LXX-tid - del två
I ett tidigare inlägg – LXX-tid – del ett – berättade jag om mitt lilla läsprojekt: Psaltaren. Alltså att jag läser Psaltaren enligt en översättning från Septuaginta och jämför den med hur samma psalmer återges i Bibel 2000. Jag redogjorde också för vad Septuaginta är och lite om hur man kan se på den mycket tidiga översättningen till grekiska av det vi kallar Gamla testamentet.
Det som slog mig i jämförelsen är tidsformerna – alltså om verben står i former för nutid, förfluten tid eller framtid. Här skiljer sig den översättning som utgår från hebreiskan – Bibel 2000 – från den som är gjord från grekiskan. Tittar man i grundtexterna finns skillnaderna redan där.
Hebreiskans tidsformer är en mycket översättningsknepig historia då semitiska språks grammatiska system radikalt skiljer sig från svenskans. På något vis kan man nästan säga att hebreiskan saknar tidsformer för sina verb. Böjningsformerna anger snarare aspekter av handlingen – pågående eller avslutat – än när det sker, skedde eller kommer att ske. I vart fall vill jag minnas att det sades så när jag under möda och besvär för snart 40 år sedan sökte trycka in saken i min arma skalle.
Grekiskan är i detta stycke mer likt vårt språk – indoeuropeiskt som det är – men ändå ganska rörigt. Där finns tidsformer typ dem vi har – presens, imperfekt, perfekt, pluskvamperfekt futurum – men också aspekter, rent litterära verbformer å allt. Som franskans verbgrammatik ungefär. Och tyskans system med dativ och allt när det gäller substantiven. Och prepositioner som styr eländet. Tysk och fransk grammatik och så lite extra krångligt – typ.
Därför är det nog rimligt att översättningarna blir olika och därför intressanta för den som är intresserad av sånt – vilket nästan ingen mer än jag är. Titta i alla fall på första och andra psalmen i Psaltaren i två svenska översättningar från var sitt språk. Översättningen från Septuaginta är kursiverad.
Psaltaren 1 – Bibel 2000 |
Psaltaren 1 – Septuaginta |
|
|