stigstrombergsson

Detta inlägg är av det slag som delar min läsekrets i sub-grupper.

En del tycker att det enbart är tröttande när jag påminner om vad som sker i relationen Israel-Palestina. Frågan är så komplicerad och har så många bottnar, aktörer osv att många undviker att fördjupa sig i den. Tilläggstanken Det finns ju så mycket annat elände i världen! kan förstärka den mättnaden.

Andra blir arga när jag låter blogginlägg handla om Israel-Palestina. Någon eller några blir typ skitförbannade och anklagar mig för både det ena och det tredje. I stor del är ju detta att skjuta budbäraren när budskapet inte passar – jag brukar ju mestadels bara förmedla israeliskt material i översättning.

Några blir glada och finner mina tankar och artiklar ur exempelvis Haaretz upplysande och intressanta.

Längre ner i detta inlägg finns min översättning av dagens ledare i tidningen Haaretz. Vill man läsa den i den engelska jag malde genom Google och sedan knådade till kan man klicka här.

Innan dess dock tre icke lika seriösa alldagligheter av helt annat slag.

1: Billigt toapapper är skit!!
Någon annan än vi två som regelmässigt ansvarar för inköpen till hushållet insåg för en tid sedan behovet av att komplettera dasspapperslagret och handlade billigt. Sicket bedrägeri! Så irriterande! Varenda gång visar sig hållfastheten minimal och man sitter där med fingr… – här kan läsaren själv fylla i de ord som brukar beteckna total overksamhet och som om präster uttalar dem kan rendera anmälan till sydsvenskt Domkapitel.

2: Bättre jordmån!
Det är vad som nu pågår i blomrabatter och liknande installationer. Ny matjord är inhandlad och den gamla skall grävas undan enär den inte är näringsrik nog – eller ger näring åt oönskad växtlighet. Helt steril kan den gamla jorden inte vara då vi under grävandet fann maskar som om man agnade med dem skull få vilken firre som helts att ta sig en rejäl funderare på vem som egentligen innehar vilken position i näringskedjan.

3: Är 500 en god affär?
Klockan 10.00 i morse hade jag tid för besiktning hos tandläkaren - se bilden. 5 i 10 var jag där, fick komma in direkt och 4 över var allt klappat, klart, färdigt och betalt. Inga hål, inget tjafs. Att konstatera detta ingenting kostade 500 spänn och märkligt nog känns det som en god affär.

När jag nu underhållit läsekretsen med dessa triviala alldagligheter kan de nu fortsätta läsandet också av dagens allvarlighet - dagens ledare i Haaretz:


LÅT FLOTTILEN VARA
Det verkar som om Israel, även sedan ett år gått sedan första flottiljfiaskot, bara har lärt sig en lektion: den militära.

Israel uppfattar ordet "flottilj" som en krigsförklaring. Så är fallet med den senaste flottiljen nu på väg till Gaza, liksom det var med den som avseglade från Turkiet i maj 2010. I instabila relationer med Turkiet känner Israel fortfarande av konsekvenserna av sin dödliga räd mot den konvojen.

Den senaste flottiljen, som redan har påbörjat sin resa mot Gazaremsan och väntas nå stränderna på torsdag, kommer att tydligt vara långt större än den tidigare. Den kommer att omfatta ungefär ett dussin fartyg med cirka 500 aktivister ombord, till detta mat och medicin man menar vara ett humanitärt bistånd till Gazaborna.

Vid första anblicken verkar det inte finnas praktiska skäl att skicka biståndet på detta sätt, då Israel i kölvattnet av 2010 års flottilj tvingades lyfta många av de restriktioner man hade infört som en del av sin brutala blockad. Till detta har nu Egypten beslutat att öppna Rafah för civila. Dessutom har Israel erbjudit sig att förmedla biståndet vidare till Gaza bara inte fartygen söker hamn där.

I bästa fall är flottiljen bidrag för att lyfta blockaden symbolisk, i det att man påminner världen om att Israels stängningspolitik fortfarande delvis är verksam, och att befolkningen i Gaza fortfarande är under ockupation. Men nu tillmäter den israeliska regeringen symboler mycket större betydelse än vad man ger åt klok politik. Regeringen verkar vara lika rädd för flottiljen som om den vore den ett angrepp av en väpnad eskader. Man förbereder sig för att hindra fartygen att nå Gazas kust som om man var redo att slåss med en fiende som vill inkräkta på israelisk suveränitet.

Det verkar som om Israel, även sedan ett år gått sedan första flottiljfiaskot, bara har lärt sig en lektion: den militära. Som om bättre militär förberedelse och utbildning för speciella scenarier är det som kommer att rädda Israels ära. Landet är inte villigt att avstå från en maktdemonstration och kommer utan tvekan på så sätt bidra till att flottiljens betydelse blåses upp.

Samtidigt som man nu söker hitta vägar till försoning med Turkiet gjorde Israel klokt i att undvika att på nya sätt komma i konflikt med länder vilkas aktivister kommer att vara på Gaza-fartygen. Ett mindre räddhågat land skulle ha erbjudit sig att till och med eskortera flottiljen till Gazas kust.

Av Israel begära vi åtminstone att man inte återigen äventyrar landets position i världen utan låter flottiljen nå fram till Gazaremsan.