nyttiga orcher
Det drar ihop sig till söndagskväll i timmerkojan. Helgen nalkas sitt slut, så också den lovvecka jag delvis har haft. Inte hela. Delvis. Måndag och tisdag var jobberidagar med personalöverläggningar på måndag och projektutvärderingssammanträde – långt ord – på Stiftskansliet på tisdag. Men sedan ledigt enbart avbrutet av ett och annat telefonsamtal och lite annat småplock.
Under veckan från onsdag till nu har jag inte ens varit lat, bara loj. Jag har inte gjort någonting vettigt, inte ens gått in för att inte göra något. Och det är i detta man ser skillnaden mellan den late och den loje. En som är lat går in för att inte göra något. Den loje ids inte ens det. Och loj har jag varit från onsdag till nu – typ.
Fast jag har lagt ett schema – det har jag gjort! Prickat in över 30 lektionstimmar våren ut i en grupp jag hitintills inte haft uppgifter i. Det handlar nu inte om en ny grupp på skolan utan i stället en som funnits ända sedan i höstas. De har haft samhällsorienterande ämnen men nu när de skall läsa in (och upp) Religion för grundskolan pytsas jag in som lärare där. Vi kallar gruppen Bas och det är frågan om gymnasieskolans individuella program. Kommunen har de senaste åren (hitintills) valt att uppdra åt folkhögskolan att vara ”underleverantör” i arbetet med att till behörighet för gymnasiestudier coacha elever som har streck eller IG i grundskolebetygen – något grundskolan alltså inte förmått.
Ska bli kul att möta de ungdomarna mer än att bara morsa i korridoren!
Om mitt arbetsschema i övrigt kan sägas att det inte är vad jag brukar kalla ”veckoduplicerbart”. Den ena veckan är inte den andra lik. Vissa veckor är Svenska kyrkans grundkurs i den halvfartsvariant vi nu har inne på skolan och vissa veckor är de det inte utan jobbar hemma på distans uppkopplade mot skolan. Med Volontärlinjarna som nu befinner sig utomlands har vi kontakt via nätet men efter Påsk kommer de tillbaka till skolan och då blir det lektioner där. Dessutom finns andra en-två-tre-dagskurser som gör att en vecka inte är en annan lik.
Att i det läget pricka in lektioner i ett vettigt schema för en grupp som har andra lektioner med andra lärare som har andra grupper i var sina scheman är ingen lek. Uppgiften kunde dock lösas med hjälp av 35 orcher* i form av små plastfigurer som jag fann i det Sagan-om-ringen-Risk som någon gång har blivit införskaffat som familjesällskapsspel. Ett A4-blad för varje vecka med noteringar om andra uppgifter breddes ut på köksbordet. Många blad blev det! Det handlar ju om tiden ända fram till sommaren. Och så placerades orcherna ut där det fanns eller kunde skapas plats på ett sätt som skulle bli så vettigt som möjligt för eleverna i Bas och andra uppgifter och – till sist – mig själv.
Nyttiga orcher, alltså!
Varför berättar du detta? torde läsaren fråga.
För att du skall läsa det – givetvis! blir mitt enkla svar.
Men vad har det för allmänintresse? – läsaren igen.
Vaddå allmänintresse? – det här är ju en blogg!
* Orcher är läbbiga Sagan-om-ringen-typer som förutom att vara ganska dumma i huvudet främst utmärker sig i egenskaperna grymhet och stort behov av att besöka en tandhygienist. Skulle detta för läsaren vara något helt obekant uppmanar jag honom eller henne att täta till det upprörande hålet i sin allmänbildning. Se genast filmerna i Peter Jacksons Lord-of-the-ring-trilogi! Eller läs Tolkiens böcker! Eller bägge! Basta!
Jag glömmer ofta bort att det finns obildade typer som inte läst Tolkien. Det är ju i min värld lika självklart som att veta varför man firar påsk.
Fast det är det ju inte alla som vet heller. Praktiken kan ibland ge en skrämmande insikter om myndiga människors brist på allmänbildning.
Obildad för att man inte har läst ngt av Adams, Perumov, Tolkien, Jordan, Eddings mfl
Knappast
de Cervantes Saavedra, de Balzac, Beckett, Alighieri, Dickens, Dostojevskij, Hamsun, Hemingway, Homeros, Ibsen, Kafka, Melville, Orwell, Poe, Twain
Har man inte läst några av dessa författare så kan man nog kallas för obildad.
Perumov är ju inte ens bra. Inte Eddings eller Jordan heller.
Ärligt talat är det där en ganska inskränkt och förminskande syn på vad som är utvecklande och bildande för en människa att läsa. Ska vi vara riktigt noga och litteratursnobbiga tycker jag dessutom att det saknas ett utomeuropeiskt perspektiv i din litteraturlista, även om några amerikaner finns med. Jag har lärt mig mer om livet från bra fantasy än vad jag lärt mig av de författare på din lista jag läst (Cervantes, Alighieri, Dickens, Homeros, Kafka, Orwell, Poe, Twain) och jag vidhåller att listan på "god" litteratur måste vara öppen för ny litteratur, även om den är av en sort som det kulturella etablissemanget inte tycker sig ha tid med.
Förlåt för kapningen av bloggen pappa...
