stigstrombergsson

Idag - egentligen igår eftersom vi nu passerat midnatt - har jag på Facebook, andra bloggar, Dagens hemsida och Kyrkans Tidnings dito läst att Sofia församling i Stockholm anställt en muslimsk imam på ett niomånaderskontrakt. Till att börja med? Jag tycker det är lindrigt sagt märkligt och är nog egentligen mot att man gjort så. Ändå kan jag inte riktigt ansluta till den kör av kommentatorer som på skilda nätplatser kritiserar detta. Deras argument är i många fall bara så dåliga och utsöndrar inte sällan en unken andedräkt som luktar anti-muslimsk lång väg.

Till att börja med skall personen verka inom ramen för Fryshuset som är en självständig historia där många ungdomar samlas till alla möjliga sunda aktiviteter. Till Fryshuset finns kopplat en så kallad Fryshuskyrka som en mer specifik kyrklig grej och den sorterar under Sofia församling då Fryshuset ligger i Sofia. På samma sätt är till exempel den rejält självständigt fungerande Sjukhuskyrkan vid Sunderby sjukhus en Nederluleågrej då sjukhuset ligger i den församlingen. Så är det organiserat.

Att en imam liksom en eller två präster finns som resurser på Fryshuset tycker jag är tämligen OK – faktiskt. Många ungdomar där är mer eller mindre sekulariserade muslimer och att en person med deras kultur finns med är rimligt – precis som det skulle vara på ett sjukhus om en stor del av patienterna och personalen var muslimer. Och att präster och imamer skulle kunna samverka i vissa avseenden till nytta för sina medmänniskor är ingen onaturlig eller felaktig sak det heller.

Men skall kyrkan anställa en imam?
Nej! Det tycker jag inte. Jag är emot! Till 95%.
Varför?
Svar: Det strider mot Kyrkoordningen!

Kyrkoordningen skall läsas Kyrko-ordningen mer än Kyrk-oordningen även om man ibland frestas till det senare. I alla fall är den ett formellt regelverk för Svenska kyrkan och dessutom mestadels bra eller åtminstone helt oförarglig. Skulle läsaren av detta komma över ett ex vill jag särskilt rekommendera de principiella inledningarna till de olika kapitlen. Innehåller faktiskt en hel del god teologi.

Nu säger i vart fall denna Kyrkoordning att bara den som tillhör Svenska kyrkan kan anställas av densamma. Borde då inte saken vara klar? Blir inte anställningen av en icke kyrkotillhörig ett brott mot det regelverk som man ivrigt på ett näst intill fundamentalistiskt sätt brukar vilja tillämpa i andra frågor – till exempel när en och annan präst, anställd eller förtroendevald som inte jublar och hoppar jämfota av lycka inför tanken med kvinnliga präster. I vissa saker låter etablissemanget Kyrkoordningen gälla! Varför då inte i denna?

Fast man kan ju vända på det – liksom man kan vända på allt. Kanske är det ändå bättre att göra som man gjort, alltså låta den demokratiska öppna Svenska kyrkan vara arbetsgivare och sponsor. Alternativet skulle ju kunna vara att om muslimerna själva skulle finansiera sin andliga vård på Fryshuset kanske verksamheten skulle genomförs med stöd av någon västvänlig enväldig emir i en oljestat vid gulfen eller en USA-stödd prins av Saudi-Arabien. Och det vore kanske inte så bra. Eller?
Den tanken skapar mina felande procent. Fast jag är emot.

Dagen-artikeln finns här. Kyrkans Tidning hittar du här.
Bloggaren Dag Sandahl skriver läsvärt anknutet till saken här.