stigstrombergsson

Någon gång i slutet av 1974 erhöll jag ett rekommenderat brev märk Militärärende av vilken jag erfor att fosterlandet önskade se mig som gäst vid Kungliga Nittonde Infanteriregementet i Boden från och med juni månad 1975 och tio månader framåt. I sin gränslösa generositet förpliktigade sig nationen att under denna tid bestå mig med mat, logi i flerbäddsrum eller annan förläggning samt med andra gossar i samstämmig och enhetlig klädsel delta i inrutade aktiviteter och erfara kvinnofrid – eller snarare kvinnofrihet.

Den på posten – då fanns det riktig post – hämtade försändelsen fick för alla mina hakor bestående konsekvenser. Reglementet vid Kungliga Nittonde – och annorstans – stadgade att om hakor vid inryckning var försedda med skäggväxt fick sådan bestå men om så icke var fallet skulle till varje morgons tidiga bestyr ingå att noggrant skala av allt som eventuellt där växte och grodde. Alltså lät jag lurvet växa till sig under våren*.

Sedan dess har jag haft skägg. Madammen i mitt liv har svaga minnen från vintern 74-75 innan vi blev ett par men våra fyra barn har aldrig sett sin fader utan skägg - bara långsamt färgväxlat och mer eller mindre välansat.
Mest mindre välansat – faktiskt. Det tillsnofsas så sällan att jag mellan varje gång glömmer av vilket djup trimmern skall ställa in för. Eller höjd, beroende på hur man ser det. Eller är det längd?

Denna morgon blev det för kort!
Ser bara sådär modernt rått orakad ut - typ rårakad.
Försnyggningsresultatet alltså bara pannkaka!

Bilden? En gammal sak. Effekt av förvrängningsfunktionen i läpp-tippens kamerafunktion.

---

* Rykte förtäljde ävenledes att om man hade skägg blev man befriad från momentet att försedd med i alla lägen – och definitivt om den var kopplad till hårig haka – otät skyddsmask i ett slutet rum utsättas för tårgas. Detta blev en bidragande orsak eftersom lumperi under 70-talet handlade om att slippa så mycket som möjligt.