något sylvasst!

Igår – lördag – befann jag mig på Seskarö strax väster om finska gränsen. Denna helg pågår där ett ungdomsläger och jag fick förtroendet att prata under lördagens så kallade Bibeltimme. Efteråt satt ungdomarna – ett 50-tal – i smågrupper för att prata om det sagda. Då jag hyfsat kom att följa mitt manus – som jag dock inte hade framför mig då jag öppnat fel fil – delger jag läsekretsen i ett lätt regigerat skick de tankar jag tänkte säga – och nog också sa. Givetvis började jag med lite personfakta om mig själv och info om det kommande upplägget för att sedan på allvar gå igång.

Vad gömmer sig bakom lägret?

Fyra saker, fyra ”ben” i Apostlagärningarna kapitel 2 om de första kristna. De var tillsammans och höll fast vid apostlarnas undervisning, gemenskapen, nattvarden och bönen – typ.

Vad gömmer sig bakom rubriken Något sylvasst?

Jag frågade och fick reda på att det var Hebreerbrevet kapitel 4 vers 12.
Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar.
Guds Ord är det sylvassa!!

Vad är då det? Vad är Guds ord? […..]

Det kan inte vara Bibeln – kanske låter lite sensationellt men sant.
När Hebreerbrevet skrivs finns inte Bibeln så som vi känner den. Brevet – som inte ens är ett brev – kommer så småningom att ingå i det som kommer att kallas Bibeln men när det skrivs finns ingen sådan boksamling. Så orden Guds ord måste här syfta på något annat.

Till att börja med är Guds ord just ord. Inte bilder. Inte känslor eller aningar. Utan ord.
Vill man ge en definition kan den vara: Guds ord är Guds vilja genom Guds budbärare.
Guds ord är det budbärarna sagt. Inte skrivit utan sagt.

Små barn som inte kan prata tänker inte. De har inte orden. Det är ju så att när vi tänker tänker vi med ord som redskap. Inte alltid när vi känner men när vi tänker. När vi vill förmedla våra tankar använder vi också ord – som jag gör nu. Känslor kan vi visa eller förmedla också på andra sätt – smekningar och slag – men tankar och vilja hör ihop med ord.
Eftersom vi människor är (skapade) så behöver Gud därför använda ord för att komma till tals med oss. Därför talar Gud.
Ibland men sällan talar Gud direkt – typ genom ett hål i molnen. Skulle Gud göra så skulle vi i och för sig fatta saken och nog lyda av skräck – sådan lydnad verkar Gud inte vilja ha.
I stället talar Gud genom ombud. Säger något till någon för att den skall säga det vidare. Det är Guds normalmetod, att arbeta genom ombud som skall bära fram budskapet. Bära fram på grekiska är pro-fere. Profetera. Profet.
Profeternas ord, ofta inledda med Så säger Herren är alltså det sylvassa, det som avslöjar Guds tankar, vilja, person, egenskaper, åsikter, humör. Inte främst för att människor skall fatta saker rent intellektuellt, kunna och veta. Utan för att människor skall omfatta, ta till sig, följa, lyda, gå.

Profeternas ord i efterskriven form blev vårt Gamla testamente, ungefär det Hebreerbrevets författare syftar på.
Hebreerbrevet har en annan vers jag citerar fritt ur minnet: Sedan Gud tidigare talat till fäderna genom profeterna har han i denna sista tid talat till oss genom son ... (kapitel 1 vers1).

Sonens ord, alltså Jesus ord, skrevs 30-60 år senare ner (i urval) av apostlar och evangelister. Som också ibrev och evangelier skrev de slutsatser de dragit av Jesus ord, det Jesus gjort och vem Jesus är. Deras skrifter blir med tiden vårt Nya Testamente, något Hebreerbrevets författare inte kan ha syftat på – han var ju i färd med att skriva det – men som naturligtvis i en mening är Guds ord.

Är det någon som såhär långt fattat nåt? I så fall vad? [...]

Bibeln är alltså inte Guds ord på det sättet att den kommit ner fix och färdig ur skyn. Det finns inte en ”Bibelförlaga” i himlen och den är inte Guds avgörande och slutliga uppenbarelse. Så är Koranen för muslimer men inte Bibeln för kristna. Bibeln innehåller dock Guds ord. Och är Guds ord i meningen Guds tankar klädda i ord – just för att vi tänker med ord.

I Bibeln läser vi om folk! En massa berättelser om hur Gud har att göra med folk, personer av kött och blod. Det blir om relationer mycket mer än kortfattade teser,. Den berättar om samspel mycket mer än ger instruktioner.
Så är inte filosofi – den siktar på huvudet!
Så är inte regelverk – det siktar på handlignarna!
Så är inte känslo-känslor – de siktar ingenstans!
Så är inte meditationer – de siktar bara på en själv.
Men berättelser av olika slag – Bibelns – siktar på levande personer genom att berätta om andra personers liv. Och på deras relationer till Gud. Genom att berätta om andra når det hjärtat, uppsåten och tankarna, viljan, empatin, ilskan. Alltså hjärtat, inte hjärnan (bara).

Tre exempel:

Tomas – vad vet vi om honom? [...deltagarna fyllde i...]
Vi möter en grubblare som har svårt att tro på Jesu uppståndelse, undren osv.
Hur gör Jesus med honom? Skäller? Nej – visar! Och med Tomas som mönster kan vi i våra tvivel vänta tillsammans med dem som tror och behöver inte underkänna oss själva.

Petrus
– vad vet vi om honom? [...deltagarna fyllde i...]
Vi möter en som inte hade kraft nog. Han ville så han spydde vara lojal mot Jesus. Men det sket sig och blev helt helt fel. Och vi kan i sveket, synden, skammen och skulden på samma sätt som Petrus möta Honom som såg på Petrus men inte avvisade honom utan gav honom förnyat uppdrag.

Filippos
– vad vet vi om honom? [...deltagarna fyllde i... – inte mycket]
Vi möter en där skallen inte räcker till. Den lätt korkade lärjungen. Som också får vara med. Ges inte ig i teologi och kunskap för att skickas iväg utan platsar i alla fall. Och var det så då är det så nu, för oss.

En sista sak – den viktigaste!!

Guds ord som är skarpare
osv är alltså Guds vilja, tankar etc i muntlig form. Då och nu.
Det ges en skriven form – i efterhand. Men på nåt sätt är det en andrahandssak. Bibeln alltså.

Förstahandssaken är att Ordet blev kött!!
Om det står det i Johannes evangeliums första kapitel.
Guds vilja, tankar, personlighet, tal blir människa!! Jesus.

Guds ord är alltså inte främst läror, teser. Det är inte paragrafer. Det är en människa.
Vill vi veta hur Gud innerst inne och ytterst ute är skall vi se på Jesus – den sanna Gudsbilden.
I Johannes akpitel 1 vers 12 står: Ingen har någonsin sett Gud. Den enfödde Sonen, själv Gud och alltid nära Fadern, han har visat honom för oss.

I förhållandet med Jesus, hans kärlek, hans offer, hans tal blir vi avslöjade - och upprättade.
Han är Guds ord levande och verksamt, skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar.

För samtal:i smågrupper:
Prata om det sagda.
Lista upp Bibelpersoner ni känner till – max 10-12. Ta fasta på ett par av dessa och borra vidare i vad ni tillsammans känner till om dem. Fundera över på vad sätt de och vi kan likna varandra.
En tanke till alla från gruppen (AHA...)
En fråga från gruppen (ÅHÅ...)


Kommentarer
Postat av: Jan Andersson

Mycket uppbyggligt!

2011-09-11 @ 07:55:08
URL: http://jrabaggis.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0