stigstrombergsson

ISRAELS BESTRAFFNING

Den andra sidan sa sin sak högt och tydligt: ”Ja till en tvåstats-lösning”. Men Israels regering svarade på ett sätt som först och främst straffar Israel.

Regeringen beslutade i helgen att bygga ytterligare 3.000 bostäder i östra Jerusalem och på Västbanken samt att gå vidare med planerings och byggnationsåtgärder för E1-området mellan Jerusalem och Västbanksbosättningen Ma'aleh Adumim. Det är det sättet regeringen reagerar på FN-s Generalförsamlings beslut att erkänna Palestina som icke-medlem med observatörsstatus. Det är hur regeringen beslutat straffa palestinierna och världen.

De senare sade sin sak högt och tydligt: ”Ja till en tvåstatslösning”. Men Israels regering svarade på ett sätt som först och främst, straffar Israel. Den enda positiva aspekten av detta beslut är det faktum att Israel har erkänt att bosättningarna verkligen en bestraffning.

Detta är ett särskilt allvarligt och farligt beslut. I stället för att ta in det faktum att en omfattande majoritet nationer är trötta på den israeliska ockupationen och vill ha en palestinsk stat så förskansar sig Israel ytterligare i sin eget avvisande och fördjupar sin isolering och bristande koppling mellan sig självt och den internationella verkligheten. Istället för att dra nödvändiga slutsatser av sitt rungande nederlag drar regeringen ner Israel i fler diplomatiska katastrofer. Och istället för att gå in för uppriktiga, äkta förhandlingar med den nya observatörsstaten vänder Israel vänder ryggen åt den och åt världen.

Regeringens beslut är den sista spiken i kistan på premiärminister Benjamin Netanyahus tal vid Bar-Ilan-universitetet 2009. Det är tydligt bevis på att detta tal där han till synes accepterade två-stats-principen i verkligheten var ett bedrägeri. Vad som emellertid är särskilt häpnadsväckande är kränkningen av Israels löfte till Förenta staterna att inte bygga i E1, detta med tanke på att byggandedär skulle förhindra upprättandet av en sammanhängande palestinsk stat på Västbanken. Efter Amerika i FN stått kvar som praktiskt taget det sista stödet för Israels uppfattning belönar Israel detta med ett rungande slag i ansiktet.

Israels beslut är också ett slag i ansiktet på en annan lojal vän, Tysklands förbundskansler Angela Merkel, som förklarade att Tyskland avstod i omröstningen utifrån att Israel vägrar att stoppa byggandet i territorierna. Så redan innan nästa val, där de förenade "Likud-Beiteinu-programmet" presenterar en vekligt högerorienterad, extremistisk stat, har Netanyahu antytt vart han är på väg: till extremism, diplomatisk isolering, fördömande och utfrysning från världen.

Världen – också med USA den här gången – kan inte tillåta Israels arroganta svar passera i det tysta. Just detta regeringsbeslut kan bli en sporre för dem som vill överföra bosättningsfrågan till den Internationella brottmålsdomstolen i Haag som straff för Israels "bestraffning". Och nästa gång Israel behöver världens hjälp, vad gäller Iran eller något annat, kommer världen att minnas detta beslut.

--------------------

Ovanstående text är ledaren i den israeliska oppositionstidningen Haaretz 2 dec 2012. Google översätt gjorde grovgörat och jag putsade texten som på engelska kan läsas här.

Vad gäller saken? Jo:

Den 29:e uppgraderade FN:s Genralförsamling det Palestina som leds av PLO/Fatah/Abbas till observatörsstatus. I röret låg tanken: Nu kan förhandlingar mellan parterna åter komma igång. I vart fall finns hopp. Det som gjort att palestinierna inte kommit till bordet har varit att expansionen av bosättningarna hela tiden pågår men kanske skulle det nu kunna vägas upp av det positiva i den förändrade FN-statusen. Kanske kan Abbas komma i alla fall.

Det skulle kunna för Israel vara ett gyllene tillfälle till öppning, till samtal parterna emellan, kanske rentav på sikt till fred. Och ett gyllene tillfälle att genom att visa att icke-våld kan löna sig stärka de förhandlingsvilliga palestinierna gentemot deras rivaler stridstupparna i Gaza. Perfekt. För förhandlingar och fred alltså. Och sänka stödet till Hamas.

Men det tillfället väljer Israel att missa. I stället för: Vi har fattat vad världen menar. Nu förhandlar vi! Och det har vi ju sagt att vi velat hela tiden! så bestämmer man sig för att bygga ytterligare 3000 lägenheter på det område förhandlingarna skall handla om. 3000 lägenheter med 3-4-5 personer i varje.

Kan man egentligen nu klandra Abbas om han nu väljer att stanna hemma?

Kan man undvika att Hamas pekar finger och säger: Titta! Freds-snack och politik-jidder leder ingen vart. Annat är det med våra raketer!

Blir det inte allt svårare att tro att Israel vill förhandlingar och fred – egentligen?