stigstrombergsson

November månad var skral. Vad gäller bloggeri alltså. Bara 10 inlägg. September och oktober hade 15 respektive 16 och augusti hela 21 och juli strax under 20 bloggposter. Från var annan dag till var tredje om man slår ut det jämt över månaderna. Markant nedgång.

Orsakerna till detta är nog mångahanda. Saker att blogga om har ju inte saknats – egentligen. Det är nog mest tid och inspiration som saknats. Samt energi som i icke liten mån behövts till annat än att blogga. Mycket jobb till exempel.

 

I det läget författar jag denna kväll inget inlägg. Jag skriver inte i detalj om Domsöndagens kommenterade högmässa i Älvsby kyrka, inte heller (ännu) om att jag som folkhögskolesnubbe får medverka i konfirmandverksamheten i församlingen – kul. Jag skriver inte heller (ännu) om att man på Första söndagen i Advent inledde Älvsby kyrkas och samhälles 200-års-firande med en bokrelease. Jag skriver inte heller i kväll om Adventsgudstjänsten vi firade i folkhögskolans kapell fredag morgon förra veckan eller den Bibel-kvart som sker varje vardag 12.45 i samma lokal. Inte heller knapprar jag ner funderingar och impulser utifrån samtal med den liberianska präst som finns på skolan nu några veckor – men det kommer jag nog att komma till. Jag skriver alltså inget...

 

Men andra skriver. Ledarartiklarna i den israeliska oppositionstidningen Haaretz är intressanta i dessa dagar liksom nyheter i övrigt från Mellanöstern. Alla tidningar utom (ännu) Dagen rapporterar massor och präntar artiklar om att utrikesminister Bildt är upprörd över Israels bestraffning av palestinierna sedan Generalförsamlingen röstat som den röstat. Sveriges Radio hade igår i ämnet också en rejäl intervju med den israeliske Stockholmsambassadören. Men inte ens detta skriver jag om. Faktiskt.

 

Fast ledaren i Haaretz den 4 december har jag översatt. På engelska finns den här.

 

 

Premiärminister Benjamin Netanyahus beslut att frysa överföringen av medel till den palestinska myndigheten samt bygga 3.000 bostäder på Västbanken är inget mindre än ett vårdslöst uppförande. Beslutet att straffa den palestinska har framkallat en konfrontation med det internationella samfundet som med överväldigande majoritet röstade för att acceptera palestinierna som en icke-medlemsstat med observatörsstatus i FN.

Denna policy hotar allvarligt Israel. Vänskapliga länder som Frankrike, Storbritannien och Sverige överväger att återkalla sina ambassadörer och se över sina handelsförbindelser med Israel. Detta är ett högt pris som inte kan förklaras bort som en investering i nationell säkerhet.

Snarare är det ett infall som kanske leder till ny bottennivå för Israels internationella ställning. Efter att ha gjort sitt yttersta för att förhindra en bojkott av israeliska varor – däribland lagstiftning – har regeringen nu gett vänliga länder fullmakt att bojkotta.

Frysningen av 460 miljoner shekel – skatter som samlats in av Israel i november – bortförklaras som en indrivning av skulder. Israel måste som man tidigare ofta gjort nå en överenskommelse om dessa skulder i stället för att lamslå den Palestinska Myndigheten och döma många palestinier som arbetar i myndighetens institutioner till hunger och arbetslöshet. Sådana åtgärder kommer inte att ändra på FN: s generalförsamling resolution utan i stället klart visa på ett Israel som avsiktligt undergräver fredsprocessen.

Netanyahu och hans ministrar äger ingen rätt att göra Israel en internationell paria. Israels säkerhet garanteras inte genom kamp mot en redan ockuperad palestinska stat utan genom att i stället vårda de internationella band som behövs för att möta verkliga hot som det iranska kärnvapenprogrammet. Regeringen kan inte rätteligen straffa palestinierna med att allvarligt undergräva den israeliska ekonomin. Den måste inse att Israels ställning är direkt kopplad till politiken i de ockuperade områdena.

Netanyahu bör upphäva sitt farliga beslut, frigöra skattemedlen och avbryta planerade av bosättningar innan Israels internationella anseende närmar sig Irans.