stigstrombergsson

I min förra bloggpost skrev jag liksom fritt ur hjärtat. Det gör jag också nu men med ett mer vårdat språk. Det är alltså riskfritt att fortsätta att läsa.

Det rasar in på Facebook!

I gruppen Konfafotboll 2012 skriver folk. Och fjolingarna knapprar på i Konfafotboll 2011. Bilder, hälsningar och gilla-markeringar kryllar på och mer lär det väl bli de kommande dagarna. Den första bilden jag såg snodde jag och låter den pynta detta inlägg – årets grupp med ledare.

Det är alltså konfirmerat nu. Lägret är över. Ett viktigt etappmål har nåtts.

För ett etappmål det är frågan om – hos konfirmanderna liksom hos mig och andra som haft förmånen att i dryga två veckor praktiskt taget utan ledighet fått vara tillsammans med tonårsflocken. Mer om det här med etapp sedan.

Givetvis har jag Facebookat jag också. Men jag är ingen flitig sådan. Brukar egentligen bara använda stället för att göra reklam för mina blogginlägg men ibland när riktigt viktiga saker händer ger jag notiser om annat jag gör. Som idag.

För 12 timmar sedan ungefär skrev jag:
För en stund sedan – 9.00 – dop av konfirmand i folkhögskolans kapell. Nu spurt upp till Älvsby kyrka för "Mässa med konfirmation" - fullt tempo!
I skrivande stund har 11 personer – med olika relationer till både mig och konferiet – markerat att de gillar detta. Två kommentarer också. En från en bekant – Tur att du är vältränad – och en från en tidigare folkhögskoleelev tillika vuxenkonfirmand: Du fixar det sovandes – med en så kallad smajly.

För 7 timmar sedan då dagen blåst över skrev jag följande intelligenta dikt:
Nu ar arbetsdagen slut slut slut,
konfalägret städats ut ut ut,
dags därför att åka hem
men i morgon blir igen
nya tag på jobbet!
8 typer av skilda kalibrar visar sin poetiska smaklöshet med att gilla detta.

Till detta skall sägas att jag också använt bägge de nämnda Facebookgrupperna för att meddela om kvarglömda kläder och annat samt att det på Konfafotboll 2011 samtalas och gillas högfrekvent och seriöst – men det skriver jag inte om här.

Det är alltså över. Och trist är det – liksom och faktiskt. Tro mig när jag säger att jag verkligen känner tomhet nu när det är över samtidigt som jag nog inte vill att det skulle pågått en vecka till. Det känns lagomt. Etappmålet – för konfirmation är ett etappmål – nåddes när allt var på topp.

Nu stundar fortsättningen!

• Hjälpas åt att bibehålla kontakten.
• Återträff? – jo, det tycker jag det skall bli framåt hösten.
• Och kanske andra läger och träffar.
• Och att hemförsamlingarna tar ansvar.
• Och att de unga på egen hand läser sitt Lukasevangelium och ber.
• Och......

Till detta kommer arbete och för att verksamheten skall kunna fortsätta med nya kullar kommande år. Jag kommer att kriga för saken. Idén att kombinera Bibel och Boll är så bra att den bara måste få fortsätta. Pengar, pluringar, stålar och kontanter måste kunna vaskas fram. Om någon läsare har sisådär hundra tusen att kasta in i verksamheten skulle det inte vara så dumt. Eller tips.

Jag var väldigt känslofylld i förra inlägget. Står för vad jag då skrev. Känslorna är kvar men inte lika pinfärska. Nu är kvällsformen snarast trött och förvirrad i kombination med lust att fortsätta.
Vad kallas den diagnosen?