stigstrombergsson

Bara mycket sällan har jag tidigare befläckat min blogg med idrottsliga åsikter och värderingar. Ingalunda tänker jag bryta denna avhållsamhet. Ändå nämner jag nu att klockan nu är ett litet tag efter Sveriges förlustmatch mot Japan i semifinalen av damernas VW i fotboll. Nästan hela andra halvlek såg jag på TV men början av matchen tog jag in i dess radiovariant samtidigt som jag och madammen färdades i bil norrut. Vilket vi inte gjort om vi inte varit söderut. Vilket vi varit. Och kommit hem från.

En veckas bortavaro från hemfastigheten hann det bli – resan som innebar besök hos och umgänge med svärmoder och diverse svågrar och svägerskor, tillika barnens kusiner. Sådant sker oftast nere i de delar av riket som Sara Lidman i sina alster benämner Swärje där de alla bor. Vi norrlänningar stack i mitten av förra veckan men är nu tillbaka i midnattsljuset.

Det var en barnlös resa vi gjorde och barnlösheten är ett tillstånd vi successivt alltmer har att vänja oss vid. Kvartetten – Snuppan, Snorvan, Hattifnatten och Heffaklumpen – är ju alla mer eller mindre uppvuxna numera och vare sig vill eller kan följa mor och far på bilsemester. De har ju egna jobb och allsköns förhållanden som fyller tiden vilket medförde att gammelfolket fick fara själva.

Efter denna tur är vi nu hemmavid igen – typ tillbaka i trädgården. Som nog måste klippas, ansas och bepysslas i morgon. Kanske kommer också min bloggeriaktivitet att öka något. I vart fall har jag en del funderingar i en bunke för jäsande funderationer.

Och till helgen skall farmor och farfar – alltså madammen och jag – passa Tyra!!