stigstrombergsson

Idag runt 11 på förmiddagen vrålskiner solen från en klarblå himmel och det är ungefär fem grader kallt i skuggan. Toppenväder alltså! Om inte alltför lång tid innebär det avfärd till slalombacken för årsintroduktion av fötterna i slalompjäxorna. I samband med nyårsvistelsen i Björkliden trycktes sagda kroppsdelar in i skoställets garanterat mest fotplågande enheter men det var bara för en kort stund och faktiskt också så långt tillbaka som under förra året. Men snart blir det allvar!

Kvar på läsbordet finns då ett för kyrkoårsperioden – Fastan – utvalt läsprojekt som ligger bakom rubriken. Krumeluren LXX är inte ägnat att läsas eller uttalas – läsaren kan ju försöka göra detta utan att slå knut på stämband, tunga och underläpp. Det är inte ett ord utan rör sig i stället om de romerska siffrorna för 50+10+10 – alltså 70 – och betecknar en samling böcker som kallas Septuaginta, grekiska för 70.

Septuaginta är Gamla Testamentet i grekisk översättning. Och urgammal. Översatt från hebreiska original redan innan Jesus tid men efter det att Alexander den store med våld spritt grekisk kultur i hela mellanöstern. I den vevan grundades o Egypten bland annat staden Alexandria som ganska snart kom att få en koloni av judiska immigranter. Dessa kom att efter ett tag lämna sina gamla språk – hebreiska för religiösa ändamål och arameiska för dagligt tal – för att konsekvent använda grekiska både i dagligt liv och gudstjänst. Därför gjorde enligt legenden 70 (eller 72) skriftlärda en översättning från hebreiskan – Septuaginta. Och det blev den översättningen som fungerade som heliga skrifter bland alla grekisktalande judar – den miljö som den första kristna kyrkan växte fram i. Så kom den i blandad utsträckning bli språkstils- och begreppsbildande för vad de tidiga kristna skrev – alltså det som nu finns i Nya testamentet. Med tiden gick det till och med så långt att judendomen kom att tycka att de kristna kapat Septuaginta i så hög grad att man själv inte ville använda den utan återgick till att läsa de heliga skrifterna på deras ursprungliga språk hebreiska.

Kommen såhär långt i förmiddags skallade ropet Nu packar vi ihop och far! genom fastigheten. Skrivpaus alltså och förflyttning till Kanisområdet där både slalombacke och en serie fina skidspår går att finna. Några timmars upp och ner i backen som en Duracellkanin och sedan ungefär en halvmil i spåret. Sedan hem för middag och elitserieslutspel på TV. Nu tillbaka vid tangentbordet.

Den hebreiska texten fördes vidare inom judendomen till en tidigmedeltida vedertagen text som Martin Luther använde när han översatte Bibeln till tyska. På samma sätt gjordes vid översättningen till svenska. Och på samma sätt allt framgent till och med den översättning som nu har ca 10 år på nacken. I Bibel 2000 är Gamla testamentet översatt från hebreiska i det utseende den hebreiska texten hade ungefär år 1000.
Men Septuaginta översattes ju 1000 år tidigare! Drygt! Och då från hebreiska manuskript som då fanns men sedan gått förlorade – utom att man hittat en del nästan lika gamla bland de så kallade Dödahavsrullarna. Teoretiskt kan ju – observera kan – detta betyda att om – observera om – det finns skillnader mellan texten i det hebreiska Gamla testamentet och Septuaginta så kan – observera kan – Septuaginta innehålla tänkvärda intressanta äldre varianter. Mer ursprungliga. Kanske.

Psaltaren enligt Septuaginta är det konkreta namnet på mitt läsprojekt under Fastan. Samtidigt som jag läser Psaltaren i min ”vanliga” Bibel – alltså Bibel 2000. Görandes så på det första ½dussinet psalmer fann jag intressanta tidsskillnader, alltså i vilka tidsformer saker och ting sägs – presens, imperfekt, futurum och andra grammatiska gräsligheter. I sin tur ledde detta till visst sneglande in i den hebreiska respektive grekiska texten samt en och annan Bibelvetenskaplig kommentar. Sådant detaljstudium har jag dock inte ambitionen att göra konsekvent. Bara när andan faller på. När jag som inte kan låta bli.

Anledningen till mitt speciella Psaltarläsande är alltså inte primärt Bibelvetenskapligt och därför leder det nog bara undantagsvis ett och annat inlägg under rubriken Exe-geten bräker. Det är att bruka Psaltaren som bönbok – vilken den innerst inne är – som gör att jag har den som läsprojekt under tiden fram till Påsk.
Ändå gissar jag att jag kommer att återkomma till exempel under rubriken LXX-tid – det jag egentligen tänkte skriva om när jag började detta inlägg som jag nu avslutar alldenstund – underbart gammalt ord – det redan blivit långt nog.

Och så har jag träningsvärk i benen. Samt är solsvedd.
Och Luleå har 3-0 i matcher mot Djurgården...