trädgårdsarbete 2
Alla insatser jag som den ägande hustomten gör på parhustomten vi bebor leder inte till missöden likt det jag berättade om i förra inlägget. En del av det som händer och sker blir riktigt bra, särskilt de insatser och åtgärder som genomförs enligt instruktion från madammen.
Rabatten på baksidan är ett exempel som kan betittas på bilden – förstorad blir den om man klickar å densamma. I planteringen ifråga växte både önskat och oönskat vilket innebar att operation jordbyte påbörjades. Den gamla jorden skottades bort – en del av den syns hiterst i bilden. Speciell odlingsduk – jag vet inte hur det funkar – applicerades och ny jord tömdes dit innan den önskade växtligheten återplanterades. Fiffigt.
Till att börja med skulle det matjordslass som släpvagnshämtades och avskottades nedanför gården av trädgårdstomten – alltså jag – bäras och på slutet släpas upp till tomtens nivå – alltså gårdens. Givetvis räckte inte det lasset. Kompletteringsinköp gjordes i omgångar av jordpåsar av den typ OKQ8 sålde tre för en hundring. Flera hundringar blev det. Vi vet inte exakt hur många påsar gånger 50 liter som införskaffades men hade vi beställt en lastpall direkt hade vi nog haft kvar 3-4 påsar av de 45 pallen rymmer.
Men fint blev det.
Två problem återstod efter detta.
Det ena var högen av gammal jord – var skulle den ta vägen? Det andra var en annan rabatt torvblocksuppbyggd runt stubben av en för några år sedan avverkad Cembra. Framför mig såg jag ett evinnerligt skottande och kärrande av storlek minst två släpvagnslass.
Skillnaden mellan att vara lat och loj är att den late anstränger sig för att göra så lite som möjligt medan den loje inte ens gör det. Angripen av latmask funderade jag ut något som kanske kan visa sig snilligt – i vart fall är bortkörningsprojektet skjutet ett eller två år in i framtiden. Jag förde helt sonika den gamla bortskottade rabattjorden till cembra-rabatten och skapade en kulle av alltsammans. Den ser ut ungefär som en liten bronsåldersgravhög och skall gräs- och ängsblommebesås.
Inblandad i sådant forscerat trägårdstomteri är det behagligt att ha Pite-älvens kristallklara glaciärhögvatten på dubbla stenkasts avstånd. Tvärdopp där kyler det mesta av överhettningen.
