inte 87 år
Idag skulle min pappa ha fyllt 87 år om han fått leva. Fast det skulle han nog inte fått göra – alltså leva 5½ år till ända till nu. Det tror jag inte han fixat. Därtill var han inte tillräckligt pigg.
Nä – pappa ”kom nog undan” i läglig tid – liksom min mamma två år innan. Hade pappas åldrande och orörlighet tagit ett märkbart steg till hade han näppeligen kunnat bo kvar i huset vägg i vägg med oss hur mycket hemtjänst man än mobiliserat. Och virrig i huvudet ville han inte bli – han heller.
Att jag resonerar så betyder inte att jag saknar honom (och henne). Tanken gör nog ett löp till mina föräldrar varje dag på ett eller annat sätt. Skulle de e varit kvar hade de idag varit gammelfarfar och gammelfarmor - undrar hur det skulle ha suttit...
Dock – idag är det 87 år sedan min far föddes i Kåge strax nordost om Skellefteå.
Värt en bloggnotis.
Jag tänker också på farmor och farfar varje dag. Det känns bra att ta sig en stund att sakna dem (och morfar, och på sitt sätt, mormor) varje dag, så att jag inte glömmer dem, eller varifrån jag kommer.
