jåbb-å-blågg
Just nu sitter jag hemma och jobbar. Faktiskt.
Jobbandet består i att jag försöker bekanta mig med den nya dator som nu (äntligen) levererats och (slutligen) tillfixas så att den är arbetsbar. En helt fantastisk historia! Tar inte 40 minuter på sig att starta och 15 för att stänga av + 5 i allmän långsamhet under dagen. Går på ett oljat direkt faktiskt.
Kan det vara jobb att skriva blogg? kanske någon undrar.
Särskilt om man sitter i sin egen samägda bostad?
Jo, det kan det ibland, svarar jag. Typ nu när jag skall bekanta mig med ny apparatur med alternativt utformat tangentbord. Bokstäverna är i och för sig på plats men en del andra knappar – delete, pg dn, home, prt sc för att komma med några exempel – befinner sig på andra platser. Då det till detta är tre dagar sedan sist jag publicerade mig här är datorbekantskapsarbetet mycket lämpligt att kombinera med ett bloggåterbesök.
Det är mycket med en ny dator. Även om jag krävde den ”körklar” med överförd e-post, kalender och ho vet allt är de ändå sker jag behöver göra själv av installeringar, utseendejusteringar, länkningar till favoriter på nätet etc. En sådan så kallad ”favorit” på nätet är tidningen Dagen jag regelbunder klickar in på. Där fann jag en intressant artikel om ideellt arbete kopplat till livslängden. Egentligen är det inte arbetet i sig utan synen på sitt engagemang som stärker livslängden. Engagerar man sig för andra av den uttalade anledningen att det skall ge en själv något fungerar det inte. Det betyder att om läsaren gör något för andra av det medvetna och uttalade skälet att söka långt liv blir han eller hon nästan lika kortlivad som den som inte engagerar sig alls.
Å andra sidan är just den självutgivande kärleken dominerande hos den Evige - Gud/Jesus.
Den är behaglig att skriva på, denhäringa apparaten.
