stigstrombergsson

Lokala Världsbladet alias Piteå-Tidningen är en publikation som utstrålar allt man kan önska av en lokaltidning med stort geografiskt spridningsområde. Likt alla mornar fattade jag därför idag den av madammen i mitt liv inhämtade tidningen för att bibringa mig en uppfattning om vad som sig tilldragit hafver från Sulitelma till Jävre – klicka här för hjälp. Visserligen var jag på jakt efter en speciell sak i dagens exemplar – något jag återkommer till nedan – men då PT inte är jättetjock eller har sjuttielva bilagor om ditt å datt kan man med förtröstan långsamt bläddra från början. Det man letar kommer snart nog i alla fall.

 

Lednyheten idag på första sidan samt sidorna 6-7 är att polisen i Arvidsjaur tagits på bar gärning med fingrarna i den kriminella syltburken. Jag ser fram mot att det som hänt ges en filmatisering i Jägarna 3. Att det är bra att cykla till skolan berättas också på förstasideplats samt på sidan 16 och sedan finns artiklar om att träindustrin går trots branschkris bra i Piteå, att en familj skall vräkas – också i Piteå – och en mängd annat. Läs PT på nätet! Tar inte lång stund.

 

Allt detta bläddrade jag mig lugnt genom och ströläste lite här och var innan jag kom till det jag var ute efter att kolla hur det blev. I sport”sektionen” som jag sannerligen inte brukar kolla noga andra dagar fanns det – artikeln med rubriken Skidgymnasiet hedrade Jonas Larssons minne. Klicka här och läs.

 

Det var i går kväll som kapellet vid Älvsby folkhögskola var fyllt av ungdomar, ungdomar, åter ungdomar och därtill några vuxna. Skälet var han som förolyckades i Abiskofjällen förra veckan. En pojke från Luleå, som gick gymnasiet i Älvsbyn, som tränade i folkhögskolans regi och bodde på internatet. Jag var en av de vuxna.

 

Det blev en gripande stund på mer än 1½ timme. En kompis hade gjort bildspel med musik – tagit honom ett dygn att jobba fram. De flesta gick fram för att tända ljus under stilla flygelmusik – psalmmelodier. En 18-årig tjej talade knappt en kvart och det var något av det starkaste personliga tal jag hört – 18 år! Fyra stycken sjöng ett par sånger och en flicka sjöng solo. Vår skidtränare och pappan till pojken talade.

 

Skolprästens roll var faktiskt att endast vara den som föreslog hur alla de av andra personer förberedda bidragen skulle bilda något av en linje från en början till ett slut. Och klädd i prästskjorta med en och annan kort kommentar väva samman, ”foga mellan inslagen” – typ. Och läsa Psaltaren 139* på slutet innan sista solosången. Och vara där.

 

Det kanske någon anser vare en ganska nedtonad prästroll – i vart fall om man jämför med andra samlingar i kapellet eller en begravning – men bara SÅ rätt. Denna gång. Det var ju ungdomarna som ”ägde” minneshögtiden utan en massa vuxenregi. Och det blev bara SÅ fint. Starkt. Han som hedrades kan anses vara hedrad av att ha sådana vänner och med sådana unga vuxna kan framtiden inte anses helt farlig. Detta säger en snart 60-årig gråhårig prällegubbe som nog ändå bidrog med viss trygghet. Kände det i vart fall fint att få vara där.

 

Ljusbäraren var igår fylld med ljus som av den ömsesidiga värmen brann fort.

Bilden är från ett tidigare tillfälle.

 

---

*  När jag tidigare under dagen funderade på hur det skulle bli tog jag fram familjens nya mobiltelefon. Det är en med appar i stället för knappar. Jag är kraftigt desorienterad i den världen. Accepterar knappar men vill nog helst ringa med snurrskiva. Vev tycker jag är gammelmodigt.