grsnklng
I ett blogginlägg av den andra maj för två år sedan hade jag en fotnot som förklarar innebörden av den konsonantansamling som utgör rubriken för vad jag nu 25 månader senare skriver. Läget är alltså detsamma som då i det att madammen i mitt liv igår reste söderöver för att besöka moder, syskon med familjer å allt. Det handlar förutom föräldrabesök om två syskonbarns studentexamina och ett annats konfirmation samt en broders lätt nedtystade 60-årsdag. Allt detta givetvis inte på samma dag. Inte ens då hon är i Uppland – men ändå nära i tiden.
Att jag å min sida befinner mig kvar i försommarens* Norrbotten beror på arbete, inte på att jag önskar utebli från slikna partajer. Inte heller beror det på att jag skulle vilja undvika den släkt jag fick i knäet när jag gifte mig. Och som jag uppskattar till fullo. Liksom att vara gift.
Jobbet (denna vecka hitintills) är inne i en terminsslutfas vilket betyder full acceleration. Förutom lektioner och slika ting dessutom betyg till elever kommunens iv-program och omdömessättning för de som är ordinarie folkhögskolestuderanden. Sådant kräver både tanke och rådslag.
Planering för en kursvecka efter Pingst inom ramen för Svenska kyrkans grundkurs på ½ fart och modifierad distans och ett upplägg av två veckors konfirmandläger i augusti gymnastiserar ävenledes hjärnan. Upplägg av en speciell utbildningssatsning i samarbete med Haparanda och Tornios församlingar och kommuner och en annan grej kopplad till Luleå kontrakt** är ytterligare ett par jobbollar i luften.
Näraledes har jag dessutom blivit ombedd att på fredag ta ansvar för ett seminarium inom ramen för ungdomsrörelsen SALT:s egen konferens i samband med EFS:s årskonferens i Piteå. Jag kommer då att prata tvärt emot vad Bibeln säger i Hebreerbrevet kapitel 6 verserna 1-3 – men det återkommer jag till framledes.
Kungens eskapader, svar och ickesvar på frågor och annat sådant ids jag inte lägga bloggkrut på. Tycker bara helt stillsamt att de franska, ryska och demokratiska revolutionerna uppenbarligen lämnat något halvgjort. Det är i sanning svårt att hitta en institution som är mer otidsenlig och patetisk än monarkin – särskilt sedan statskyrkosystemet formellt upphört.
Fast kanske finns det något lika patetiskt när jag tänker efter. I så fall är det nog detta att man högeligen åstundar att ha skolavslutningar i kyrkor och samtidigt ondgör sig över befarade välsignelser eller annat religiöst hyss – som man inte tror på. Hörde ateistsektledaren Sturmark tala om detta på radio igår. Det var som att lyssna på kungen. Pinsamt. I sanning pinsamt.
Och nu återstår det 10 minuter till kvällens avsnitt av The Event.
* Ett säkert försommar-tecken är att jag denna kväll för första gången klippt gräset!
** Ett Kontrakt är en kyrklig indelningsfaktor och betyder ett antal församlingar i viss samverkan. Kontrakt leds av en präst som förutom sitt vanliga knog också har uppdraget att vara kontraktsprost.
