stigstrombergsson

Valborgsmässoafton 2011 gästade jag min första frikyrkliga vigsel någonsin. Har aldrig blivit av förr. Jag har varit på en och annan kyrklig sådan samt vid än fler varit vigselförrättare – låter nästan som skarprättare – men frikyrklighetens variant har jag missat. Aldrig blivit bjuden på sånt – typ.
Skillnaden var praktiskt taget obefintlig. Lite eljest än vigslar jag haft men det berodde mest på att vigaren denhär gången valde att använda andra alternativ i manualen än de jag brukar välja samt på att Korskyrkan i Älvsbyn är en mycket mindre lokal än Älvsby kyrka som jag mestadels huserat i.

Det var alltså i Korskyrkan de tu tog varandra till äkta. Hon ursprungligen från Burundi och han med rötter i Somalia. Riktigt internationellt och kulturmötigt med gäster från alla möjliga länder. I flocken fanns kristna av olika sorter och muslimer av skilda varianter. Knekafullt i lokalen.
Sedan bröllopsfest i halva Filadelfiakyrkan - bilden - med mat jag vanligen inte äter men som är god i alla fall. Tal på franska – alltså inte från min sida! – och god sämja där vi var kanske 25 ”gammelsvenskar” av de kanske 100 personer som mött upp.

Lärare på folkhögskolan som haft att göra med någon av de unga eller deras föräldrar var bjudna – med familjer. Därför var jag där – som ”släkting extended version”. Blev dock tvungen att lämna denna multinationella miljö innan kalaset accelererade med traditionella danser och liknande. Lite trist men vid 18-tiden väntade något riktigt så kallat äktsvenskt: Majbrasa!

När barnen var i värsta grilla-korv-åldern brukade vi hart när regelmässigt fira sista april på EFS sommargård Lillstrand någon ½mil utanför Älvsbyn. Sedan kvartetten nått åldern att det kuligaste som finns på Valborg inte är att hänga med sina föräldrar har jag och madammen varit där bara ibland och då oftast mest för att träffa lite folk, inte svetsa korv. Visst har det kunnat bli en bit eller två men på senare år absolut inte lika energiskt som när unghögen hållandes sina pinnar otåligt väntade på att bitarna skulle bli halvljumma eller lite sotsvarta på ytan.

En timme före brasans tändning är det av tradition ett möte – EFS-dialekt för gudstjänst. Detta år var jag ombedd att predika kort. Eller tala. Eller nåt. Och det gjorde jag. Fast inte så jättekort. Men inte för långt – enligt vad som sades mig efteråt. Predikan eller talet eller vad det nu blev kommer vad det lider att publiceras i separat inlägg. Vill man veta mer rekommenderar jag Valborgsfirande på Lillstrand i webbtidningen www.älvsbyn.just.nu. Där finns lite text, några stela bilder*, rörliga bilder och ljud**.

Tidigt for vi hem för att se hockeymatchen mellan Sverige och Norge vilket i sig blev en tragisk tillställning. Norskarna vann straffläggningen och knep två av de tre poäng Sverige naturligt skulle ha haft. Skräp!

När jag å förstamajmorgonen blickade ut genom köksfönstret snöade det. Inte mycket men värmen har farit sin kos och det var hutterkallt att räfsa och sånt. Lite kyla hindrar dock inte folk från att med motorcyklar och liknande fordon köra rundan Luleå-Boden-Älvsbyn-Piteå-Luleå och sedan vidare för de som anslutit efterhand. Kompisen Tobbe Lindahl – länk till hans blogg finns till höger en bit ner – har på gamla dar skaffat en slecken anabol moped och kör rundan varje år. Traditionellt traskade jag därför ned på byn för att snacka med honom en stund – samt missunnsamt beskåda karavanen av cirka 1000 dyra onödiga fordon fyllandes hela Storgatan. Och bli nedkyld.

Hem promenixade jag en omväg. På Lillstrand hade det sjungits bland annat den under min Luleå-barndom helt obegripliga trudilutten Blåsippan ute i backarna står… Det fanns inga blåsippor i Luleå! Men i Älvsbyn finns de - se bilden ovan! Inte allmänt förekommande men vad jag vet åtminstone på två ställen – alltså fungerar pluralen backarna. Gissar att det rör sig om förvildade trädgårdsrymlingar.

Och så har visst denna helg nån engelsk översåte införgiftat en vanlig tjej av folket i blåblodsklassen – ungefär som det gjordes här i Sverige i somras. Och massor med folk är intresserade. Men inte jag. Tycker bara i all stillhet att franska revolutionen lämnade något halvgjort.
Och så har påven blivit salig. Alltså den förre. Under stor uppmärksamhet. Men inte min.
Och i morgon är det ny arbetsvecka.