öppet brev
Bloggkompisen minstabröder – länk nere till höger – är en fena vad gäller att nosa upp intressant material och en del lägger han ut på sin egen blogg. I ett mail tipsade han mig om en artikel från The Israel/Palestine Mission Network of the Presbyterian Church i USA. Artikeln är ett öppet brev till president Obama, skrivet av en Nahida Halaby Gordon som genom livet varit presbyterian och för närvarande finns med i den kyrkans äldstekår i USA. Hon är palestinsk-amerikanska och gjorde egna erfarenheter av palestiniernas Nakba 1948.
Jag lät Google råöversätta och putsade texten till vad jag menar vara bättre svenska. Vill du läsa den i original klickar du HÄR. Den är ganska lång men ger en intressant inblick i uppfattningar hos en amerikans lobbygrupp vars röst sällan hörs.
Öppet brev till president Obama.
Jag läste med bestörtning dina tal till Utrikesdepartementet den 19 maj och till AIPAC den 22 maj 2011! Brist på uppriktighet och särbehandling är grunden för din retorik för att blidka Israel och dess vänner i USA . En sådan inställning leder inte till förståelse och fred.
Herr Obama, du förordar att "man upprätthåller Israels kvalitativt militära spets" och "förblir besluten att hindra Iran från att skaffa kärnvapen" – ändå föreslår du ett demilitariserat Palestina men ett Israel beväpnade med kärnvapen.
Du "kommer att stå upp mot grupper som Hizbollah som genomför politiska mord och försöker tvinga igenom sin vilja med hjälp av raketer och bilbomber" men ändå tillåter du Israel att varje år terrorisera, mörda och döda tusentals palestinier.
Du är "orubblig i vårt [USAs] stöd för Israels säkerhet" men ändå tycks du inte vara medveten om att det är palestinierna som desperat behöver säkerhet från Israels aggression.
Du "håller palestinierna till svars för sina handlingar och sin retorik" men ändå ger du Israel fritt spelrum att terrorisera palestinierna – riva deras hem och ta mer av den förmodade resterande 22% av Palestina till bosättningar på palestinsk mark för endast judar.
Jag instämmer i att "strategier för förtryck och skenmanövrer inte kommer att fungera längre". Det är på tiden att du erbjuder konkreta och genomförbara alternativ till Israels förtryck av palestinierna både på Västbanken, Gaza, östra Jerusalem, och inom Israel. Förhalandet av den eviga arabisk-israeliska fredsprocessen har alltid använts av Israel som ytterligare tidsfrist för att expropriera mer palestinsk mark.
Du "uppmanar än en gång Hamas att släppa Gilad Shalit som har hållits från sin familj i fem långa år" men du verkar inte bry sig om de tusentals palestinska män, kvinnor och barn i israeliska fängelser och som regelbundet genomgår tortyr.
Du säger att "Israel inte kan förväntas förhandla med palestinier som inte erkänner dess rätt att existera" trots att palestinier och många grupper har gjort exakt det vid många tillfällen. Du "kommer att fortsätta att kräva att Hamas accepterar grundläggande villkoren för fred: erkännande av Israels rätt att existera, förkasta våldet och följa alla befintliga avtal" men ändå kräver du inte detsamma av Israel som har brutit mot internationell rätt, otaliga resolutioner från FN: s säkerhetsråd och som inte erkänner Palestina som en stat.
Du kräver att Hamas måste erkänna Israels rätt att existera. Ingen stat i världen insisterar på sin "rätt" att existera. Israel vill vidare erkännas som en judisk stat. Detta är en rasistisk föreställning då den automatiskt förpassar de 22% av dess medborgare som är kristna och muslimska till en andra klassens status. Dessutom är det bara stater som erkänner varandra. Hamas är ett politiskt parti och inte en stat.
Herr president, varför begär du inte att Israel ska erkänna Palestina?
Till alla som ständigt stryker under Israels "rätt" att existera eller som insisterar på att palestinierna måste erkänna Israels "rätt" att existera och nu även att erkänna Israels "rätt att existera som en judisk stat", säger jag att det de kräver är ett accepterande av förstörelsen av det palestinska hemlandet och ett fortsatt underkuvande av ett helt folk. De säger till alla palestinier att det var "rätt" att terrorisera, massakrera och fördriva dem 1947-48, att den etniska rensningen av palestinierna innanför 1949 års eldupphörlinjer ska anses nödvändigt för att en stat utan palestinier skulle kunnat bildas. En uppföljare av denna önskan är den fortsatta utarmningen av palestinierna både inom Israel och i de ockuperade palestinska territorierna.
Regeringarna i Israel och Förenta staterna måste erkänna oförrätten mot det palestinska folket i att bilda staten Israel. Delningsplanen 1947 var mot viljan hos majoriteten av Palestinas befolkning och det efterföljande berövande av deras omistliga rätt till självbestämmande, till hem och till land var fel som måste erkännas. Att ständigt bekräfta att Israel har en "rätt" att existera är att bekräfta den moraliskt förkastliga taktiken av etniska rensningen av palestinier verkställd vid Israels bildande 1948 och sedan från 1967 intill denna dag.
Du proklamerar att "USA kommer aldrig att överge vårt stöd för de rättigheter som är universella" och att du har "respekt för minoriteters rättigheter" i Mellanöstern, men vi hör dig inte be om mänskliga och medborgerliga rättigheter för kristna och muslimer i Israel och i resten av det som finns kvar av Palestina!
Du säger att "välstånd kräver att murar som står i vägen för framsteg rivs", men jag hör inte dig kräva att Israel tar bort separationsbarriären (muren/stängslet) byggd på palestinsk mark.
Herr president, du hävdar att "USA vill främja reformer i regionen och stödja övergång till demokrati", men ändå har USA och Israel genom ekonomiska medel pressat en 2006 demokratiskt och rättvist vald regering i de palestinska områdena mot undergången.
Herr Obama, att hävda att antagonism mot Israel används som ett sätt att avleda Mellanöstern folks klagomål på sina regeringar bortser från fakta på marken. Det finns verkliga missförhållanden som den tidigare etniska rensningen av palestinier från deras land, som det fortsatta markrofferiet för att på palestinsk mark och i strid mot folkrätten bygga bosättningar som är enbart judiska, den brutala ockupationen av palestiniernas territorium, den dagliga terrorn som palestinska barn upplever särskilt i Gaza och den dagliga förnedringen av palestinska föräldrar under ockupationen.
Herr president, du demoniserar palestinierna genom att säga att de lär sina barn att hata och är terrorister, men du ignorerar skenande hat och rasism hos israelerna. När det gäller terrorism är det Israel som dödar många fler palestinier. Våld är oacceptabelt, men båda måste stoppa våldet: palestinierna ska sluta att ta till stenar och hemgjorda raketer och den israeliska armén ska sluta använda sin mäktiga och moderna arsenal till att bomba och skjuta palestinier inklusive dem som gör obeväpnat fredligt motstånd.
Herr Obama, du tycker att det palestinska folket måste ha rätten att styra sig själva och nå sin potential i en suverän och sammanhängande stat, men på samma gång karaktäriserar du den önskan palestinierna har om ett eget land som en "symbolisk" åtgärd och en önskan att isolera och avlegitimera Israel. Detta motstridiga prat avslöjar en brist på opartiskhet vilket som också framgår av från USA alltför ofta inlagda veton i FN: s säkerhetsråd till försvar för Israels förakt för internationell lag.
Herr president, när kommer du att höra palestiniernas ångestfyllda rop i längtan efter frihet från ockupationen av deras land?
Det majoriteterna av de israeliska och palestinska folken vill ha är ett normalt liv. De kan få hjälp bara genom ett starkt engagemang för sanning, rättvisa och försoning.
Med den tro och de uttalanden du gjorde i dina tal till utrikesdepartementet och till AIPAC – hur kan du, herr President, vara ett redskap för fred?
Nahida Halaby Gordon, 22 Maj 2011
Återigen en utomordentlig översättning,tack Stig
Stig, bear with me. En annan syn du säkert inte uppskattar, but, here goes:
Jag ser inte att Nahida Halaby Gordon är det minsta villig att ta in villkorslös kritik mot palestinska oaccaptabla ageranden, brott mot fördrag och brott IHL från palestinska ledare. Det är t.ex. en verklighet att palestinska myndigheten har tillåtit, sponsrat eller sanktionerat uppvigling till hat och till våld mot judar och Israel i skolböcker och barnprogram. Att peka ut detta kallar Gordon "demonisering". Jag tror inte hon är förmögen att ta in kritik av palestinska ageranden.
Hur kristet är det att vifta bort nedvärderande omdömen som lärs ut av sin egen grupp om andra folk?
Det är ett faktum att Gilad Shalit hålls utan kontakt med omvärlden och utan att tillåtas besök från Röda Korset, rättigheter som israeliska fångar sannerligen har. Detta kan Gordon inte ta in utan att komma med motanklagelser.
Hur kristet är det att strunta i Shalits öde, fem år utan kontakt med familj och RK? Vet vi om han lever?
Gordon kunde villkorslöst ha hållit med om grova fel mot IHL som begås av palestinska sidan och samtidigt fört sin talan och på så vis ha framstått som hederligare.
Det är förståeligt att Gordon skriver känslomässigt efter sina upplevelser med landsflykt. Miljoner människor har fått bygga om sina liv och det har även hon tydligen gjort. Hon tillhör kanske en priviligierad grupp palestinska araber som haft resurser, i motsats till dem som hållits i temporära läger av skrupellösa beslutsfattare i mer än ett halvt sekel. Men jag saknar någon förståelse av de oförrätter israeler och judar lider under palestinska extremistiska gruppers ageranden. Men hon har rätt till sina känslor och sin syn.
Utomstående, däremot, borde kunna se att det hon skriver är från en partisk och känslomässig ståndpunkt. Lidanden på båda sidor. Känslomässigt på båda.
Sedan finns ju det problematiska i att presbyterianska kyrkan har agerat för divestment i Israel. Detta tillsammans med somliga uttalanden är problematiskt i det att de singlar ut Israel som enda ansvarige för konflikten. Där hittar man anti-Israelisk demonisering, som Gordon deltagit i. Det känns lite ironiskt faktisk. Och - man hittar personer som har lämnat den styrelsen just pga en anti-israelisk attityd de funnit oacceptabel. En kyrka som demoniserar - var hittar man flera såna? Gammalt som Luther, tyvärr.
A-K Roth är en enskild tyckare genom att kommentera på olika bloggar. I dessa kommentarer uttrycker hon ensidiga åsikter.
Nahida Halaby Gordon är en betrodd kyrkoaktiv person och debattör som skrivit ett öppet brev till presidenten. I sitt brev har hon ensidigt drivit en linje.
Barak Obama är världens mäktigaste man med tillgång till planetens största militära och politiska resurser. Han har hållit tal där han tämligen ensidigt behandlat frågan om Israel-Palestina.
Vems ensidigheter har störst verkan?
Vågar du inte låta läsare forma sin egen uppfattning, Stig?
Varför är det fel att ge en annan sida av ett problem så många ser så ensidigt?
Jag hade glömt att du inte tål sakliga analyser av de skribenter du håller fram.
A-K Roth har helt fattat fel!
Jag håller inte fram SKRIBENTER i tanken att de skulle vara felfria dygdemönster eller liknande. Det jag vill lyfta fram är deras SKRIVERIER - alltså åsikter, värderande, argument. Att jag ger en presentation av skribenter - artikelförfattare i Haaretz eller kvinnan i detta inlägg - aär bara för att mina läsare skall kunna veta vilka de är och från vilka synvinklar de ser saker.
A-K Roth å sin sida tycker jag inte sällan hemfaller åt ett så ivrigt underkännande av en person att hon glömmer att bemöta personens tankar. Hon tillämpar alltså den gamla metoden att skjuta budbäraren när budskapet inte passade.
Så för fortsatta skriverier på denhär bloggen: Diskutera SAKEN (eller sakerna) som inläggen innehåller! Alltså sanningshalten. Det som inte står i ett inlägg eller hur budbärarens person är beskaffad är inte rellevant när man i kommentarer gästtycker på min blogg.
Jag har väl missuppfattat ditt syfte då? Korrekt, du visar varken för eller emot, inga analyser, inget medhållande bara direkt övbersättning. Levy finns i en speciell nisch av israelkritik, Gordon likaså. Varför detta inte är relevant när man diskuterar åsikter, värderingar och argument vet jag inte.
BTW, fallet kidnappningen och hållandet av av Gilad Shalit i fem år har nu förts till domstol i Frankrike av hans föräldrar efterson Shalit är fransk medborgare. Man hoppas att människorättsorganisationer kan engagera sig.
