stigstrombergsson

Idag, söndag, startade årets upplaga av konfafotboll med att alla (som inte var kvar i finalspel i Umeå-cupen) firade gudstjänst i Älvsby kyrka. Jag predikade i den gudstjänsten och resten av inlägget är mitt manus – lätt bearbetat för blogg.


Evangelietext Lukas 9:51-62

Tre Bibeltexter är lästa – liksom i alla gudstjänster.
En ur Gamla testamentet – händelser före Jesus, om två profeter.
En ur ett av Nya testamentets epistlar – brev där kallas så och handlar om anvisningar för att vara kristen.
Och sist, avsnittet jag läste när alla stod, ett avsnitt ur ett av Evangelierna i Bibelns Nya testamente – ord om och eller av Jesus. Den viktigaste texten.
Jag lämnar nu de texterna för ett tag då jag först vill fundera över en och annan annan sak.

Norrmannen som för drygt en vecka sköt vilt omkring sig och dödade en massa människor menar i sina förvirrade tankar sig slå ett slag för ett kristet Norge där han anser att muslimer, de med religionen Islam, inte hör hemma. För honom är Kristen och Norsk ganska samma sak. Det finns flera som anser samma sak även om de absolut inte tar till våld. Kristen och norsk – eller hos oss att vara svensk – sammanfaller.
Det är en betydelse en del lägger in i ordet Kristen – att man lever i ett samhälle färgat av 1000 års kristen kyrka med Jul, Påsk, Söndag som arbetsfri dag mm. Och visst hör Jul, Påsk, Söndag ihop med att vara kristen – men det är inte att vara Kristen. Det finns ju massor med kristna som inte är svenskar. Att vara Kristen är nåt annat.

Andra tänker att om man är Kristen handlar det om att göra en massa, att inte göra annat och över huvud taget vara på ett visst sätt. Man tänker på att be, läsa Bibeln, fira gudstjänst, vara hygglig, ärlig, skötsam, nykter och så vidare. Och visst hör sånt ihop med att vara kristen – men det är inte att vara Kristen. Det är nåt annat.

En del menar att när man är Kristen betyder det att man tycker och anser speciella saker. Att Gud finns – naturligtvis. Och Jesus och under och mirakler och allt möjligt. Och visst hör olika åsikter ihop med att vara Kristen. Att tycka är dock inte att vara Kristen – för si det är nåt annat.

Vad är det då?
Vad är det då att vara Kristen?
Om det inte är vara svensk, att vara på ett speciellt vis eller att tycka vissa saker?

Berättelsen jag läste ger ledtrådar:
Den handlar om när Jesus var på väg från norra delarna av nuvarande Israel upp till Jerusalem – man säger upp eftersom höjdskillnaden är stor.
Jesus var på väg – och folk följde honom.
Det är vad Kristen handlar om: att följa Jesus.
Därför har den här söndagen rubriken Efterföljelse.

Vara Kristen är alltså knutet till en person. 
Det är knutet till Jesus. Inte till beteende, åsikt eller annat.
Det är att följa.

Att följa någon kan man göra utan att känna de personen. Man lär ju känna den det gäller när man följs, byter tankar, har med varandra att göra.
Att följa någon kan man göra utan att vara speciellt lik den det gäller. Men man tar ju intryck av, påverkas av och börjar likna den man följer.
Så är det människor emellan.

Så är det också i förhållandet människa Gud – eller lika gärna: Jesus.

I berättelsen gavs flera följe-exempel:
Några som faktiskt inte ville följa – innevånarna i den samariska byn.
Några okontrollerat ilskna – lärjungarna som ville dra ner Guds straff över de ovilliga samarierna. Och tillrättavisades av Jesus.
En entusiast som verkligen vill – Jag skall följa dig vart du än går – och som får beskedet om att det nog inte bara är en dans på rosor.
Ett par som av olika anledningar vill skjuta upp när Jesus säger Följ mig.
Och så slutar avsnittet med ett ordspråk som handlar om beslutsamhet:
Den som ser sig om när han satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike.

Om du är kristen eller inte vet bara du – kanske.
Men det handlar inte om vilken kultur du tillhör, vad du gör, vilka vanor du har, vad du tycker eller anser – det handlar om din riktning, vem du följer. Därför är man kristen eller inte – inte mer eller mindre.

En sak till:
Ordspråket Den som ser sig om när han satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike liksom de andra två texterna handlar om beslutet att följa och seghet, uthållighet i följandet.

Sådant är ju viktigt.
Man automat-följer inte Jesus.
Som litet döpt barn – Ja! Småbarn automatföljer ju alltid.
Men som vuxen och som hålla-på-att-bli-vuxen är beslutet viktigt.
Inte bara ett beslut en gång för alla utan också ett dagligt beslut

Jag vill följa Honom – Jesus – som jag ännu inte känner!
Jag vill följa Honom – Jesus – som jag känt i åratal en bit till!
Och de besluten är var och ens egna!

Vi bekänner tron – det är ett sätt att formulera sitt beslut. och gör det stående.