senadrag 1
Jag hoppas att läsekretsen inte är bekant med fenomenet senadrag* då kraftigt sådant skapar ett tillfälligt lidande jag inte unnar någon. Samtidigt måste man vara bekant med fenomenet för att något så när kunna tillgodogöra sig den fortsatta framställningen.
Senadrag drabbades jag av i natt. Kraftigt senadrag! I bägge benen strax söder om knäna när vadmuskelerna drog ihop sig till gordiska knutar med samma smärta den gordiska knuten måste ha känt när Alexander den store enligt legenden högg den i två delar – och alltså löste sin knut. Den gordiska. Inte mina vadiska.
När senadrag inträffar i vadmuskler gäller det att snabbt vidta motåtgärden sträcka vaden – alltså vinkla upp foten så mycket det går. Frestelsen att sträcka vristen som en annan balettdansös är i många avseenden helt kontraproduktivt då det bara förstärker krampen samt renderar pladaskfall på näsan. I natt förslog inte uppvinklingen utan jag blev tvungen att ta mig ur sängen och pressa fossingarna mot golvet så att draget släppte – efter ett tag och något så när.
Viss orörlighet består fortfarande i högerbenet när jag snart skall gå för att äta lunch i matsalen på Sigtuna folkhögskola. Jodå! Jag är i södra Sverige sedan ett par timmar tillbaka. Taxin hämtade mig 06.05 i morse. Här i Sigtuna skall jag delta i överläggningar med lärare från andra folkhögskolor och folk från Kyrkokansliet i Uppsala. Det skall handla om Grundkursen, dess nulägen och framtida tänkta eller otänkta öden och äventyr. Grundkursens vara eller icke vara har varit – fast borde icke ha varit – i stöpsleven ett antal år och beslutskrampen har präglat frågan med tankesträckningar än hit och än dit. Inför dessa två dagar hyser jag därför en viss senadragsfruktan – nu menar jag inte saken konkret utan mer bildlik.
I alla fall är det 12-15 grader varmt och bara fläckvis snö.
Och i kväll är det hockey....
* Googlar man på senadrag för att hitta bilder och nformation om företeelsen frågar Google om man menar sendrag - alltså utan mellanbokstaven a. Detta rikssvenska tjafs väljer jag att ignorera och behåller min dialekt med bokstaven a - det ljud man utstöter när man drabbas. Fast egentlien bode det då heta senajdrag...
Kanske dags för lite magnesiumtillskott? Jag får "senadrag" i käkmusklerna om jag gapar för stort. Inte skönt det heller ;-)
Första upplevelsen av senadrag hade jag som nittoåring under militärtjänstgöringen. Vi sov 20 mannar i ett halvplutontält på kall mark. Det uppvaknandet och tillhörande ljudliga skrik väckte de flesta.
Stavas närmast "sinodrag" på min dialekt.
