nätkultur?
VARNING: LÅNGT INLÄGG!!
Jag är nu hemma från den vistelse i Jäkkvik jag berört i de två senaste inläggen. Mycket jobb och mer blir det – i morgon. Denna fredagskväll skall jag dock försöka sticka in ett par inlägg varav det vidlyftiga kommer här. Sedan blir det ett kortare om en helt annan sak.
Den senaste tiden har det i olika sammanhang förts diskussioner om agitation och kommentarer på nätet. Främst har det gällt vilken funktion möjligheten att kommentera artiklar i dagspressen fyller. Erfarenheten visar att det minsann inte alltid man hittar under av saklighet och konstruktiv argumentationskonst hos de ofta ständigt återkommande anonyma signaturer som figurerar. Flera tidningar har nu tagit bort möjligheten eller börjar moderera den något för att så att säga sanera webben från de värsta stolpskotten.
I bloggerivärlden har jag inte mött samma vettlösheter som de som omtalas när det gäller dagspressen – i alla fall inte på bloggar jag läser. Den delen av nätet fungerar annorlunda men det kan ändå vara intressant – kanske – att fundera lite över företeelsen. Detta inlägg har alltså den nätkulturen som ämne. Som exempel tar jag en kommentars-tråd på en annan blogg, inte min egen.
Den näst sista augusti infördes det senaste inlägget i bloggen minstabröder som man kan hitta länk till nere till höger – om man skrållar en bra bit. Inlägget bar rubriken Kairos Palestine och har fram till den 9 september vid 16-tiden samlat på sig summa 29 kommentarer från vad jag fattat 11 kommentatörer och kommentatöser – han som äger bloggen inräknad*. I detta tar jag min utgångspunkt. Detta mitt blogginlägg skall inte ses som ett inlägg i den diskussion som förts där – men väl som ett inlägg om den.
Det hela börjar naturligtvis med bloggarens eget inlägg som i huvudsak anknyter till en debattartikel i tidningen Dagen. Den artikeln beskriver sig i sin tur som en kommentar till de palestinska kristnas så kallade Kairos-dokument**. Bloggaren – alltså dessa mina minsta bröder – uppskattar Kairos-dokumentet och tycker att Dagen-debattörens alster inte är bra.
Och sedan kommer kommentar-kedjan:
1:a kommentaren är en sågning av Kairos-dokumentet – inte med argument utan bara med att det dags att sluta läsa.
2:a berör Dagen-artikeln och funderar vidare.
3:e är bloggarens egen där han nämner att han kommer att vara bortrest och att kommentarer därför inte kan komma att synas direkt – han förhandsgranskar dem.
4:e bemöter lite raljant den första.
5:e berömmer Dagen-artikeln och tar upp att judarna blivit förföljda och är en välsignelse för hela jorden.
6:e tar opp en annan sak och uttrycker glädje över att USA mot palestinierna i september kan förväntas använda sitt veto i FN:s Säkerhetsråd.
7:e uppmuntrar bloggaren.
8:e ger okommenterat en länk till material på nätet kritiskt till Kairos-dokumentet.
9:e – den första långa – tar fasta på länken presenterad i den åttonde, citerar och frågar om det finns saker i Kairos-dokumentet som inte tål granskning?
10:e tilltalar fyran och kritiserar Kairos-dokumentets ordval samt drar av detta slutsatsen att de palestinska kristna som skrivit dokumentet inte anser att Israel har existensberättigande.
11:e bemöter den tionde och kritiserar tians sätt att klippa i texten.
12:e – tian tillbaka – fortsätter diskutera grammatiken.
13:e betonar också ordvalet i Kairos-dokumentet och menar bland annat att det är upprörande att använda ord som väpnat motstånd i stället för vansinnig terror. Likaså sticker ordet apartheid i ögonen.
14:e är bloggarens tack till sjuan samt en repetition av upplysningen att han bara har sporadisk tillgång till en dator.
15:e – min – kritiserar som käbblig den glos- och grammatikdebatt som enligt min mening fått i kedjan att fokusera på annat än vad bloggaren, författaren till artikeln i Dagen och Kairos-dokumentet som sådana faktiskt berört.
16:e bemöter mig och menar att bloggaren minstabröder inte är seriös.
17:e ironiserar över språkkritikernas resonemang hitintills.
18:e – lång – försvarar språkkritiken, kritiserar Kairos-dokumentet för vad som där inte står.
19:e kommenterar skämtsamt sexton.
20:e – samma som nittonde men nu sittandes i Betlehem – funderar över resonemangen hos dem han upplever konsekvent sakna empati och förståelse för palestiniernas situation.
21:a blir min fråga till nummer sexton – som kommenterat flera gånger – varför han finns med om sammanhanget inte är seriöst. Jag tar än en gång upp saken att detalj-fel-sökande gör att man missar själva poängen både i blogginlägg och ”kommentarsamtal”.
22:a försvarar ord-märkandet, säger sig vilja föra in information för att så att säga väga upp bloggarens ensidighet. Hon öppnar också en ny tankegång om att olika röster i frågan också finns i Svenska kyrkan.
23:e klandrar tjugotvåan och anklagar för okunnighet.
24:e är ett svar på min nummer tjugoett samt en fråga om hur jag ser på hans ”argument” för att bloggen minstabröder inte är seriös.
25:e är tjugotvåans suck mot nummer tjugotre.
26:e fortsätter tjugotre-klandret av tjugofemmans ihärdighet och personliga egenskaper.
27:e är tjugofemmans tillsägelse till bloggaren att sanera i tjugosexans påhopp.
28:e – från en ny aktör – anklagar bloggaren för att vara hätsk.
29:e berättar för tjugoåttan om bloggens syfte.
Var denna lista uppbygglig läsning?
Läsaren skall veta att samma aktörer figurerar under hart när alla inlägg bloggaren minstabröder skriver men att.åsiktsväxlingen denna gång faktiskt höll sig någotsånär på mattan. Ofta är det mycket käbbligare och elakare än ovan. En viss skärpning har nog skett.
Tendensen att fokusera på detaljer så att helheten skyms är kvar, främst hos dem som kritiserar bloggarens kritik mot staten Israels agerande. Detaljfokuseringen är ofta så genomgående att jag mer och mer undrar om den inte det är en medveten strategi för att trakassera bloggaren. Om det är avsikten vågar jag inte säga men att det blir effekten är visst och sant.. Förhoppningsvis är det omedvetet men om det är så för de alla är jag inte säker. I alla fall är det ett vanligt fenomen hos personer som kommenterar på bloggar – biten går före helheten.
Kommentarens väsen är att vara reaktiv – alltså svara upp mot något. När det gäller en del av dem som kommenterar skulle det vara intressant att se hur de skulle fungera om de ägnade sig åt proaktivt skrivande – alltså att i egna bloggar ta initiativ till att föra sina resonemang, inte bara reagera på andras. Jag har googlat på en del namn som kommenterar hos minstabröder men inte hittat sådana bloggar.
Inläggen på minstabröder är informativa, engagerade och stimulerar till eftertanke och fortsatt nätsurfande via länkar och YouTube-filmer etc. Kommentarerna lämnar dock ofta övrigt att önska – faktiskt. Och som en - kanske blir det den trettionde - kommentar där skall jag hänvisa till vad jag nu skrivit här.
* I alfabetisk ordning är det dessa: A-K Roth (6 kommentarer), Anonym, Dessa mina minsta bröder (3), Forsblom, Guardian (4), Jan-Åke Westin, Joakim Wohlfeil (4), Lelle, M Berggren, Stig Strömbergsson (2) och Tikotzinsky (5).
Den ordning kommentarerna kommer i är denna: Tikotzinsky, Joakim Wohlfeil, Dessa mina minsta bröder, Guardian, Lelle, Jan-Åke Westin, Forsblom, Anonym, A-K Roth, Tikotzinsky, Guardian, Tikotzinsky, A-K Roth, Dessa mina minsta bröder, Stig Strömbergsson, Tikotzinsky, Joakim Wohlfeil, A-K Roth, Joakim Wohlfeil, Joakim Wohlfeil, Stig Strömbergsson, A-K Roth, Guardian, Tikotzinsky, A-K Roth, Guardian, A-K Roth, M Berggren och Dessa mina minsta bröder.
** Artikeln gör de facto inte det utan säger sig vilja gå in för att diskutera så kallad ersättningsteologi – vilket den egentligen inte heller gör.
Tack Pastorn för den utmärkta analysen, min analytiska förmåga är begränsad när det gäller förståelsen av teologiska texter, en fråga: Fattar du vad denne pingstpastor från Markus Holmbom, Teol kand, Pastor i pingstkyrkan, Skellefteå menar? http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=275772
Jag tror han söker hyfsa diskussionen för att kunna behålla vad jag skulle kalla en frälsningshistorisk ersättnings- eller utvidgningteologi som gör rättvisa åt Nya testamentets budskap om att Kyrkan är Guds (tillagda) folk. Kristna sionister riskerar att tappa bort den centrala NT-tanken att frälsningen och Gudsrelationen är knuten till Jesus.
Sedan håller han öppet för att Gud agerar till Israels förmån i alla fall i den nutida situationen. Hans argumentation blir därmed väldigt annorlunda än den tidigare Dagen-debattören även om det politiskt-humanitära resultatet i viss mån kan bli detsamma.
Efter detta kommer jag att tygla in mina skriverier. Det känns inte bra att få sina uppriktiga invändningar bortviftade som onödiga "detaljer". Mina ord kommer inte att respekteras. Jag skulle ha hoppats att det skulle sjunka in på någon liten nivå att det finns detaljer som visar på politisk extremism eller skadligt vanetänkande och fientlighet och därför är värda att dikuteras från ett perspektiv av respekt för alla folk och parter i denna konflikt. När författare av ett kristet dokument använder vissa ord och hurraropen kommer från omvärlden, ryser jag. Jag är en produkt av min tid, efterkrigstiden när man fick lära sig i skolan om faran med generaliserande och stereotyp-anklagelser, liknande de som riktas mot Israel. Jag väljer att protestera i st.f. att vara tyst. För detta får jag skarp kritik.
Skulle jag ha den blogg du rått mig ett par gånger att starta, skulle du inte veta vad där stod. Du har nämligen i ilska informerat att du lovar att inte besöka den. :) Skulle jag ha en blogg skulle jag vara rädd för allt hat som kommer från somliga i din hörna; jag skulle inte orka. Men att peka ut ensidighet och selektiv brist på empati i specialbloggar som enbart kritiserar och fördömer ett land orkar jag med. Jag skulle begränsa min blogg till lyriska stycken om bär och bärplockning, djur och natur.
G.Tikotzinskys alster kan du läsa på bloggen Al-Hamatzav där även Guardian och Bulten i Bo har kommenterat.
Jag tror inte det är alla förunnat att vara lyhörda inför negativ särbehandling av land och folk. Jag minns att Lars Ohly inte fattade att den blogg han såg som den mest informativa var en som var ökänt judehatisk, Jan-Inge Flüchts, jinges blogg. Han såg inte problemet, läste väl lite ytligt. När han fick det bokstaverat gjorde han avbön men bara efter många om och men.
Likaså finns de som inte vill eller kan sätta sig in i palestiniers situation och vidare de som ser den som enbart Israels ansvar. Min förhoppning är att folk vill bidra till ökad förståelse - UTAN ATT sänka sig till politiska dumheter och kränkande propagandaord!
Annars var det en hyfsad lista plus ett försök till analys av kommentarer till en bloggartikel om Kairosdokumentet. Min analys skulle se lite annorlunda ut. Den skulle ta upp att det finns flera hörnor: Egons hörna med politiserade (min åsikt) vännerna du och Joakim Wohlfeil (kristna) plus Guardian och Johan Byegård, BiB som hejarklack, vad jag vet inte religiösa men som hänger på varhelst lite häftig israelkritik dyker upp. Sedan finns en grupp kristna som stödjer Israel och kommer från en fundamentalistisk hörna. Sist finns min lyhörda hörna, den som märker ord, attityder och vinklingar i den politiserade kristna hörnan.
Till A-K Roth.
När jag på min blogg skriver om vilka bloggar Lars Ohly läser är du välkommen att diskutera det här - inget snack om saken! Men vad det har med vad jag skrev att göra begriper jag inte. Jag fattar därför inte heller varför du brer ut dig i sådana saker på min blogg. Jag tycker fortfarande du ska starta en egen blogg där du anger samtalstonen och samtalsämnen så att vi kan diskutera "dina" frågor där, som gäster i en bostad du möblerar om jag får ge en bild. I en kort kommentar kan du "borta" - här eller hos "minstabröder" - berätta att du skrivit något "hemma" och ge länken till det rum där du präglar bohaget. Det du gör just nu är att väldigt ofta försöka möblera andras fastigheter - om man fortsätter liknelsen.
Jag låter din sista långa kommentar stå som exempel så att andra läsare förstår vad jag menar. I fortsättningen kommer jag dock att kapa seriemässigt återkommande långa inlägg.
Försök till förklaring: Jag har sett ett mönster i somliga svenska kristna och vänsterkristnas ställningstaganden och jag ser dig som deltagare i en ensidig politisk mobbning mot Israel, speciellt som du gästar och håller med andra ensidiga mobbare, de som ALDRIG tar upp det israeler genomlider pga Mellanösterns länders och gruppers attacker mot Israel och judar. Samma gamla: allt ansvar på Israel. Visst är det oartigt och futilt. Ursäktar! Raderade just min kommentar till Levys drapa. Du vill inte ha nyansering, ifrågasättande.
