stigstrombergsson

Dagen cyklar och det är grått

Rubriken beskriver mina tankar jag såhär på kvällen denna tisdag då jag inte vet om jag skall skriva ett inlägg om bägge sakerna eller två separata i var sitt ämne. I den bloggosfär som omger mig finns å ena sidan minstabröder där ganska långa inlägg ofta behandlar flera saker och, å andra sidan, kamrat lestander som skriver flera korta inlägg om en sak vardera. I detta sällskap står jag som en hötapp mellan två åsnor – förlåt: åsna mellan två hötappar. Ska jag skriva ett eller två inlägg? Det är frågan.

Denna dag – ledig sådan – började med att jag läste på nätet och mötte en länk till till tidningen Dagens ledare för idag. Och läste den. Och tänkte: Så dumt! Så fegt! Så fel!

Ledaren kritiserar ärkebiskopen som framfört kritik mot regeringen som valde att med en aktiv nej-röst motsätta sig att Födelsekyrkan i Betlehem kan sättas upp på Världsarvslistan tillsammans med Ale stenar, Egyptens pyramider och kyrkstugorna i Gammelstad utanför Luleå. Med Palestina i UNESCO blir det ju möjligt – men det vill inte vår regering utan röstade Nej. Kritik av det beslutet tycker Dagen är opåkallad.

Det är det väl inte! Läser man ärkebiskopens brev till statsministern – här kan man läsa om det samt klicka sig vidare till det – ser man att han går regeringens officiella förklaring så mycket till mötes att han kunnat godta en nedlagd röst som motiverad. En nedlagd röst skulle uppfattats stämma med den officiella förklaringen att tajmingen är dålig och ställa Sverige i sällskap med andra som lite passivt vill avvakta Säkerhetsrådet och Generalförsamlingen, till exempel Danmark. Sveriges aktiva ”nej”-röst tolkas som ett aktivt ställningstagande mot Palestina tillsammans med USA och Israel.

Förstod inte regeringen hur det man gjorde skulle uppfattas? Begrep man inte skillnaden mellan det passiva vi väntar och det aktiva vi vill inte? Om regeringen inte förstod hur det man sa och gjorde skulle tas emot internationellt måste man rimligen börja läsa på. Det man gjort stämmer inte med vad Sverige sagt – nu och tidigare – vilket gör att ärkebiskopens kritik är påkallad.

Dagen säger i sin ledare att ärkebiskopens brev presenterar en uppfattning som många av kyrkans medlemmar inte delar. Jaha!! Och?? Andra medlemmar i kyrkan delar den. Och Dagen brukar inte sällan tycka det är dåligt när Svenska kyrkan lyssnar till vad hennes medlemmar tycker. Fast nu passar inte de väl ingångna galoscherna. Snacka om svepskäl när det i stället för Dagen handlar om den springande punkten att man med viss regelbundenhet måste kasta ett tydligt anti-palestinskt köttben i munnen på ett antal av sina prenumeranter. Annars byter de till Livets Ords blaska som är garanterat anti-palestinsk i alla lägen. Money talks, you know! 

På samma sätt är det med ”Krist”demokraterna som av hänsyn till 4%-nivån inte tydligt markerar tilltron till den så kallade tvåstatslösningen med ett succesivt framväxande självständigt Palestina. Skulle man göra det skulle ytterligare en del av de få väljare man har ta sin mats ur skolan. I Folkpartiet också nära 4% är det väl den anti-palestinska hållningen det enda som återstår av ett gammalt frikyrkofärgat så kallat frisinne. Moderaterna tyckte säkert frågan var av mindre vikt och avstod från att tillsammans med oppositionen köra över sina småpartier. Centern har aldrig begripit sig på utlandet. 

Sammanfattningsvis kan sägas att regeringen cyklade i diket, ärkebiskopen sa: Ni har vurpat? och Dagen cyklar vidare med vingliga argument. Utan lyse.

PS: När jag letade rätt hemsidor att länka till ovan ramlade jag över en annan bra analytisk debattartikel. I Svenska Dagbladet skriver en representant för JIPF här. DS.
PPS: Det blev ett inlägg i ett ämne. Vädret får anstå. DDS.