stigstrombergsson

Vill du bli frisk? frågar Jesus den sjuke vid Betesda-dammen enligt Johannes evangelium kapitel 5 vers 6. Frågan kan tyckas konstig men är nog naturlig att ställa till en som varit sjuk i 38 år. Man har ju vant sig, inrättat sig, kanske också fått vissa så kallade sjukdomsvinster typ allmosor. Hälsa i det läget blir en plötslig förändring man inte vet vad man skall göra av. Och som förpliktigar till ansvar.

Vill ni att er släkting skall bli frisk? var en fråga som Jesus inte ställde till den sjukes anhöriga. I vart fall står det inte något sådant i berättelsen. Hade han gjort det kanske inte heller svaret skulle varit ett självklart hurtigt Javisst! Kanske hade de tvekat då de inte vetat hur det skulle bli då. Om han vill komma och jobba, bo, tycka, anse, göra anspråk i en ny roll i släkten. Typ.

Nu är Gadhafi i Libyen väck! Tidigare i år Mubarak i Egypten. Och han i Tunisien som jag glömt namnet på. Men han i Jemen är kvar. Och Assad i Syrien. Och iraniern vars namn inte går att uttala. Och kungafamiljen i olje-Arabien. De sitter kvar. Än.

Vill vi att Mellanösterns sjuka stater skall bli friska?
Vill vi att det skall ske en förändring där? Egentligen?
Tycker vi om förändringarna? Blir de hot eller möjligheter?

Den israeliska tidningen Haaretz skriver i det ämnet – fast utan mitt Jesus-exempel – i sin ledare den 25 Tishrei 5772, med vårt sätt att skriva tid 23 oktober 2011. Tidningen uttrycker också en åsikt. Google fick göra en rå-översättning som jag kokade upp för att få vad jag anser vara bättre svenska. Den engelska versionen kan läsas här.


ISRAEL MÅSTE HITTA SIN PLATS I ETT STÄNDIGT FÖRÄNDERLIGT MELLANÖSTERN

Under sina 42 år vid makten ledde Gadhafi en regim som terroriserade och mördade sina kritiker. Rättvisa skulle ha skipats om han hade förts till Internationella brottmålsdomstolen i Haag.

Förespråkare för mänskliga rättigheter och demokrati kan omöjligen stödja lynchning även om den gäller den värsta av tyranner. Rättvisa skulle ha skipats om han hade förts till Internationella brottmålsdomstolen i Haag. Samtidigt kan avlägsnandet av en av de mest brutala tyrannerna i regionen ses som en positiv utveckling. Före Natos kampanj i Libyen lovade Gadhafi att "skoningslöst" utplåna sina motståndare i Benghazi.

Hade han inte gripits skulle Benghazi har lagts sig till listan av ”Dödens fält” tillsammans med Darfur och Srebrenica. Under sina 42 år vid makten, ledde Gadhafi en regim som terroriserade och mördade sina kritiker. Han finansierade och beväpnade terrorism över hela världen och låg bakom en serie av terroristattacker, inklusive sprängningen 1988 av ett Pan-Am-plan över Lockerbie i Skottland då 270 människor miste livet.

Att ytterligare en dominobricka fallit i Mellanöstern är en uppmuntrande utveckling för alla i hela världen som strävar efter demokrati och rättstrygghet. Det faktum att Frankrike och Storbritannien tog ledningen i attacken i stället för amerikanerna visar på en ny typ av världsordning som vi inte kan undgå att märka även i förhållandet till vår region.

Vi kommer att sakna den gamla ordningen, varnar pessimisterna. Inbördeskrig, kaos och islamisering trycker i varje hörn. Libyen kan bli ett "nytt Somalia". I Egypten nådde en våg av anti-israeliskt beteende en topp med intrånget i den israeliska ambassaden i Kairo. I Tunisien, där den revolutionära snöbollen började rulla, väntas det islamistiska partiet vinna valet.

Den som trodde att det varit meningslöst att stödja avtal med tyranner hävdar nu att den arabiska våren släppt lös det hat som araberna känner mot Israel. Men Israel kan inte hejda historiens gång. I dilemmat mellan att stödja stabila tyranner eller stödja revolutionärerna och deras osäkra framtid blir valet enkelt. Israel måste göra allt för att bevisa för de arabiska folken som håller på att befrias att demokrati är något avsett för en och var, och att Israel är en del av frihetens, demokratins och fredens familj för, samma familj som söker adoptera dem.