sista farbrodern
Idag fick jag via Facebook följande meddelande från den yngsta av mina kusiner på pappas sida:
Hej Stig!
Då har den sista brodern Strömbergsson somnat in.
Pappa dog i går kväll 19.15 lugnt och stilla.
Kram.
Budet gäller alltså den näst yngste av de 11 barn min farmor födde. Den yngste av dem som nådde vuxen ålder. Alltså min pappas lillebror farbror Kalle. Han fyllde – om jag räknat rätt – 85 år i slutet av förra året. Naturligt alltså. Men samtidigt vemodigt eftersom något av en epok är slut.
Liknar man min far, hans bröder och en ingift farbror vid de sju dvärgarna i sagan om Snövit torde farbror Kalle vara den som var närmast Toker. Eller kanske Glader. Skojfrisk, generös, faktiskt ganska busig på det sätt ens farbröder kan upplevas busiga när man är barn. Och det är ju barnbilden som vill till att hänga kvar i relationen även sedan man blivit vuxen.
Skojig – Ja! Men inte ytlig. Allvarlig också under ytan.
Nu är han också borta som en siste. R.I.P.
PS: Jag har inget digitalt porträtt av min farbror att sätta till detta inlägg. Måste scanna någon gammal bild – alltså från när han var yngre och det kommer att dröja några dagar innan jag får möjlighet att göra. Eller så låter jag kanske bilden av Toker vara kvar - med oerhört stor aktning. DS.
Jag håller med om det du skrivit. En epok är slut. Vi kusiner får försöka förvalta vad våra fäder gett och inspirerat oss till. Kristina