stigstrombergsson

 

 

Idag – alltså söndag – har det inte varit lika varmt som det var igår. Eller så har den inbygda termostaten kalibrerat sig lite bättre till medelhavsbreddgrader – vad vet jag. Enligt skyltar på stan har det dock varit en 6-7 grader svalare än igår och dessutom lite vind. Som hemma en kalassommardag.

 

Strax efter 9 var vi på språng – eller i vart fall gång – och traskade till ett kyrkbygge som räknas som en av stadens stora sevärdheter. Den igår nämnde Gaudi har haft sin arkitektoniska penna inblandad också i detta . Man startade bygga 1882 och året efter blev Gaudi huvudarkitekt fram tills dess han kördes över av en spårvagn alldeles intill bygget1926. Kyrkan – som heter Sagrada Familia är inte klar än. Fortfarande byggarbetsplats med kranar och kontäjnar och skyddsnät och allt – typ. Lite paradoxalt egentligen att en ännu inte färdigbyggd kyrka drar så många nyfikna att kön till att köpa inträdesbiljetten gick ett halvt varv runt kvarterat klockan 10 på morgonen.*

 

Jag gissar att den kommer att vara lita intresseväckande också när en är färdig. Konstnärligt och arkitektoniskt är den både ett mästerverk och ett märklighetsverk. När man ser Gaudis skapelser lite här och var och inte minst på kyrkbygget funderar man faktiskt över vilken svamp den mannen egentligen brukade röka. I alla fall kan sägas att den Heliga familjen med denna fastighet onekligen kommit upp sig om man jämför med var de blev inhysta den gången det inte fanns plats för dem i härbärget – som Jesusberättaren Lukas nämner i sitt andra kapitel.

 

Att bygget tagit lång tid har några officiella förklaringar som det väl inte finns någon anledning att betvivla – ekonomin som helt beror på donationer och en 20-årig tajmaut kopplad till spanska inbördeskriget. Soltrött och matt denna eftermiddag kom jag på ett tredje skäl men det är nog kanske inte så lämpligt att skriva på en blogg som kanske har en och annan ordkänslig läsare. Som ledtråd säger jag bara att det kan ha en koppling till ortens mjuka toalettpapper.

 

Från Sagrada Familia styrdes promenadkosan södderövver ner mot en stor park. Efter att ha rastat där spatserade vi vidare ner till en badplats där vi badade våra fötter i Medelhavet. Så var det gjort. Helbad kanske i morgon.

 

Nu är armbandsuret strax 19 och vi har duschat och fräschat upp oss så gott det går. Strax ut igen för titt till katedralen och därefter middag.

 

Vi traskade till Catedral de Barcelona men kunde inte riktigt bese den turistiskt. Det firades nämligen Mässa och då fick turisterna minsann inte lubba runt som fotograferande tjattrande lämlar. Man fick finna sig i avspärrningar så att de som firade gudstjänst kunde göra det med fokus. Bra! tycker jag. Också en turistiskt intressant katedral från 1298 är i förstone ett gudstjänstrum, inte ett skådebröd.

 

Vi kom sedan mässan redan börjat och den hölls på katalanska eller spanska och var fullt möjlig att följa på så vis att det gick att fatta var i mässan man just befann sig. Högmässan i Svenska kyrkan – om man inte trasslar bort saker och ting – ligger nära den katolska så kan man den ena begriper man den andra. Vi avancerade dock inte in i det avgränsade rummet utan följde mässan via TV-skärm – vilket gjorde att vi nog ändå kände oss ganska turistiska.

 

Efter katedrallandet så jakt på mysigt avskilt ställe att käka på. Inte så lätt. Varenda ortsbo och alla turister skall tydligen äta och dricka pilsner (eller annat) med start runt 21 om kvällen. Vi fann ett litet ställe ett stenkast från boendet där vi kunde äta ute ute i ca +25 grader. Trevligt.

 

Frågan från igår dryftades inte – alltså frågan om vilka vi känner som vi skulle kunna tänka oss att göra en resa av denna sort tillsammans med. Den omvända frågan ställdes dock: Tror vi det finns några som skulle vilja resa med oss? Och i så fall: Vilka? Vi lämnade snabbt ämnet för att i stället prata om annat. Våra respektive jobb till exempel.

 

Nu snart 23. Tillbaka på rummet.

I morgon bad – frågetecken.

 

 

---

*  Sent på kvällen kan väl en småfilosofisk fotnot till detta vara på sin plats.

Kan det vara så att man kan dra en parallell mellan intresseväckande byggnationer och kristen utveckling? Jag menar såhär: När det är vad man kallar väckelse, alltså när det förändras, växer till, hittar nya former och uttrycksmedel men inte nått fasta och etablerade strukturer och rutiner – då, just då, väcker det som händer och sker nyfikenhet och attraktion. Det pågående bygget attraherar – typ. Men när allt så att säga är klart, fixat, i ordning och städat är det inte lika läckert. Om det ligger något i den parallell-tanken måste ju förändring vara det vi skall längta efter och gå in för. Att spela säjf, alltså försedd med flytväst, säkerhetsbälte, krockkudde och hjälm enbart gå in för att förvalta det redan uppnådda och till det ha en förnöjsamhetens attityd måste vara något som bör betraktas som illa – eller?