stigstrombergsson

Jag brukar de flesta dagar titta in på två israeliska tidningars hemsidor – Haaretz och Jerusalem Post. Att jag väljer att följa det som händer i området genom de tidningarnas förstasida och ledare beror på att de bägge är representanter för en i regionen unik pressfrihet och offentlig fri debatt. Omkringliggande länder är i mer eller mindre hårdhänta diktaturer eller – om jag tillåts vara optimistisk angående ”den arabiska våren” – ändå så pass omogna nya regimer att det är svårt att få någotsånär bäring på hur deras press fungerar.

ANGREPP MOT IRAN 

Netanyahu – enligt Channel 2 respekterade diplomatireporter Udi Segal – är övertygad om att det enda sättet att omintetgöra den iranska ledningens plan att förstöra det judiska folket är att stoppa dess nukleära ambitioner, om så bara för några år. Segal, som inte heller avslöjade sina källor, rapporterade att både Netanyahu och Barak är rädda för att det inom loppet av bara några månader kommer att vara för sent att stoppa Iran. De ser hur möjligheterna krymper och tror att vi kan ha nått ett sanningens ögonblick.

På söndag citerade tidningar från vänsterns Haaretz till högerns Israel HaYom amerikanska och israeliska källor som säger att Iran hade betydligt ökat sina ansträngningar för att utveckla kärnvapen. Dessutom stödde både USA och Israels underrättelsetjänst denna bedömning.

Om ytterligare pressrapporterar om att landet – särskilt hemmafronten – inte är redo för ett krig man ser framför sig har vi ännu större anledning att vara bekymrade.

Det bör noteras att både Netanyahus och Baraks kanslier avböjt att kommentera dessa och andra pressrapporter om en nära förestående israelisk attack mot Iran. Dessa var dock troligen läckta från källor nära premiärministern och försvarsministern – eller, alternativt, av tjänstemän som motsätter sig en Israelisk militär åtgärd.

Hur som helst bör de tas på allvar och den israeliska allmänheten måste överväga sannolikheten att en sådan åtgärd kan vara förestående.

Tillfrågad av Israels Radio på söndagen angående de senaste rapporterna i media om Iran svarade kabinettssekreterare Zvi Hauser undvikande. "Det är för mycket av sådant som inte existerar som tillskrivs den eller den officiella talespersonen" sa Hauser. "Det är många saker som är precis som de är, på gott och ont."

Och var lämnas vi? Premiärministern sade i konselj på söndag: "Hotet mot hemmafronten överskuggas av ett annat hot – Irans nukleära makt." Denna kommentar förstärkte hans uttalande under en rundtur vid den södra gränsen förra veckan att Israel inte kan lägga sitt öde i någons annans händer. "Israel måste och kan lita på endast sig självt", förklarade han. "Ingen kan spela den rollen utom IDF och olika israeliska säkerhetsstyrkor och vi kommer att fortsätta att själva agera på det sättet."

Netanyahu har visserligen rätt men Israel måste hålla USA – sin viktigaste allierade – underrättat om åtgärder mot Iran utan att ge upp sin rätt att ta självständiga beslut.

För det andra: sådana ödesdigra beslut bör fattas i samråd med kabinettet, tillsammans med berörd säkerhetspersonal, bakom stängda dörrar, och inte ensamt av premiärministern och försvarsministern.

Slutligen måste allmänhet och press ges grundläggande information om sina roller i händelse av ett israeliskt angrepp, särskilt vad gäller ”hemmafronten”. Annars kommer medierna att fortsätta att spä på allmän hysteri vilket sannerligen inte är önskvärt om vi i själva verket stärker oss för ett sådant scenario.

SKADLIGA FÖRDÖMANDEN 

Ja, Iran är en medlem i den alliansfria rörelsen men så är dussintals andra länder i Asien, Latinamerika och Afrika som Israel har normala diplomatiska förbindelser med.

Premiärminister Benjamin Netanyahus flitiga offentliga kritik av försöken att föra diskussioner med Iran, och hans allmänna skepsis mot sanktionerna mot Teheran stärker oron för att han är fast besluten att genomföra en militär attack oavsett vad.

På fredag bad Netanyahu FN: s generalsekreterare Ban Ki-moon att ställa in sitt deltagande i den alliansfria rörelsens toppmöte som är planerat att äga rum i Teheran den 26-31 Augusti. Premiärministerns kansli skyndade sig att utfärda ett pressmeddelande om att Netanyahu sagt till Ban Ki-moon att han var besviken på beslutet att resa till Iran, att det är ett stort misstag, att det skulle "ge legitimitet åt en regim som är det största hotet mot världsfreden och säkerhet", samt tillade att "det är omöjligt att överdriva faran Iran utgör för Israel."

Netanyahu sade också: "Mr generalsekreterare, din plats är inte i Teheran", något som han meddelade både i pressmeddelandet och i veckans regiringsmöte på söndagen.

Då premiärministerns reprimand inte fick generalsekreteraren i FN att ändrasin a planer lovade han att ändå fortsätta att försöka få Ban Ki-moon att göra det.

Det är värt att påminna Netanyahu om att Iran är medlem i Förenta nationerna och att dess president inbjuds varje år att hålla ett tal inför generalförsamlingen. FN är en aktör i diplomatiska ansträngningar för att nå en kompromiss tänkt att avvärja behovet av en militär aktion mot Iran samt få ett slut på blodsutgjutelsen i Syrien. Det ligger inte i Israels intresse att av resten av världen ses som ett hinder för diplomati eller som krigshetsare.

Ja, Iran är en medlem i den alliansfria rörelsen men så är dussintals andra länder i Asien, Latinamerika och Afrika som Israel har normala diplomatiska förbindelser med. Att offentligt klä av FN:s generalsekreterare för att han accepterat en inbjudan att delta i en konferens i Teheran betyder att Netanyahu ser ledarna för alla de länder som deltar som befläckade.

Det är ett diplomatisk felsteg som inte tjänar Israels nationella intressen.