vakna med en tanke
I morse när jag kom till jobbet möttes jag av en ivrig arbetskamrat:
Stig! Vaknade med en tanke. Har mäjlat det till dig. Det gäller projektet. Man skulle kunna…
Och så fortsatte hon berätta.
Jag gillar energismittare som vaknar med en tanke. Sådant ska man ta till vara. Jag gillar att det vaknas med utvecklingsdriv och engagemangsglöd. Det ger fart och verksamhetsutveckling. Jag gillar att det finns arbetskamrater – OBS: pluralen – som sprider energi. De är guld värda. Speciellt nu när jag själv såhär mitt i hösten efter tre intensiva månader* känner mig en liten smula jättesliten och inte speciellt tankerik för egen del.
Egentligen känner jag inte riktigt igen mig själv eftersom jag själv ofta brukar vakna med en tanke. Om jag då med mina tankar då ger andra energi eller bara gör dem trötta kan det nog råda delade meningar om. Jag uppfattas nog ibland med olika förslag och infallsvinklar och konsekvensdragningar i det oändliga som tröttsamt otålig, missnöjd och kritisk även om det inte är min avsikt. Vara hur det vill med det anser jag i alla händelser att det är viktigt att folk kommer med idéer. Många idéer. Om de är bra eller dåliga blir en andrahandsfråga när man diskuterar vad man skall göra av dem. Själva flödet är viktigt** och då jag nu för egen del känner mig ovanligt idéfattig blir det jätteviktigt att andra har det driv som gör att de vaknar med en tanke.
Denna vecka har vi haft bägge varianterna av Svenska kyrkans grundkurs inne på skolan. De som går kursen på halv fart och distans kom i söndags förmiddag och for idag. Helfartarna gör en mer vanlig måndag-fredag-vecka. Gemensamt schema till en del, var för sig till en del.
Samtidigt pågår Kyrkomötet med dryftande av små och ännu smärre frågor där bara en trots sin futtiga anda och petiga detaljfixering oförtjänt tilldrar sig medias uppmärksamhet – jag menar här kyrkliga medias. Den gemensamma (s)- och (c)-motionen som i en vanlig röd-grön*** ton av kyrkopolitiskt trospolisiärt kontrollnit vill säkra ett totalt framtida tvång för präster att axla Kammarkollegiets statligt myndighetsuppdrag får en artikel här. Jag varken somnar eller vaknar med tankar kring de två partiernas populistiska ap-spel. Tycker bara motionärernas intoleranta mediakåthet är så patetisk.
Nästa vecka har skolan lov. Veckan därpå skall jag också vara ledig – komp. Kanske kommer jag då på nytt att vakna med en och annan tanke. Värd att blogga om? Vem vet.
* Konfafotbollen började ju sista dagarna i juli.
** Jag anser att en kreativ miljö är ett sammanhang där man utan rädsla eller hämningar formulerar 20 idéer, ratar 14, satsar på 6 och lyckas med 2.
*** Rött blandat med grönt blir kyrkohistoriskt skrämmande nyanser av ………...
Susanne Wigorts Yngvesson har skrivit ett debattinlägg i Kyrkans tidning som har en mycket läsvärd slutkläm:
"De förtroendevalda önskar att prästerna ska marschera åt samma håll. Men vad är egentligen motivet till att tvinga enskilda präster att viga? Kyrkan viger ju, en majoritet av prästerskapet kommer säkert att behålla sin vigselrätt. Jag misstänker att nageln i ögat är att enstaka präster uppfattas som olydiga. Nu måste disciplinära åtgärder visa denna minoritet var skåpet ska stå. Det är en maktdemonstration."
Hon har så rätt!
Nils Andreasson
