraliska principer kräver att Israel slutar förstöra cisterner nödvändiga för dussintals palestinska samhällens existens.
Sedan början av året har Israel förstört 35 regnvattencisterner som används av palestinska samhällen, 20 av dem runt Hebron och södra Hebron Hills. Under 2011 förstörde Israel 15 cisterner och under de föregående 18 månaderna 29. I många av dessa fall var det som förstördes gamla cisterner som tjänat förfäderna till invånarna i dessa samhällen och som nyligen restaurerats med stöd från EU. Cisternerna visar på kontinuerligt palestinskt boende långt före 1948. Vanligtvis ligger de samhällen vars cisterner förstörts på kort avstånd från bosättningar och icke auktoriserade utposter vilka har ordentlig vattenförsörjning. Vid samma tillfällen förstör the Civil Administration nästan alltid palestinska tält, djurfållor och lagerutrymmen för livsmedel.
Denna information baseras på data från FN: s Office for the Coordination of Humanitarian Affairs, Rabbis for Human Rights och the Association of Civil Rights in Israel. Talesmannen för the Military Coordinator of Government Activities in the Territories har inte svarat på Haaretzs frågor om antalet cisterner som förstörs under de senaste två åren eller varför återställandet av en gammal cistern anses vara ett brott. Talesmannen förklarade i Haaretz den 7 december att "gräva cisterner – som innebär att infrastrukturen förändras – kräver tillstånd från auktoriserade planeringsmyndigheter". Dock hade Israel från början i sina översiktsplaner från början inte inkluderat de palestinska samhällen, de som nu är beroende av cisternerna. Därför kan de inte räkna med att få rättsliga tillstånd.
Att utlämnar palestinska samhällen till att bli bortkopplade från infrastruktur, att förklara stora områden som skjutfält och att förstöra cisterner är en del av en medveten politik sedan början av 1970-talet. Målet är att så få palestinier som möjligt skall bli kvar på det mesta av Västbanken (dagens Område C under israelisk civil och militär kontroll), att påskynda judisk bosättning och därmed göra det lättare att ansluta dessa områden till Israel.
Europeiska unionen motsätter sig Israels politik i Område C och anser att den saboterar tvåstatslösningen. EU grundar även sitt ställningstagande på internationell rätt som förbjuder sådan rivning av strukturer som lämnar befolkning utan mat och vatten och resulterar i en påtvingad avflyttning. Grundläggande moraliska principer och att undvika en frontalkrock med våra vänner kräver att Israel slutar förstöra cisterner nödvändiga för dussintals palestinska samhällens existens.