blivit eljest - 2
Förrförra skriveriet hade samma rubrik som detta – men med en etta*.
Då slutade jag med orden: Någon annan dag skall jag skriva ett inlägg till med liknande rubrikt som detta och då nämna annat jag ser som förändringar av ”Älvsbyns andliga karta” sett med ett trettioårsperspektiv.
Idag är det denna annan dag…
Tidigt i morse brann Korskyrkan. Huset står kvar men källarvåningen med ungdoms- och serveringslokaler är urblåst, fasaden svedd och hela huset rök- och vattenskadat. Trist då det var ett fint hus med angagerade människor i verksamheten. Skönt att inga människor kom till skada. Om händelsen kan läsas här.
Korskyrkans nuvarande medlemsantal har jag ingen kunskap om. Inte heller vet jag hur den utvecklats. Jag har bara mina på-sidan-om-intryck under drygt 30 år. Runt 1980 hade fanns en heltidsanställd pastor ungefär i min dåvarande ålder och församlingen tillhörde samfundet Örebro-Missionen, numera Evangeliska Frikyrkan (EFK). Jag uppfattar att man minskade i antal genom åren för att på sistone ha ökat igen på ett speciellt sätt. Som de två andra frikyrkorna – Missionskyrkan och Filadelfia – har tillskottet av nya människor ”omvändelse- och väckelsevägen” inte på långa vägar kompenserat för den naturliga avgång som genom döden tunnat ut de ganska till åren komna grupperna men invandringen – minns vad jag skrev i förra inlägget – har gjort att Korskyrkan inte tappat farten. Tvärtom! Livlig verksamhet för ungdomar och vuxna med ett mycket stort inflöde från Afrika och gamla Sovjet av kristna som i sina gamla länder främst tillhörde baptistiska och karismatiska sammanhang. Dessa nya svenskar har hittat Korskyrkan och – mitt intryck – vitaliserat den.
Missionskyrkan å andra sidan har inte utvecklats på det sättet. Till storlek och bemanning var den väldigt lik Korskyrkan men kom i stället att tappa sin fart. Förra veckan skrev Lokala Världsbladet** att församlingen skall upphöra och kyrkan säljas. Trist men nog nödvändigt. Läs om det här.
Och Filadelfia? Eller Pingst som den också kallas – har det blivit eljest också där? Ja! blir mitt svar. Men inte enbart på grund av vad jag kallar naturlig avgång. När det gäller den församlingen tycker jag mig skönja någon sorts implodering eller kollaps – faktiskt.
För 30 år sedan hade den församlingen två heltidspastorer. Nu har man vad jag vet ingen. Då var verksamheten livaktig med många nya medlemmar och kyrkan byggdes ut. Sedan hände något som gör att församlingen nu är en skugga av sitt gamla jag. Vad som skedde känner jag inte till men resultatet är en sammanslutning som jag som betraktar den utifrån uppfattar har tappat farten – faktiskt.
Och Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS) till sist – hur är det där?
En arbetskompis till mig – här på bloggen ibland kallad Flygarn – brukar säga: EFS är inte en sekt. Det är en släkt. Helt sant är det inte men inte heller helt osant. Många är syskon, kusiner och tremenningar. Och då man för 30 år sedan var många blev det många barn som sedan vuxit upp, gift sig (med varandra) och fått barn, som sen vuxit upp och… – här börjar det likna en gammal låt av Påvel Ramel. Avflyttning och naturlig avgång har under tiden decimerat gruppen så att idag har man inte som 1980 två predikanter utan i stället endast en halvtidsanställd präst. Det är också betydligt färre som bär verksamheten personellt och ekonomiskt.
Men det är många som firar gudstjänst på EFS. Många söndagar nog något fler än i Älvsby kyrka. Var fjärde eller kanske till och med var tredje gudstjänstfirare kommer från Afrika, Mellanöstern eller någon annat utlandsställe och bidrar med böner, seder, förkunnelse, engagemang och vitalitet. Tack vare sin storlek och denna invandring har Stiftelsen inte tappat farten.
Så nog har det blivit eljest på Älvsbyns kristna karta. Fem församlingar har i realiteten blivit tre. De tre har stora internationella inslag man tar till vara i olika grad och på olika sätt. Men det gemensamma för det vitala och det som har fart är att invandrarna är där.
Till Sverige-Demokrater och andra som brukar säga att de vill bevara Sveriges kristna identitet och kultur påstår jag: Det görs bäst genom ökad invandring!
Sådetså!!
* Vilken poesi! Man häpnar!
** Alltså Piteå-Tidningen.
Visst är det trist när kyrkor brinner, jag gick förbi denna träkyrka bara för ett par veckor sen som jag skrev om i en kommentar i din blogg. Dina analys av frikyrkorna i Älvsbyn är från min ”kusthorisont” helt riktig. Älvsbyns stora mottagande av flyktingar har vitaliserat kyrkolivet i samhället, utan detta tillflöde skulle situationen vara lika illa som på många små orter runt om i Sverige.
Jag läste tidningen Dagen igår dess publisher, vd och ansvarig utgivare Daniel Grahn skriver
”De senaste tio åren har det lagts ner en frikyrkoförsamling i veckan. Totalt över 500 församlingar. Utvecklingen inom Svenska kyrkan kan beskrivas på liknande sätt.” http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=276953
Men jag är inte överens om orsaken enligt han är ”Kyrkans kris går djupare, den handlar om brist på självinsikt, förändringsvilja och dåligt ledarskap. I alla åldrar. ” Det måste kännas som ett slag i ansiktet på alla pastorer och församlingsledare som försöker leva upp till alla dessa 9 punkter men ändå ser sin hjord minska år från år trots mycket bön och arbete, nu får de skrivet rätt i ansiktet ”9. Dynamiskt och rikt utrustad pastor. Ledarskapet utgår från relationer och god förkunnelse.”
Vad tycker du pastorn?
PS. Det är synd att inte Pastors blogg kan länka till tidningar som har "Twingly" även tidningen Dagen har skrivit om branden http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=277105
Pastorns tankar borde få en större läsekrets DS.
Tack för länken! Det finns liknande listor på tillväxt och förnyelsefaktorer i Svenska kyrkan. Listorna säger till en del samma saker men skiljer sig också åt. För långt att ge i en kommentar men kanske i ett eget inlägg med tiden.
Mitt intryck blir ändå att man - nu spetsar jag till det lite - i den frikyrkliga "Jesuscentrerade" och "medlemsaktiva" miljön betonar Pastorn och ledaren ganska mycket. I den "hierarkiska" Svenska kyrkans listor står Bibelstufiet, den söndagliga gudstjänsten med Nattvard och arbetsgemenskapens gemensamm dagliga bön som faktorer för växande församlingar - och avsaknaden av sådant för krympande.
Men som sagt - ämnet är stort och inte helt enkelt.
Om "Twingly" vet jag att det finns nåt som heter så - men fattar inte hur det funkar att få till det...
Om "Twingly" vet jag att det finns nåt som heter så - men fattar inte hur det funkar att få till det... läs och lär:
http://www.twingly.com/about
Och när du har lärt dig Twingly då kan du lära mig! och det var ju en tröst att inte du heller begriper. Alltså är det inte bara jag som är totalt borta i tillvaron.
Intressant och tänkvärt inlägg annars. Lite sorgligt se hur flera frikyrkor sakta utplånas. Missionskyrkan i Kalix har ju också just sålts trots att den byggdes så sent som på 70-talet.
Jag läste artikeln om Missionsförsamlingens nedgång och fall och noterade att antalet medlemmar varit väsentligt mindre än antalet som varit berörda av verksamheten. Det väcker en följdfråga inom mig om det medföljande "föreningsväsendet" också är en tröskel? Lite tillspetsat: finns en "församling" där det finns årsmöte och styrelse eller finns en församling där det finns en präst som firar mässa?
Jag tänker också på de stora kyrkor och församlingshem som fortfarande byggdes på sina håll inom svenska kyrkan för bara några årtionden sedan. Många av dem är ju ohjälpligt för stora idag (i vissa fall upplevs dom "användas" genom att f d verksamhetslokaler omvandlats till kontor för personal). Inom svenska kyrkan så har ju avvecklingsutvecklingen bromsats av den hittills relativt goda ekonomin men det lär det bli ändring på.
Nå, åter till din annalys av din lokala frikyrklighet. Lite tragiskt är det kan jag tycka att man på så många orter sett kristenheten uppdelas i små delar (=olika samfund) som sedan i tur och ordning slocknar. Tänk om allt kunnat bevaras i en och samma dominerande kyrka. Om elden varit samlad hade den kanske brunnit längre än varje liten glödbit för sig.
Sedan blir det ju dubbelt tragiskt att svenska kyrkan fortsätter se/tillåta/påskynda/aktivt driva (välj det som passar)en utveckling där nya grupper (hittills "inomkyrkliga") bildar eget (laestadianer, missionsprovinsare m fl).
Din slutkommentar om våra invandrade vänner får en ju att tänka på Jesu ord: "Om dessa (=infödda svenskar) tiga (=inte tror) så ska stenarna (=invandrarna) ropa ((=ta deras plats som troende). Bra passning till SD mfl.
Bäst jag slutar innan jag upplevs ha "kapat" din blogg :)
Så kallade "kapare" av utrymme men håller med eller än hellre resonerar vidare på ett sunt sätt gör ju i alla fall något vettigt. När "kapningarna" används bara till att genom ordrikedom ta upp andra saker eller racka ned och sabotera det resonemang som en bloggare önskar föra - då blir jag gnällig.
Hur skulle det vara om han istället för att försöka kapa den gamle kamratens blogg, i sin egen gör en analys från din horisont?
Det skulle även vara intressant att få ta del vad kollegorna i stan och i schtaan kommer fram till..
Tobbe Lindahl och jag kapar inte varandras flygplan. Vi är ju med i samma terrorgrupp!
Undrar om någon säkerhetstjänst snappar upp den kommentaren...
Nej, Ann O Nym ska inte förvänta sig att jag gör en liknande analys av min stad. Det är naturligtvis inte lika lätt i stora staden Luleå att hålla reda på allt som händer i alla församlingar som det är i den lilla byhålan "norrbottens pärla".
