barca 5 - måndag
Tidsaspekten i detta inlägg är ganska rörig. Saken jag söker dryfta är måndagen men skrivandet har skett på tisdag, onsdag och snart torsdag. Läraren kommer att märka röran.
Det här är som rubriken anger femte inlägget kring madammens och min resa till Barcelona. Måndag står det också men skall sanningen sägas är det tisdag morgon jag sitter och skriver fast förankrad i en flygplansfåtölj som tillsammans med andra fåtöljer och deras sittare är på luft till Zürich. Det heter på väg när man är på marken och till sjöss när man åker båt. Beteckningen på luft måste väl därför vara adekvat.Igår, måndag, var värmen tillbaka med full och faktiskt lite förödande kraft...
Här blev jag avbruten av att flygvärdinnorna ville pracka på alla passagerare en kaffekopp och någon sorts muffinsbulle. Kanonviktigt då vi klev upp 04.10 för att ta en taxi 04.45 till flyget som avgick 06.30. Framme i Zürich knapprar jag efter en stunds rundvandring, tax-free-shoppande och brunchande vidare i förhoppningen att strömmen i läpp-tippen inte ska ta slut så fort.
Jo – igår, måndag – var värmen tillbaka med full och faktiskt lite förödande kraft. Utrustade med ingen kamera och praktiskt taget inga penningar alls promenerade vi efter frukost från hotellet ned till den strand vi tittat till på söndagen. Då var sista sträckan dit kantad av olika salustånd med allsköns ätbara och icke ätbara produkter. Bröd är en ätbar produkt. Halsband och solhattar är det inte. Något stånd med ostar och ett annat med olika slags lokala katalanska korvar intog ett mellanläge. Någon korv tror jag inte jag vill befinna mig nära, i vart fall inte obeväpnad eller utan genomgången kurs i självförsvar och närstrid.
Men så blev i alla fall Medelhavet bebadat och kan därför fogas till listan över vattensamlingar som fått äran att – om än i ett fall väldigt kort – med sitt vatten omsluta min kropp. När jag var på studieresa till Guatemala och El Salvador på 1990-talet blev Stilla havet är ett sådant hav. Den kalla Nord-Atlanten likaså men snabbt när vi var på Lofoten för två år sedan. Bottenviken med dess angränsande Östersjö har jag plaskat i lite då och då och till detta Lillkorsträsket en liten bit från hemmet*. Barcelona är lite långt åt väster men faktum är att på måndagen kom samma vatten som översköljde Jona innan fisken kom och Paulus innan han flöt iland på Malta att svalka också mig. För svalkigt var det. Skönt!
Promenaden tillbaka till hotellet för hämtning av mer slantar och annan utrustning gick bra förutom att jag blev avstulen 2 €uropengar. Riktigt skickligt gjort av en dam som i sken av att hon ville ha betalt för en blomma hon prackat på mig pillade blad de mynt jag hade i handen och vips var en två€uro borta. Lite irriterad över tjyvkärringen ifråga kände jag mig fram till dess jag strax ostnordostost om katedralen hittade en butik med albor, stolor, madonnor och andra kyrkliga pryttlar och pillemojänger. Då blev jag glad igen.
Det blev allt varmare under dagen. Märktes särskilt när vi tagit tunnelbanan till Paral-lel – slutstationen för linje L2 heter så – samt bergbana och promenad till OS-stadion från 1992. Läcker skapelse. Mycket pampigt bygge särskilt om man räknar in alla andra hus och fastigheter som olympiaden drog med sig...Kommen så här långt dog datorn i brist på elektricitet. Kontakterna till det schweiziska elnätet är av den typen att bara de där platta hankontakterna som vi också har hemma i Sverige fungerar, inte de runda som behövs för att strömförsörja min dator.
Sedan detta hände har då tiden gått och med den givetvis också planet från Zürich till Arlanda. Väl neddumpna där fixades på stubben en ombokning av min – men inte madammens – resa till Luleå innan vi med buss, pendeltåg och buss pallrade oss till svägerska och svåger med två barn i Tungelsta söder om Stockholm. Här har vi befunnit oss sedan dess och härifrån har jag i efterskott publicerat berättelsen om vår resa till Barcelona – som fortsätter nu.
Från Olympiastadion i Barcelona som jag hann nämna innan strömmen tröt i Zürich styrde vi promenadkosan upp mot högsta punkten av bergknallen Montjuïc. Där finns Castell de Montjuïc varifrån man har fantastisk utsikt över staden - den första bilden. Därifrån kan man också åka linbana ner till bergbanan som tar en till tunnelbanan som för en till hotellet där vi åt var sin mellanmålsbanan.
Varmt och sevärt var det denna dag! Sevärdast bland allt var nog i alla fall den flervånningshöghuskyrkogård vi gick förbi mellan idrottsanläggning-arna och fästningen. Har aldrig sett nåt liknande tidigare. På håll trodde jag det var ett bostadsområde eller kaserner. Helt fel. En begravningsplats av annat slag med blommor av plast eller siden.Värmen tog verkligen ut sin rätt. Minst två liter extra vatten per person kom vi att dricka. Dricksvattnet köpte vi på flaska. Kranvattnet är OK som dricksvatten men smakar som när man får en kallsup i badhuset. Pausstunden på hotellet var därför behövlig. Sedan bar det ut igen för resans sista katalanska middag. På Carrer de Santa Anna fann vi en mycket trevlig restaurang som också var uppkallad efter Jesus mormor. Smaskig mat och god sangria.
Skulle jag konsekvent följa mitt rubriksystem bleve det nu dags för barca 6 – tisdag men den dagens händelser är redan invävda i detta inlägg. Utlandsreserapporterandet får därmed anses avslutat. Möjligen kommer framöver en och annan reflexion kopplat till trippen – men det får vänta till allt lagt till sig.
* Huruvida det sistnämnda är ett hav kan diskuteras men badbart är det i alla fall.
Kommentarer
Trackback
