stigstrombergsson

I lokala pastoratet har så länge jag kan minnas – alltså sedan slutet av 1970-talet – funnits tanken att det skall finnas fyra präster. I reella livet har det inte alltid varit så. När jag sommaren 1978 som ny och grön tjugofem år gammal sändes – missiverades heter det på kyrkiska – hit var den dåvarande kyrkoherden ensam. Senare under hösten anslöt ytterligare en och sommaren 79 blev vi en fulltalig kvartett i sådär tre års tid. Hösten 1983 var jag ensam präst på de fyra tjänsterna men sommaren 1985 var vi fyra igen och det höll i sig till dess jag 1991 lämnade min komministratur för att bli stiftsadjunkt i Luleå. Ett par år senare flyttade de andra tre och det blev heltomt under en höst. Ingen prälle på plats. Gudstjänster, kyrkliga handlingar* och annat klarades med inhopp av löshästar samt att jag som envisades med att fortsätta att bo på orten lånades ut på halvtid av stiftet för att ha konfirmander och en del annat.

Livet gick vidare och allt efter hand anslöt nya trupper och man blev två eller tre eller fyra eller tre eller… Jag tror du, noble Bloggläsius, fattar galoppen. Det är ganska vanligt att det är så i församlingar. Alla tjänster man budgeterar för är inte alltid tillsatta men hela eller åtminstone det mesta av de olika arbetsuppgifterna klaras av i alla fall. Faktiskt. Och budgeterade medel blir kvar och används till annat eller bara sparas.

Lokalpastoratets läge idag är att man är tre fast man budgeterat för fyra. I vart fall för 2013. Den av komministrarna som bär samma välklingande förnamn som jag själv har förflyttat sig till en kyrkoherdetjänst i södra stiftsdelen och var tjänstledig under hösten för att pröva detta. Då han teoretiskt sett skulle kunnat komma tillbaka och hävda sin tjänst budgeterades för fyra prällar nästa år även om man i församlingen mellan skål och vägg då och då talat om att gå ner på tre. Helt ologiskt vore inte detta. Själva kommunen har vissa men inte alla år negativ befolkningsutveckling. Av dem som bebor orten är det en långsamt växande minoritet som inte tillhör kyrkan. Församlingen krymper alltså och med det ekonomin och med den möjligheten att på sikt förbli fyra. Jag känner inte exakt till hur man tänker. Spekulerar jag ser jag att tre kanske är framtidens väg. Eller fyra. Eller något däremellan typ tre och en halv.**

Då man – detta är min egen teori – i budget rymmer fyra men på sikt kanske funderar kring annat väljer man att söka en visstidsanställd komminister under 2013. Annonsen kom i övergårdagens*** Kyrkans tidning. Intressant att läsa kvalifikationerna. Av det som annonsen punktar upp är det bara en faktor jag bombsäkert vet att jag skulle uppfylla: Körkort – fatalt nog även för tung motorcykel fast jag aldrig kört sådan.

I vart fall är det nu kvällen före dagen före Dopparedagen kallare än minus 30. Yngre dottern med levnadskamrat kom igår kväll och har just placerats på försenat södergående tåg i avsikt att fira jul med hans föräldrar i Hälsingland. Själva ”laddar” vi för Luleå i övermorgon.

*  Med Kyrkliga handlingar avses främst Dop-, Vigsel- och Begravningsgudstjäster.

**  För tydlighetens och fullständighetens skull skall sägas

att den tjänst jag har som skolpräst på folkhögskolan ligger helt på sidan om församlingens tjänstgöringsorganisation,

att den inomkyrkliga rörelsen EFS har en präst på halvtid och

att det på orten finns ytterligare en prästvigd (för EFS) som är egenföretagare i bemanningsbranschen.

***  Något av barnen – vill minnas att det var en av pojkarna – myntade som liten detta begrepp. Heter dagen efter i morgon övermorgon är det väl rimligt att anta att dagen innan igår heter övergår – eller?