ubunto
Den 13 augusti 2009 skrev jag - här - om en DVD jag av en ren slump råkade komma över vid ett godisbutiksbesök. Filmen In my country har sedan dess regelbundet fungerat som arbetsmaterial på folkhögskolan. På Svenska kyrkans grundkurs, Volontärlinjen, Allmänna linjen och i en del andra sammanhang har den ett par år legat till grund för diskussioner om stora och små konflikter och hur man kan lösa sådana. Det sydafrikanska ordet ubunto är centralt i filmen.
Ubunto - googla gärna på ordet - bygger på insikten att man fast man kan vara på motsatta sidor i en konflikt innerst inne och ytterst ute ändå hör ihop och att den skada man tillfogar någon annan också skadar en själv. Varje ond cirkel av hämnd, åtskillnad eller diskriminering behöver brytas med verktygen Sanning, Försoning och Rättvisa – för att nå Fred. Detta gäller i familjerelationer såväl som mellan stater och folkgrupper liksom mellan människa och Gud.
Med ubunto som grundtanke arbetade man i Sydafrika efter det att apartheidsystemet avskaffades i så kallade sanningskommissioner för att försöka åstadkomma en försonad gemensam framtid. I samma anda sker arbete i Rwanda och Burundi. Det så kallade Kairosdokumentet som de palestinska kristna publicerat argumenterar utifrån evangeliet och kristen tro för samma tillvägagångssätt även om man inte där använder själva ordet ubunto. När jag läst debattartiklar i israelisk press – oppositionstidningen Haaretz – finner jag liknande tankar och brukar ibland som en språkövning översätta material som jag publicerar här på bloggen.
Och får ovett i kommentarerna!!
För det är vad som händer. Ytterst sällan argumenteras mot vad artiklarna faktiskt innehåller. Berör man dem handlar det mer om varifrån de är hämtade eller vilka som skrivit artiklarna och jag anklagas för att bara bruka vänsterextremistmedia och debattörer som näst intill beskrivs som israeliska landsförrädare. Och ibland urartar ”debatten” – efter en och annan någotsånär argumenterande omgång - till anklagelser om illegimisering och demonisering av Israel, rentav att jag skulle vara antisemit och liknande.
Så jag tänkte:
Vad händer om jag letar material på annan plats och av andra aktörer?
Hur blir det om jag använder källor som de kommentarvreda inte kan avfärda som vänster-extremism eller något annat de tycker är äckligt?
Den 26 november 2011 letade jag därför upp Jerusalem Post på nätet. Den tidningen är mycket större än Haaretz och stödjer den högerkoalition som styr Israel. Jag fann en artikel av en debattös som beskriver sig själv som sionist och tyckte den var intressant. Utifrån samma översättningsprocedur som jag brukar använda – google med egen putsning – nådde jag följande långa text. På engelska kan Reeva Formans artikel den 25:e om ubunto som väg framåt läsas här. Hon är vice ordförande i den sydafrikanska Zionistfederationen.
Min källa denna gång är alltså en bekännade sionist i en högertidning.
KAN "UBUNTO" HJÄLPA DEN ISRAELISK-PALESTINSKA KONFLIKTEN?
Släktskapet och samarbetets filosofi skulle kunna bana väg för en tvåstatslösning.
Som sydafrikan är jag stolt över vårt ubuntu-arv och de mänskliga värderingar som ligger till grund för vår nya demokrati. Ubuntu, ett afrikanskt ord, beskriver en filosofi om släktskap som för människor samman för ett gemensamt syfte.
Samtidigt, som sionist, är jag djupt bunden till Israel och till att söka tecken på Ubuntu och samarbete mellan Israel och den Palestinska Myndigheten som kan leda till en tvåstatslösning.
Jag håller inte på långa vägar med om en politisk analogi mellan apartheid och Israel-Palestina-situationen. I denna konflikt talar vi om två separata nationer till skillnad från den sydafrikanska situationen som gällde en nation. Därför är det verkningsöst att använda Syd-Afrikas politiska paradigm som ett försök att lösa krisen.
Men – i attityden hos de flesta människor – politiker, det civila samhället och enskilda organisationer på båda sidor – ser jag en analogi som är tillämpbar för lösningen av konflikten, något som också präglade i upptakten till ett demokratiskt Sydafrika.
Med denna övertygelse besökte jag som en i en grupp Israel och de palestinska områdena. Vi mötte politiker, det civila samhället och frivilligorganisationer som i verkligheten kunde ge oss förstahandsinformation om synpunkter och åsikter hos båda sidorna i konflikten.
Detta visade inte bara de djupa motsättningar och brist på förtroende som finns mellan dessa två folk utan också likheterna i svaren på båda sidor. Högtalare på båda sidor av skiljelinjen anklagar de andra för att stoppet i förhandlingarna men uttrycker likartad uppriktig önskan om en tvåstatslösning och en fredlig samexistens.
Dessa majoritetssynpunkter innefattar emellertid inte synpunkter från ytterligheterna på högerkanten, likartade hos extremistiska grupper i både de israeliska och palestinska lägren. Ingen av dessa fraktioner förespråkar en tvåstatslösning och fred utan vill ha en enstatslösning och därmed ett faktiskt utplånande av den andra parten.
Exempel på detta på den israeliska sidan är borgmästaren Shaul Goldstein i bosättningen Gush Etzion som förespråkar en biblisk definition av Israel innefattande Judéen och Samarien (Västbanken). Bland palestinierna uttrycks den extrema åsikten idag av Hamas stadgar som kräver total förstörelse av den judiska staten Israel.
"Israel kommer att existera och kommer att fortsätta att existera till dess islam utplånar det, precis som Islam utplånade andra före det" säger stadgan.
Andra extremister förnekar också att det judiska folket av idag är ättlingar till de judar som bodde i landet i biblisk tid.
Båda dessa extrema röster är enligt min mening kätterska och kommer inte bidra till något i en dialog mellan de två nationerna.
"Dialog" är ett underförstått och heligt ord i vår etiska grundsyn ubuntu, det som innebar en fredlig utveckling mot demokrati. I det sydafrikanska sammanhanget blev extremistiska röster inom Nationalistpartiet, African National Congress (ANC) och andra överflyglade och slutligen tystade av den dialog som majoriteten på båda sidor, politiker och medborgare trodde på.
Inspirerationen av ubuntu – en humanitär hållning förankrad i ledningen av ANC och personifierad av Nelson Mandela, Oliver Thambo, Walter och Albertina Sisulu och många andra – kom extremisterna på båda sidor att dela dinosauriernas öde, dömda till undergång.
Jag tror att man måste leta efter en humanitär lösning på konflikten.
Med humanitär menar jag att man med hopp inför framtiden förhindrar förluster av liv på båda sidor medans man söker en lösning och när man söker lösningen är det två metoder man kan använda för att ställa till rätta upplevda orättvisor på båda sidor:
1. Lyfta fram i ljuset, kritisera och fördöma de misstag eller fel varje sida upplever. Detta skulle också gälla strategin bojkotta eller Russell-Tribunalen, en strategi som oavsett vilken sida som använder den leder till vidgande av den klyfta som redan finns och gör dialog och förhandlingar ännu svårare, om inte omöjliga, samt bara förstärker den rådande misstron och motviljan.
2. Samtidigt som man fullt ut måste kännas vid misstag och felaktiga handlingar från bägge sidor är det nödvändigt att leta efter det gemensamma och att identifiera de viktigaste tendenserna – politiska, samhälleliga och hos icke-statliga organisationer. Och viktigast av allt: erkänna den andres rädsla.
Inbyggt i detta tillvägagångssätt erkänner man möjligheten och förhoppningsvis genom-förbarheten av en tvåstatslösning. Inbyggt i denna metod ligger dialog och inte isolering. Jag betonar än en gång att det var dialog som ledde till ett demokratiskt, fredligt Sydafrika med ubuntu-förståelse för ”den andre" i konflikten.
I vårt mål att leta efter ubuntu-faktorn i denna konflikt vill jag ge en eloge till både den israeliska och palestinska ambassaden i Sydafrika och deras respektive regeringar i Jerusalem och Ramallah som underlättade vårt besök i båda regionerna. Den värme och älskvärdhet som vi mottogs av på båda sidor visar hur lika tron är inte bara på demokrati, utan också hur lika önskan är om en tvåstatslösning och fred för båda nationerna. De politiska ledarna på båda sidor och de väljare de representerar visar att en stor majoritet på båda sidor accepterar en tvåstatslösning och samexistens.
Jag hoppas att detta initiativ kommer att bli början på en anda av öppenhet som gör att en lösning kan hittas i vilket de två folken genom förståelse och dialog blir två stora nationer sida vid sida i fred.
Ev. kommentarer på detta följer jag med maxat intresse!
Vilket snömos!
Antisemitismen är institutionell i den islamska världen och har starkt stöd i Guds ord i Koranen.
Därmed ser de dlesta muslimer Israel som en illegitim stat.
President (nå han är inte vald) Abbas vägrar att acceptera israel som en judisk stat liksom i stort sett hela den muslimska världen.
Även svenska debattörer såsom din, Stigs, kompis Egon Berglund har stora problem med samma sak medan han inte har några invändningar mot alla de stater som kallar sig muslimska.
Då är också väl att märka att Islam är en religion medan Judendom är såväl en religion som en etnicitet.
Det är självklart att Israel skall omfatta det Judea och Samaria som föreslogs av Balfour och sedan BINDANDE ratificerades av NF 1922 efter att britterna skapat Transjordanien.
Araberna på Västbanken till Jordanien och de i Gaza till Egypten är den enda rimliga lösningen.
Försoning mellan araberna och Israel kommer aldrig att ske så länge de förra försöker upprätthålla Islams expansionistiska arv.
Slutligen borde du Stig sluta ljuga om att du inte publicerar någon E-postadress enl. ovan; mycket okristligt
/BR
Otack är världens lön. Och i bloggosfären ovett. Vad man får förlåta!
Så detta är ett experiment för att se vad som händer bland kommenterare? Hade det tillåtits någon annan vinkel än "huvva va' Israel är hemskt" hade vi fixat ubunto själva för det låter som en bra filosofi.
O.K., då låtom oss börja: Vad tycker du om artikeln annat än att den var intressant? Fann du något relevant? Fanns någon inriktning efterlyst som du kan tillämpa i diskussion om arab-israeliska konflikten/Mellanöstern på bloggar som sjunkit i ensidighetens kvicksand, som därför kopmmit långt från ubunto?
Det behövs minsann inte mycket agn för att fisken skall hugga!
Till "BR" säger jag:
Ibland uppträder du med namn, ibland som AL och ibland - som nu - som BR. För att ingen skall tro att du är flera har jag avslöjat dubbelspelet. Att det om e-postadress när man kommenterar står "publiceras ej" är bloggverktygets sätt att tala om det inte sker automatiskt - vilket inte heller sker. Som bloggare har jag valt att av informationen e-postadressen ger offentliggöra olika alias. Jag tror inte jag publicerat själva adressen. I alla fall inte nyligen utan i så fall för ett parår sedan - typ.
Det har hänt att du kallat mig "extremistisk". Vad är då att som du gör förorda folkrättsbrottet etnisk rensning av Västbanken och på så sätt, fast tvärtom, inta samma hållning som Irans president? Han skulle inte få driva sin linje på min blogg! Det får inte du heller! Det betyder att jag kommer att så snart jag ser en kommentar från din sida radera den OM jag finner att den strider mot min bloggpolicy. Klicka på den kategorin så får du se hur jag vill ha det.
Till A-K Roth säger jag:
Tack för erkännandet att ubunto är en bra filosofi. Många gånger och på olika sätt är det faktiskt den jag sökt lansera hela tiden och därför blev jag glad som en spelman när jag fann en uttalad sionist ansluta sig till de tankarna i en högertidning. Det märkliga är att när jag tidigare argumenterat en ubunto-linje bland annat med hjälp av israeliska debattörer har jag anklagats för att jämte dem deligitimisera och demonisera Israel.
Ubunto är inte bara intressant - det är vägen framåt för att förhindra BR:s etniska rensning eller ett raketdån från Gaza och södra Libanon.
Bara för att förtydliga, Stig.
Ahmadinejad har stöd i Koranen när han förespråkar förintelse av Israel. Därmed föreslår han ett folkrättsbrott
När jag däremot förordar att Israel annekterar Judea och Samaria så gör jag det med såväl Balfourdeklarationen som San Remo-konferensens beslut av 1921 och NF´s BINDANDE beslut av 1922, i ryggen.
Du förstår skillnaden väl?
Är det att uppmana till folkrättsbrott att hänvisa till Balfourdeklarationen, beslut av San Remo-konferensen och ett bindande beslut i NF, bäste Stig?
Hur mycket du än censurerar så kommer du inte undan de folkrättsliga besluten Balfourdeklarationen 1917, San Remo-konferensen 1921 och NF-beslutet 1922, Stig.
Stig, hoppas bara att glädjeskuttet inte var av extrem överraskning över att en sionist resonerar med förståelse? För mig var det gammal skåpmat från det hållet, värnandet om änkan ibland oss, omtanke om andra, tzedakkah. BTW, Jerusalem Post var i början, sägs det, vänsterorienterad men gick lite år höger och idag representerar JP hela det politiska spektrumet: "...Today the Post features columns and opinion articles spanning the political spectrum..."[Wikipedia]
Ubunto lyckas man nog inte med på en dag. För att leva under filosofien får man nog försöka städa bort lite förutfattade meningar, göra ett paradigmskifte, anstränga sig att inte köra i samma gamla hjulspår. Ubanto-linjen går dåligt ihop med propagandaord eller bortviftande av folks verkliga farhågor. Om man inte lyckas första gången, försöker man igen.
BR: Det är din formulering "Araberna på Västbanken till Jordanien och de i Gaza till Egypten är den enda rimliga lösningen" som jag uppfattar som att du föreslår etnisk rensning.
A-K Roth: Du fattar helt rätt. Som jag förstått ubunto är det just ett paradigmskifte med Sanning, Försoning, Rättvisa och Fred i stället för Raketer, Terror, Sanktioner, Murar och Död. Att det skulle vara en LÄTT väg är det väl ingen som tror. Att det är en RÄTT väg är det viktiga.
Stig, min uppfattning efter ha läst om Ubuntu (annan stavning) är att det mer handlar om förståelse av oss själva i relation till världen, att vi är bundna tillsammans genom våra umgängen med andra och att vi visar vår mänsklighet när vi erkänner andras.
Palestinierna erkänner israelernas mänsklighet och israelerna palestiniernas. Det svåra blir att få somliga svenskar att erkänna israelernas mänsklighet. :)
Börjar man tala om EN Sanning och EN Rättvisa i konflikter riskerar det också att bli lite väl dogmatiskt, tror jag. Det borde väl snarare vara så att olika saker diskuteras och man försöker förstå.
En risk med ubuntu som gavs i källan jag läste,
http://www.buzzle.com/editorials/7-22-2006-103206.asp
är en viss fara med grupppolitik och flockmentalitet:
"...It is not perfect, however. Ubuntu – which stresses on allowing every individual to have their equal say in any discussion and on ultimately reaching an agreement acceptable to all – could lead to conformist behavior in order to achieve solidarity. It seems a trifle ironic that Group Politics and the Herd Mentality – the human qualities common to us all, in fact - could derail the quest for the common goal..."
Flockmentalitet och gruppolitik tror jag vi har haft nog av i Sverige om den här konflikten. Om vi åtminstone kunde stoppa sponsring av contraproduktiva grupper via statsmedel...
Stig, var är dina kommentarer om artikeln. Masken på din krok är inte tillräckligt stor för att jag ska svälja den:-)
Inget nytt där. Man vet vilket målet är. Frågan är hur man ska nå det. Hon presenterar situation på ett jämlikt sätt, vilket den inte är. Hamas är väl de enda som vill ha en enstatslösning och gör det kännt hur den ska se ut. Ett pluss: Hon är inte med på anklagelsen om apartheid eller boykottandet mot Israel, vilket är populärt på vissa bloggar, inga namn.
Nej, BR menar säkert inte någon "etnisk rensning". Också något som vissa bloggare kör med stadigt. Mycket fult. Egypten vill inte ha tillbaka Gaza, ditto Jordanien vad det gäller den sk västbanken.
EL:
Det är inte bara Hamas som (ännu) inte accepterat 2-stats-lösningen. Det finns också grupper och riktningar i Israel som anser - ungefär som BR - att Judeen och Samarien (Västbanken) samt Golan skall vara införlivade med Israel i en stat i området. Den israeliska regeringskoalitionen är beroende av dessa grupper, inflytelserika bland bosättarna.
Det intressanta i artikeln är väl just att en person som inte anser Israel-Palestina vara apartheid (som alltså då var något värre) rekommenderar "botemedlet" ubunto på den rådande situationen. Jag håller med om det! Hjälpte ubunto-tanken Sydafrika att läka efter sin skada kan den ju vara en väg idag i en situation som är lindrigare. Och det är en sydafrikan som säger så.
Vad själva agnet kan väl sägas att artikelns tanke inte bara kan avfärdas som "vänster" eller "extremistisk" eller "antisemitisk" - så som man brukat göra när jag sagt samma sak utifrån andra källor.
Hamas accepterar inget Israel överhuvudtaget. Du menar shaspartiet som kör med utpressning i vareviga regering, vänster eller höger. Klart att de religiösa har svårt att se det Heliga Landet styckas, heliga platser vandaliseras. Bara tanken på hur antikviteter från Jesu tid har grävts fram från templet och hamnat på sophögen får mig att rysa.
"...som alltså då var något värre" Hur vill du att jag ska tyda det? Sydafrikanen menar säkert väl. Situationen i Sydafrika var en helt annan än den i Israel där den förhatliga apartheiden endast finns i Israelfientliga sinnen.
Har inte användt något av skällsorden du radar upp.
Stig, Judeen och Samarien är omstridda områden.
Golanhöjderna är införlivade i Israel. Hade inte Syrierna installerat sig och skjutit på jordbrukarna nedanför så hade det inte varit något problem. Varför britterna gav området till Syrien kan man fråga sig, en bland deras många tabbar.
EL: Med orden "...som alltså då var något värre" menar jag att apartheidsystemet i Sydafrika som ras- och folkpolitik var värre än vi ser i Israel-Palestina. Jag drar alltså inte - som en del andra gör - enkla paralleller - förhållandet judar-araber. Det finns tendenser till apartheidsyn i Israel-Palestina men inte alls av samma intensitet som tidigare i Sydafrika - där ubuntu blev en metod att söka läka och hela situationen.
Vad gäller Västbankens nuvarande ställning säger vi samma sak men med olika ord. Den är palestinskt eftersom befolkningen är palestinsk och den enligt alla tongivande är kärnan i en palestinsk del av en framtida 2-stats-lösning. Den är omstridd eftersom israelerna de facto behärskar området. Men israelisk är den i alla fall inte. Inte heller är Golan israelisk annat än utifrån ockupation, inte som följd av gränsdragning i överenskommen fred med Syrien. Det är dessa områdens status idag. Att det måste till en förändring menar alla sunda krafter hur oense de än annars kan vara. Extremister som bara tänker EN stat spökar ju som du säger på bägge sidor. På grund av Hamas extremism bojkottas de av USA och EU och därmed Sverige. Israeliska extremisters faktiska inflytande föranleder inga internationella sanktioner av typ inte köpa varor producerade i bosättningarna eller så - något jag tycker haltar.
Heja Stig!
Själva debatten faschinerar mig. Det kan inte hjälpas att jag får intrycket att vissa kommentatorer bestämt sig för att du har fel vad du än skriver och att dom därför MÅSTE käfta emot dig, vad du än skriver.
Tröttsamt!
Tobbe, roligt att du finner det fascinerande men tråkigt att du ser uppriktig debatt som "käfta emot". Jag tror du har fel om käfta emot vad Stig än skriver. Mer diskussion, fler chanser att hitta gemensam grund.
Stig, jag upprepar väl mig, men tendenser till diskriminiering baserad på "ras" (finns inga raser iofs) eller religion/kön/etnicitet/politisk tillhörighet...finns i alla länder, myndigheter, etc. men syftar det inte till att dela upp folk enligt rasistiska/etniska skiljelinjer borde det inte kallas apartheid så lättvindigt. Man använder en storslägga - och det selektivt - när man enbart anklagar Israel på detta sätt.
Somliga svenska grupperingar har fått vänja sig (min gamle pappa sossen sa ofta om irriterande ovanor, "döm ha fått värn sä') att oemotsagt ropa nazism, hitleraktigt, rasism, apartheid, kolonialisering, folkmord, etnisk rensning, osv, osv...helt vilt. Skadligt, hätskt och falskt. Inte ubunto.
Varför inte göra ett uppriktigt försök att rensa språket från sårande och skadliga propagandaord som apartheid, kolonialisering, etc, något som israeliska människorättsaktivister också vänder sig emot - även om det finns undantag. Förslag i bästa ubuntoanda.
Du har helt rätt, Stig, i att det fattas förhandlingar med Syrien och PM (plus ett antal andra stater som drivit krig mot Israel) om fred. Säkra och försvarbara gränser måste komma som resultat av fredsförhandlingar. Och därför måste PM sätta sig ner och förhandla i st. f. att gå vid sidan omn via UNESCO och FN. Det har blivit omvänd ordning där. I detta har vi olika åsikt liksom i en del andra punkter.
När fred kommer - om den kommer - kommer det inte att vara samma ansvariga i vissa områden. Och då vill det till att det finns ett ömsesidigt system med vilja att hålla regionen i säkerhet på plats. Men blir det inte säkerhet, kommer det att smälla igen, liksom det gör nu iom att Hamas driver fram våldet. Tack för ordet.
Jag förundrar mig över vissa kristnas engagemang i att det bildas en muslimsk stat till i Mellanöstern.
ALL tidigare erfarenhet visar ju att muslimskt majoritetsstyre innebär diskriminering och trakasserier mot kristna minoriteter.
För att inte tala om judar som ofta knappt tolereras inom muslimska staters gränser.
Jag fruktar för de egyptiska kopterna om nu, som förutspåtts, Muslimska Broderskapet, i allians med Salafisterna, får majoritet i det nya egyptiska parlamentet.
Men sådant är väl lappri bara man får hata Israel för att landet vill överleva som världens enda judiska stat och sista värn mot återuppväckta judeförföljelser i världen.
Eller hur Stig?
Tobbe: Du ser och förstår...
A-K Roth: Tach för medhållet. Vad "somliga svenska grupperingar" säger ansvarar inte jag för och jag delar din uppfattning att man skall vara varsam med språket - också när det innefattar ord som antisemit, Israelhatare etc. Ser fram emot den dag du tydligt tillrättavisar BR.
BR: Detta inlägg gällde inte Islam - om du nu trodde det. Att du retoriskt anklagar mig för att vara "hata Israel" eller i alla fall sympatsera med sådana är bara en av dina ack så vanliga oförskämdheter som saboterar samtal och dialog i viktiga saker.
Stig, har du glömt Khartoum 1967? Israel erbjöd att byta Västbanken och Golan mot fred. Och fick som svar "Three 'No's: "no peace with Israel, no recognition of Israel, no negotiations."
Boykottande av varor från bosättningarna propageras från Sverige och Abbas. Men Abbas snackar för döva öron och palestinier båda handlar och jobbar hos bosättarna där de får dubbla löner.
EL:s sista kommentar - och nu avslutas denna samtalstråd - är utpräglat anti-ubunto med sitt eftersom-de-sa-en-dum-sak-för-över-40-år-sedan-vägrar-jag-att-idag-gå-dem-till-mötes-alls.
Och om det nu var så sant att den israeliska närvaron var så välsignelsebringande som EL påstår skulle väl palestinierna allmänt inte önska sig självständighet...
Ibland argumenteras det bara SÅ dåligt även om man är är saklig i tonen.
Men som sagt: Här är denna samtalstråd slut. Fler kommentarer här tar jag väck. Jag gissar att signaturerna återkommer nästa gång jag agnar en krok.
I konsekvens av vad jag sagt raderade jag en senare inkommen kommentar.
