hög- och lågkyrklig
Jag kommer nu den närmaste tiden att på grund av hektiska aktiviteter sannolikt ta nästan en veckas bloggstopp, i alla fall sparlåga. Innan dess är det dock ett par saker jag vill beblogga utifrån min (o)vana att ge mina läsare inblick i mitt läsande. Nu har ytterligare ett par volymer sällat sig till skaran omnämnd i kategorien Predikaren 12:12.
Jag har ett par kompisar som är ganska småhyfsade teologer – faktiskt. Jag länkar till dem bägge långt ner till höger på denna min blogg. Den ene av dem är tobbe lindahl som för någon tid sedan skrev att han fått korn på ett par böcker av Gunnar Rosendal som var den svenska högkyrklighetens grand old man. Tobbe är liksom lite högkyrklig av sig och anses så av både sådana som gillar och ogillar det*. Den andre är stig sundström som är lokal präst här på orten. Tidigare var han verksam i det (då och även nu ganska frikyrkoaktiga) lokala EFS-sammanhanget men är nu komminister i församlingen. Dock svarar han nog – som jag förstår det – gärna på anropet lågkyrklig.
När Sundström i en kommentar till ett inlägg om Rosendals böcker på Lindahls blogg sa ungefär att den där Rosendal aldrig varit någon han bekantat sig med, och Tobbe associerade vidare på den tråden gick jag till min bokhylla för att där leta fram lite teologiskt krigsbyte – en bok jag lånat/tagit ur folkhögskolans bibliotek.
I den boken står det att den är en gåva från Henning Berglunds Bibliotek**. Det är en gammal bok och var dessutom oläst. Till och med osprättad. Gammalt tillbaka var det nämligen så att alla böcker inte skars i samband med tryckningen utan sprättades upp av den förste läsaren – som i detta falla alltså blev lilla jag. Boken ifråga har tryckår 1944 och betingade det året i sin häftade form priset 7 kronor och 25 öre – tänk ändå hur det kunde vara!
Boken ifråga är volym fyra i Gunnar Rosendals serie Rätte Lärare. Titeln är Lag och evangelium i C O Rosenuis betraktelser. Det är alltså en av högkyrklighetens stora som analyserar, återberättar och varmt rekommenderar lågkyrklighetens största skrivares främsta alster.
Jag fann den vara en mycket mycket mycket bra bok!
Hos en del högkyrkliga – inte Tobbe! – har jag ibland stött på viss nedlåtenhet när det gäller lågkyrklig pietism, känslosamhet och skruva-i-lampor-fromhet***. Hos lågkyrkliga – inte Stig – har jag på samma vis träffat på avståndstagande till allt vad högkyrklighet, dogma och liturgisk altarexercis heter. Lag och evangelium i C O Rosenuis betraktelser kan i bägge ”lägren” vara en en god påminnelse om hur ofantligt stor värdegemenskap dessa två riktningar egentligen har. Och att det är helt OK att – som jag – känna mig befryndad med båda.
Boken kan fjärrlånas genom bibliotek eller köpas antikvariskt – gissar jag.
Den andra boken jag läst återkommer jag till vid senare tillfälle.
* Att sedan begreppet högkyrklig kan ha skiftande innebörder beroende på vem som använder ordet och i vilket sammanhang är en faktor som ofta förvirrar samtalet. På samma sätt är det med ordet lågkyrklig.
** Henning var prost i Pite kontrakt för ett antal år sedan. Efter hans alltför tidiga bortgång valde anhöriga att ställa åtminstone delar av hans bokhyllors innehåll till skolans förfogande i stället för att skeppa allt till bränngropen – en god tanke.
*** Med detta åsyftas sedan att lyfta händerna i entusiastisk repeterande lovsång.
Att försöka beskriva var man står teologiskt är ju en spännande och - i alla fall för en själv - givande uppgift. Det kan bli ett inlägg på min blogg om detta vad det lider.
Nå får du ge dig med andra aktiviteter. Nu hungrar och törstar vi efter ett inlägg.
