stigstrombergsson

Afrika i mitt liv låter som en väldigt pretentiös rubrik på ett blogginlägg. Låter som en hemvändande missionär som fått Afrika i blodet – och jag har ändå aldrig varit där. I Afrika alltså. Så vadan detta inlägg?

Det är min kompis Tobbe Lindahl som provocerar fram tankarna hos mig. Inte generellt givetvis – jag kan tänka djupa tankar honom förutan. Men just nu. Om Afrika alltså.

I sitt inlägg En ny erfarenhet skriver Tobbe att han varit i Pontushallen i Luleå. I sig inget märkvärdigt. Sedan redovisar han sin egen Pontus-halls-historia och nämner däri att han, ehuru då Folkpartist, i nämnda sporthall sjungit Internationalen i mitt ställe. Vänligt av honom. För sagda truddilutt har jag skrivit ny text anpassat för mer borgerligt bruk. Kanske det kan betraktas som en gentjänst – vad vet jag. Min variant Vinternationalen finns i alla fall här.

Nu tillbaka till detta inläggs huvudspår.

Tobbe nämner i sitt midnattstimmesinlägg Biafra-kriget i slutet av 1960-talet. För ett par dagar sedan när jag då omtapetsering pågår i fastighetens ena sovrum tömde en garderob fann jag en ask med diverse ungdomsklenoder typ nostalgiframkallande märkesknappar av allehanda slag – bland annat den som i avfotograferat skick pryder detta inlägg. Tänk så händelserna kan gripa in i varandra.

Jämte Vietnamkriget var det Biafrakonflikten med dess svältfolkmordskampanj mot civila som väckte mitt intresse för internationella frågor i allmänhet och den så kallade tredje världen i synnerhet. Visst spelade min ålder och så in men det blev Biafra som förde in Afrika i mitt liv. Vi gick i årskurs nio i den vevan och jag minns att vi var en grupp engagerade som bland annat i Norra Örnässkolans matsal arrangerade en skoldans från vilken alla intäkter gick till hjälp-sändningar till de svältande. Det blev mycket pengar och när livebandet som spelade fattade vart intäkterna skulle gå avstod de från sitt gage.

Och Afrika i mitt liv sedan dess?
Hur har det sett ut? Vad har engagerat? Vad har berört?

Den vita rasistregimen i Syd-Rhodesia (numera Zimbabwe).
Portugisiska kolonialkrig i Angola, Mocambique och Guinea-Bissau.
Arbete och sanktioner – under flera år – mot apartheid i Sydafrika.
Konflikter och bistånd till offer för svältkatastrofer på Afrikas horn.
Möten med en och annan kyrklig person från Tanzania och Etiopien.
På folkhögskolan senare år kontakter med invandrare från flera afrikanska länder.
Biskopsbesök på skolan från Tanzania för ett par år sedan.
Ett annat från Liberia förra läsåret.
Spontan prästvisit från Ghana tidigt i höst.

För ett par veckor sedan ytterligare ett besök från Liberia vars president – Afrikas första och enda kvinnliga – enligt meddelande igår tillsammans med ett par kvinnor från Jemen delar årets Nobels fredspris. Den liberianske prästkollegan som besökte skolan som sin näst-sista-grej i en tiodagarsresa runt om i det kyrkliga Sverige uttryckte när han var hos oss iver att få komma hem och välja om sin president. Valdagen är den 11 oktober – som tro det eller ej är Tobbe Lindahls födelsedag. Tänk så händelser griper in i varandra.

Till min Afrika-lista skulle i och för sig kunna fogas kontakter med koptiska kristna i Egypten men det känns naturligare att associera dem under en annan rubrik: Mellanöstern i mitt liv. Det inlägget har jag inte skrivit än, i alla fall inte i kortfattad form.