stigstrombergsson

En alltigenom privat och personlig blogg för åsikter, tyckerier och exponerad kreativitet. Om min syn på mitt bloggande och regler för kommentarer kan läsas i kategorin Bloggpolicy.

barca 3 - lördag

Sedan jag idag måndag fick tillgång till nätet har det blivit möjligt att publicera vad jag noterat tidigaresedan vi kom ner. Publiceringen idag av vad som hände i fredags sparkade upp besöksstatistiken till över 50 personer eller datorer. Det som tilldrog sig om lördagen kommer nu.

 

 

Pust! Pust! Jättepust!!

 

För många år sedan när jag repmötade i skogar och på myrar norr om allting var det så vinterkallt att jag lovade att aldrig med för så vida jag är hemma i fosterlandet klaga över värmen. Den föresatsen har jag hållit. Någon gång har jag sagt att om jag inte lovat det jag då lovat skulle jag klaga – men klaga har jag inte gjort.

Utomlands gäller alltså inte löftet men på något sätt håller ståndaktigheten i sig även utanför de blågula gränserna. På studieresa på 90-talet till Guatemala och El Salvador klagade jag inte – i vart fall inte över värmen. Idag i Barcelona klagar jag inte heller fast det nog vid närmare eftertanke skulle finnas skäl till det. Det är nämligen väldigt varmt. +35 i skuggan sa killen i receptionen. Och +35 i asfalt och sten skapar pust. Rentav jättepust.

 

Strax efter 9 i morse var vi på vandrande fot. Tanken var att vi skulle rambla ner till La Rambla igen för att se hur det stråket tog sig i dagsljus. Betydligt mindre mysigt än kvällen innan. Dit valde vi dock en annan mer bakgatepräglad väg än igår kväll. Intressant. Bakgator, gränder och mindre stråk kan vara lika intressanta som Sevärdheten med stort S. Det tog oss mer än en och en halv timme att strosa en och en halv kilometer bland en massa mysiga hus, kultur- och universitetsbyggnader mm. Och ingen trängsel typ igår.

 

Palau Güell heter en mycket speciellt hus – med betoning på mycket – som man som turist bara måste se enligt alla tryckta gajder och informationsbroschyrer. Och då gjorde vi det. Besåg ett palats som ritats av Barcelonas världsberömda 1800-tals-arkitekt Antoni Gaudi. Mycket intressant. Klurigt. 10 €uroslantar per skalle – men det var det värt.

 

Promenad senare efter att köpt skaffning i lokal liten livsmedelsaffär. Riktning västerut mot ett stort grönområde som heter Montjuïc där man bland annat kan hitta massor med anläggningar från olympiaden 92, utsiktpunkter, museer mm. I parken Jardin de Primavera picknickade vi vår inköpta matsäck. Hade tänkt oss ett gott bröd, lite ost, frukt och lite lokaljäst rött. Planen höll inte! Värmen var alldeles för stark för att ens en liten mängd rödtjut skulle vara smart som måltids- och njutningsdryck. Vatten vettigare.

 

Via Jardin de Miramar var vi nästan nere vid hamnen och därifrån gick vi norrut igen på en annan rambla – Rambla del Raval – mot vårt hotell. På taket finns en pool som vi visste var badbar mellan 10 och 20 varje dag. Kändes som en förträfflig idé så vid 16-snåret poolade vi oss. Ingen stor pool. Mest likt en pöl. Men skönt. Och så pressa sol på takterassen nära vårt luftkonditionerade lilla rum som tillflykt innan hjärnan blir så kokt att fransmän eller gotlänningar vill servera den på tallrik.

 

I rummet får jag inte till internetuppkopplingen men det gör inget. Skriva kan jag ju och det är själva dagboksförandet jag tycker ger mersmak när jag är på någon av mina Speciella resor. Om det kommer på bloggen nån gång är ju därmed att anse som en bisak.

 

Hon drar mot 18 nu, hondäringa klockan på handleden.

Middag i någon berså står på programmet.

Ut å svettas igen!!

 

Mat fick vänta!

 

Dom är inte kloka, hiberierna! var en replik jag för en massa år sedan kunde läsa i ett Asterix-album där händelserna utspelade sig i det vi idag kallar Spanien. Instämmer helt. Dom har ju sina mat- och sovklockor helt visset kalibrerade. Runt 18 på eftermiddagen finns nästan ingen mat att få. Det är ju då man som skandinav känner svälten krama sitt bistra grepp runt den del av psyket som inte insett att om man hoppar över ett mål eller två far man inte illa. Man i detta fallet är jag skandinavisk.

 

En pilsner runt 18 botar det värsta. Sedan promenerade vi på. Träffade på en affär för bland annat begagnade Märklingrejer och såg att om jag varit mer varsam med ett lokomotiv och inte sedan överantvardat det till sönerna hade jag kunnat tjäna 3000 spänn. Otroligt*.

 

Vi fann ett mathak runt ½9 och kunde äta mixad Paella nedspolat med en liter Sangria – delat på två. Gott, nyttigt och trevligt. Funderade tillsammans över frågan Vilket par skulle vi vilja göra en resa av denna typ med? Alltså vilket eller vilka par i släkt och vänkretsen. Intresserade kan väl anmäla sig.

 

På hemvägen passerade vi ett kulturmötescenter som vi gick förbi i förmiddags. Nu var det full fart. Någon sorts Pakistankonsert eller nåt. Mysigt med musik och framträdanden.

 

Nu sussadags. I morgon Herrens dag!!

 

---

*  I Berlin fann jag på en liknande historia. I Luleå kan man också hitta gamla tåg-grejer.

"På taket finns en pool som vi visste var badbar mellan 10 och 20 varje dag" inte bode ni på NH Podium hotell?