halva stiftet grunt
Det finns inget dåligt väder!
Det finna bara dåliga kläder!!
Så brukar det ibland sägas.
Jag tillägger: ...och sjåpiga människor!
Förra inlägget avslutades med orden: Hoppas vädret blir utevänligt i morgon.
Tittar jag ut genom fjällgårdens fönster ser jag att hoppet grusats. Eller blivit vattenskadat. Mycket vatten har kommit, finns överallt och mer kommer. Det verkar bli som rubriken anger*.
Nu är det inget att göra åt det mer än att bestämma sig för hur sjåpig jag skall låta mig vara. Enkelt var att i tanken att eventuell utevistelse nog blir ganska kort plugga in ett par timmars lektion/diskussion på förmiddagen för eventuell utmarsch vid lunchtid. Efter detta har nu en stor del av de samlade gängen valt att regnet och blåsten till trots satsa på att spankulera uppåt Pieljekaisehållet till raststugan vid trädgränsen. Då jag som tidigare berättats i serien fjäll & tanke faktiskt redan fjällvandrat denna sommar valde jag som den torris jag är att hålla mig torr och förblev sittande på fjällgården. Önskar inte utsätta mig för saken helt enkelt!
Det finns också andra saker man i sin lust efter det enkla söker undvika – eller bävar för. Här tänker jag på en del kristliga krångligheter. En sådan kom under förmiddagen på en elevfrågelapp där följande spörsmål fanns textat:
Fader, Son och Ande – beskriv enkelt Svenska kyrkans lära om Treenigheten.
Efter att inför grupperna dunkat huvudet mot väggen hämtade jag min läpp-tipp och googlade fram den Athanasianska trosbekännelsen – mer om den här. Där står bland annat:
Var och en, som vill bliva salig, måste först av allt hava den allmänneliga kristna tron. Men den, som icke bevarar den oförändrad och oförfalskad, går med säkerhet evigt förlorad.
Men detta är den allmänneliga kristna tron, att vi dyrka en enda Gud i tre personer och tre personer i en enda gudom, i det att vi varken sammanblanda personerna eller söndra det gudomliga väsendet.
En är nämligen Faderns person, en annan Sonens och åter en annan den Helige Andes. Men Faderns och Sonens och den Helige Andes gudom är en enda, lika i ära och lika i evigt majestät.
Sådan Fadern är, sådan är Sonen och sådan även den Helige Ande. Oskapad är Fadern, oskapad Sonen och oskapad den Helige Ande. Omätlig är Fadern, omätlig Sonen och omätlig den Helige Ande.
Evig är Fadern, evig Sonen och evig den Helige Ande, och likväl icke tre eviga, utan en enda evig, såsom icke heller tre oskapade eller tre omätliga, utan en enda oskapad och en enda omätlig.
Sammalunda är Fadern allsmäktig, Sonen allsmäktig och den Helige Ande allsmäktig, och likväl icke tre allsmäktiga, utan en enda allsmäktig.
Så är Fadern Gud, Sonen Gud och den Helige Ande Gud, och likväl icke tre Gudar, utan en enda Gud. Så är Fadern Herre, Sonen Herre och den Helige Ande Herre, och likväl icke tre Herrar, utan en enda Herre.
Ty såsom vi av den kristna sanningen nödgas att bekänna varje person för sig både såsom Gud och Herre, så förhindras vi av den katolska* kristna tron att nämna tre Gudar eller Herrar.
Fadern är av ingen gjord eller skapad eller född. Sonen är av Fadern allena - icke gjord eller skapad - utan född. Den Helige Ande är av Fadern och Sonen - icke gjord eller skapad eller född - utan utgående.
Därför är det en enda Fader, icke tre Fäder, en enda Son, icke tre söner och en enda Helig Ande, icke tre Heliga Andar. Och bland dessa tre personer är ingen den förste eller den siste, ingen den störste eller den minste, utan alla tre personerna äro sinsemellan lika eviga och lika stora, så att i allt, såsom ovan sagts, de tre personerna böra dyrkas i en gudom och den enda gudomen i de tre personerna.
Den, som vill bliva salig, han skall tänka så om de tre personerna i gudomen.
(...)
Visst vore det enklare om det var enklare...?
Dessutom fortsätter bekännelsen med att söka beskriva hur det gudomliga och mänskliga förenas i Jesus. Inga enkla grejer det heller.
* Läsaren ombedes observera den fiffiga titelförändringen som skett i relation till förra inlägget.
