dagen efter dagen efter

Är man här en återkommande Bloggläsius vet man att det bloggas nästan varje dag, i alla fall de flesta. Man vet också att det kan handla om lite av varje. Man har också erfarit att det tämligen ofta dyker upp något med anknytning till vad som händer och inte händer i relationen Palestina-Israel. Några tar emot det med intresse, andra hoppar över, vissa tycker det är ensidigt, till och med anser att jag ”snöat in”.

Givetvis är Palestina-Israel inte det enda världsscenariot av betydelse. Eurokrisen med Grekland i fokus är också viktig – naturligtvis. Och det Syriska folkets ihärdiga protester mot sin diktator. Och Iran eller Nordkorea som potentiella riskfaktorer för fler än de egna folken. Eller Irak eller Afghanistan. Det finns massor med viktiga saker.
I denna värld av viktiga händelser och mänskligt lidande har jag ensidigt valt att någotsånär följa en av de världspolitiska situationerna, inte alla. Den jag valt intresserar mig särskilt av tre skäl:
1. Jag tror den är en nyckel till relationerna mellan Första och Tredje världen.
2. Den är en avgörande punkt i relationerna mellan Kristenhet och Islam.
3. I debatter (många gånger snarast ”debatter”) vävs politik och teologi (många gånger ”teologi” ) samman på ett sätt som får mig som teolog att vara intresserad, stundom himla med ögonen och ibland rentav gå i taket.

När jag följer situationen gör jag det genom media – jag är ju inte på plats – och jag gör det genom främst israelisk press: Haaretz och Jerusalem Post. Både för ämnets skull och för att aktivt öva både min engelska och min svenska låter jag en del texter jag tycker är tänkvärda passera genom Googles översättningsfunktion så att jag får en råkladd att bearbeta för att på modersmålet återge vad grundtexten* vill förmedla. Egentligen är allt detta i sig en meningsfull språktränande sysselsättning oberoende av ämnesval**.

När jag denna söndagsförmiddag radiolyssnande satte mig vid datorn var tanken att skriva en kort introduktion till en artikel av krönikören Gideon Levy i dagens nummer av Haaretz. Introt har nu blivit så långt att jag väljer att inte publicera texten i svensk form utan rekommenderar dig, ädle Bloggläsius, att klicka på denna länk för att bilda dig tvåfalt – om vad en israelisk debattör anser samt din engelska.

NETANYAHU VISADE ATT ISRAEL INTE VILL FRED
Netanyahu visar världen att Israel vare sig vill ha ett avtal eller en palestinsk stat – och för den delen inte fred heller.
På fredagskvällen visade sig premiärminister Benjamin Netanyahu än en gång vara ett utmärkt ljusbringare, denna gång i palestinsk tjänst. Han visade världen, bättre än till och med Mahmoud Abbas, varför de inte hade någon annan utväg än att vädja till FN . Om det finns ett tydligt budskap att ta hem från hans Hiskia- och Jesajatal, är det detta: Palestinierna (och världen) kan inte längre förvänta sig något från Israel. Ingenting. (…)

Har man sedan läst den artikeln och vill bilda sig vidare kan en text med helt annan inrikting läsas. Det är en USA-boende kolumnist som i Jerusalem Post ger en inblick i hur den israeliska högern kan tänkas tänka. Faktisk i mitt tycke ganska skrämmande – men i vart fall en nyttig språkövning. Här är länken till:

KOLUMN ETT: ISRAELS VÄG MOT SEGER
Israel har inget att förlora, allt att vinna från att gå på offensiven. Våra vänner i den amerikanska kongressen har visat oss en väg som lägger öppen för oss att följa.
Det är något surrealistiskt över täckningen av.... (...)

Publicerat samtidigt som det i radio pågår en gudstjänst från bokmässan i Göteborg. Just nu funderar man om Gud, försoning, lidande, godhet och framtid utifrån erfarenheterna i Auschwitz.


*  Grundtexten är i och för sig nog modern hebreiska men den begriper jag ju inte alls. Alltså blir det en översättning jag översätter med alla de förluster av antydningar, ordlekar och undermeningar det kan innebära. För en ordare som jag med nördigt intresse av också annan översättningsproblematik är alltsammans givetvis synnerligen stimulerande och glädjerikt.
** Lite stolt är jag över att dottern som undervisar i engelska och svenska för gymnasieelever på praktiska linjer valt att då och då adoptera metoden – i bägge riktningarna. Hon menar att det är språkutvecklande för bägge språken.


Kommentarer
Postat av: Johan Lundh

Fortsätt gärna med Uppdateringar och reflektioner om israel-palestina konflikten

2011-09-25 @ 13:28:46
Postat av: Tobbe

Fattas det inte ett inte i andra styckets första mening?

2011-09-26 @ 09:50:40
Postat av: Ann O Nym

Tobbe ta på dig glasögonen när du läser!!

2011-09-26 @ 15:39:47
Postat av: bloggaren själv

Det fattades inte inte - däremot ett mellanslag. Detta är nu åtgärdat av mig som sitter djupt rörd över hur noga en del faktiskt läser mina alster.

2011-09-26 @ 16:30:37
Postat av: A-K Roth

Ja, jag vet, Stig. Men tänk på vad Job fick stå ut med. Bra gjort att ha mer än en rapport om talen! Det finns otaliga synpunkter, från extrema på båda sidor till mer balanserade. Det är intressant och lätt att analysera Gideon Levy för han ger en påståenden som kräver svar.



Jag tror inte jag hörde samma tal som Gideon Levy. :) På vilket sätt visade Netanjahu att han inte ville sätta sig ner och förhandla, ha en fredlig stat Palestina sida vid sida med Israel, förhandla om säkra försvarbara gränser och inte minst kompromissa? Han kom med många uppmaningar till Abbas om att idag, nu, genast, villkorslöst sätta sig ner och förhandla just om de saker som är viktiga för respektive sidor. Gideon Levy förkastar det han sa som gammalt, tröttsamt, känslosamt, generande etc, etc. Det Netanjahu sa om FNs agerande mot Israel under åren var bra men kanske inte välkommet. I min syn behövde det sägas. Kommer någon att lyssna?



Gideon Levy skrev om Abbas detta:



"...but Abbas' sense of history proved to be much more developed: He had no need to call up distant memories to elicit sympathy; all he needed was to soberly depict current events in order to attempt to shape a new history..."



Soberly? Abbas tal var också känslosamt men det var o.k. för Levy. :)

Det kom de vanliga anklagelserna, inte rak kritik av israeliska tvivelaktiga eller förkastliga ageranden, utan de gamla trötta och falska propagandaorden: apartheidstat, kolonisation, rasism, osv, ord som tänkande folk borde se igenom.

Abbas sa i sitt tal ingenting om säkerheten, om att stoppa uppviglingen av hat till och våld mot judar och israeler, hur han ska förebereda sitt folk för svåra men nödvändiga kompromisser.



Stig, beakta detta i Abbas tal:



"...Our people will continue their popular peaceful resistance to the Israeli occupation and its settlement and apartheid policies and its construction of the racist annexation Wall..."



Fredligt? Apartheid policy? Racist annexation wall?

Säkerhetsbarriären - förvisso en styggelse - kom efter tusentals mördade i vansinniga dåd. Styggelsen har skonat otaliga liv. Det är bara för Abbas och komnpani att stoppa våldet så kommer barriären ner.



Nog känner väl Levy till Kalashnikovs, självmordsbälten, Grad-raketer eller laserguidade anti-tank missiler som siktar på skolbussar, Irans bidrag till detta "fredliga motstånd"?



Sen Levys påstående att Abbas skulle ha ett "mer väl utvecklat historiesinne" än Netanjahu?:



För ett par veckor sen sa Abbas att Israel hade ockuperat "historisk" palestinsk mark i 63 år. Vilket får en att undra om han egentligen inte ser hela Israel som ockuperat och att han ser bort från resten av det historiska Palestibne.



Inte bra historiesinne.

2011-09-27 @ 01:07:08
Postat av: bloggaren själv

A-K Roth.

Nu blev du sådär lång igen....

Vad jag fattat berör Levy mer Netanyahus tal än Abbas - Netanyahu är ju "hans" premiärminister. Och rescenserar det mer ingående. Naturligt.

Att de två sedan talade till var sina världar är ju uppenbart när man hör/läser talen och det är vad Levy betonar och konstaterar att Netanyahu med sina "sanningens ord" inte förde processen framåt alls.

Undrar egentligen vad N skulle erbjuda A om A tog N på orden och helt plötsligt infann sig på hans kontor...

2011-09-27 @ 09:02:43
Postat av: A-K Roth

Ville ge dig lite mer övning i engelska med lite citat, bara. :)



Ska man ge kort replik och inte kunna nyansera får man ingenting sagt. Min korta replik: N'dänn Levyn denna, han ä som han ä han, ha jämmt vöre, å kann int annä.



Ja, man undrar. Och man undrar vad A hade att erbjuda. Vill A ha fred vet han vad han ska göra.



OT, men mitt hjärta blöder, det liksom hoppar till, när jag ser varje prov på syriska grymheter mot sitt eget folk, på CNN. Den äldre (vill inte skriva gamle då han nog är i min ålder) läkaren som bl.a. slogs i ansiktet och tvingades bevittna hur de attackerade frun med slag i ansiktet för att sonen, kompositören, skrev en frihetssång. Paret är nu i USA hos sonen. Pappan intervjuades, mamman var hos den andre sonen som är tandläkare och skulle behandla hennes sönderslagna tänder. Och så det sista som kom igår och som inte går att skriva om...



FN tar sin lilla tid, liksom med Hamas. Skulle ha nåt att göra med vilka som sitter i rådet för mänskliga rättigheter...



Nu blev jag sådär lång igen. Ha en bra dag; den börjar just här. Judiska nyåret börjar i morgonkväll, Rosh Hashanah. Ät äppelskivor doppade i honung för ett gott och sött år.

2011-09-27 @ 12:25:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0