photoshoppat

Idag den andra söndagen efter Trettondag jul var jag ombedd att medverka med predikan vid 11-gudstjänsten på EFS i Älvsbyn. Då det rörde sig om en reguljär gudstjänst en söndag gjorde jag så som jag oftast gör och skrev ett fullständigt manus i löptext – att jag sedan inte exakt följer detta manus är som en annan sak. Manustexten har här lätt bearbetats för bloggläsning. Som blogginlägg blev det gräsligt långt. Som predikan tog det en ½timme vilket också kanske är gräsligt långt men ändå inte farligt. Liturgin i ett 11-möte är rejält minimerad och EFSare har ganska välövat sittläder när det gäller att lyssna till predikan. Kanske är det inte heller riktigt en predikan. Mer av ett föredrag. Eller ett Bibelstudium. Kanske en lektion. Blandformerna kan vara många - liksom yrkesskadorna.



Det är andra söndagen efter Trettondagen idag. Jag skall läsa ett bibelavsnitt och det finns i psalmboken på samma sida som episteln som lästes för en stund sedan – sidan ett tre ett sju.

Textläsning Johannes evangelium 5:31-36

1. Först lite om texten som den står i Johannes 5

Det är ett ganska rörigt litet textavsnitt. Helt plockat ur sitt sammanhang. Som så ofta. De texter vi läser på söndagarna är ju tagna ur sina Bibel-boks-sammanhang och flyttade in i just den söndagens sammanhang tillsammans med andra avsnitt. Och det kan bli lite rörigt.
Strax innan i berättelsen har Johannes… – och här är det rörigt igen. Det finns ju flera Johannes. Dels han som ligger bakom texten ungefär 60 år efter det att saker och ting hände, dels den i texten nämnde Johannes Döparen. Det är en annan Johannes, en halvt år äldre släkting till Jesus. Kan bli lite rörigt.

Strax innan i berättelsen har Johannes – alltså evangelisten – låtit Jesus hålla ett tal om sig själv och sitt förhållande till Fadern. I det talet satte han saker på sin spets bland annat i 5:19-24 – [här återgav jag en del ganska fritt]
Och innan det samtalet hade Jesus botat en lam man på sabbaten. Alltså fräckt ändrat vad alla i hans närhet uppfattade vara en evig stadga från Gud. Budet att man skall helga vilodagen och hålla den arbetsfri. Jesus sätter sig över den på Guds ord grundade uppfattningen. Det är att Jesus uppfattas upphäva Guds Ord som gör att hela legitimationsresonemanget sedan uppkommer.

Delar av det resonemanget är inte aktuella för oss. Johannes Döparen är ju till exempel inte speciellt viktig för oss men när Jesus vandrade omkring var Döparen en viktig figur – en väckelseledare som drog mycket folk till omvändelse, dop och nystart. Och de årtionden efter själva händelsen då evangelieförfattaren och andra berättade om och funderade över händelserna kring Jesus – då var Döparen fortfarande viktig. Visserligen var han grundligt halshuggen men det fanns döparlärjungar som fortsatt i hans anda både i Palestinaområdet och i judiska kolonier på annat håll. Vad Johannes Döparen sagt om Jesus var därför då en viktig fråga, ett viktigt belägg, när de som trodde på Jesus uppståndelse skulle legitimera vem Jesus är.
Och på 90-talet när evangeliet skrivs är alltså Johannes Döparens ord om Jesus fortfarande ett argument – annars skulle inte evangelisten tagit med det. Men idag, när det inte finns en stark Johannes-Döpar-rörelse invid den kristna kyrkan blir inte Döparens uppfattning lika viktig som Jesus-legitimation – faktiskt.

I stället är det ett starkare vittnesbörd än det Johannes Döparen gav som är viktigt.
Jesus säger det själv – typ som en minnesvers för denhär dagen:
De verk som Fadern har gett mig att fullborda,
just de jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig.
(v36).

2. Det Jesus gör legitimerar honom – såhär långt i evangeliet.

Om man inte känt till berättelsen om Jesus alls utan bara läst Johannesevangeliet såhär långt skulle man ändå fått sig en hel del till livs.
Jesus har kallat lärjungar, han har i Kana i Gallileen gjort 600 liter vin till en fest där de redan druckit upp det som fanns, han har rensat templet från den pengafixering och krämarmentalitet som lätt bryter sig in i religiösa sammanhang, han har på håll botat en son till en ämbetsman och sedan den lame vid Bethesda-dammen.
Dessutom har han hunnit att i ett nattligt samtal sätta myror i huvudet på en teolog – Nikodemos – samt också gjort det olämpliga som det var att färdas genom blandfolksområdet Samarien och där till råga på allt samtala med en samarisk utanför-kvinna med lindrigt sagt tvivelaktig moral – och så få anhängare i och runt staden Sykar.
Det har Jesus hunnit göra såhär långt i berättelsen. Och det vittnar om vem han är. Hur?

Att skapa det ena till det andra – vatten till vin – kan bara Gud.
Att föreskriva, bestämma, hur det skall vara i templet – kan bara Gud.
Att bara genom sitt ord skapa hälsa och liv (och på håll) – kan bara Gud.
Att bota en kroniker som varit lam i 38 år – kan bara Gud.
Att sätta sig över Guds bud – det får bara Gud.

Så bara genom de fem kapitlen legitimeras Jesus som
Sonen, själv Gud och alltid nära Fadern, som har visat Gud för oss.
Så står det också i kapitel 1 vers 18.

3. Det Jesus gör legitimerar honom – i evangeliet som helhet.

Nu är inte Johannesevangeliet – eller något annat i Nya testamentet – skrivet främst för att läsas eller höras av folk som inte hört om saken tidigare. När Johannes skriver vet han att de som skall ta del av texten kan storyn i sin helhet. Det gör att Johannes "dubbelexponerar" – vet ni vad det är?
[Här såg främst de yngre ut som fågelholkar varvid följande icke planerade utläggning sköts in]

Förr i världen, innan digitalkamerornas tid fotograferades det på så sätt att man satte in en så kallad film i kameran. Och så plåtade man 36 bilder och då var filmen slut och skulle skickas till ett labb för framkallning. Och man visste inte hur det blivit förrän efter en vecka tio dagar. Idag bränner man iväg 150 digitalbilder i timmen och får genast se om det blev lyckat eller inte.
Ibland hände det att man tog fel. I stället för att sätta in en ny film råkade man ta en gammal som redan använts och tog alltså bilder med den en gång till. Exponerade dubbelt. När då filmen kom tillbaka framkallad var det mer än vanligt ett överraskningarnas tillfälle – [här sågs minnes-goda åhörare i 40+åldern småskratta]. Det kunde finnas bilder på en tomte med en midsommarstång uppkörd i näsan. Det var "dubbelexponerat" - två bilder i en.
Så går det inte till nu. Nu skapas samma effekt – utan överraskningsmomentet – genom att man tar en digital bild och i till exempel dataprogrammet Photoshop lägger man på en bild till. Och kanske ännu en. Och får en slutbild som man photoshoppat till något med flera lager, flera bilder i en – typ.

När Johannes – och andra – skriver evangelium så "photoshoppar" han – i detta är Johannes är extrem. Han tar händelsen, vet vad andra vet och underförstår det, väver in sådant han tänkt under de 60 år som gått osv och får en berättelse med flera lager. Flera betydelser.

Så "photoshoppat" kommer orden de verk som jag utför att innefatta inte bara vad som hitintills berättats i evangeliet utan allt det Jesus gjort och sagt. Allt det Jesus fullbordade. Redan här, i början av evangeliet, handlar det alltså samtidigt om det som hände senare, i slutet. Och det var då, i slutet men inte allra sist i evangeliet, som Jesus på korset just sa om alla de verk som Fadern har gett mig att fullborda, just de jag utför: Det är fullbordat – och böjde ner huvudet och överlämnade sin ande. (19:30)

Jesus uppståndelse
är det främsta verket som legitimerar vem han är.

Döden kunde inte hålla i honom. Jesus klev ut ur den död han frivilligt tagit på sig för andras skull. Och dödade döden. Och visar så att han är Gud – livets källa och ursprung.

Det är Jesus död innan – det verket – som främst visar vad Gud gör.

Jag sa att han frivilligt tagit på sig döden för andras skull. Den tanken är inte bara min. Den är central i Johannesevangeliet (liksom hos alla andra författare i Nya testamentet). Innan själva berättelsen om Jesus död finns tanken "inphotoshoppad" när Jesus i kapitel 10 talar om den gode herden som ger sitt liv för fåren – men det handlar alltså om hans egen offerdöd: …jag ger mitt liv för att sedan få det tillbaka. Ingen har tagit det från mig, jag ger det av fri vilja… (10:17-18)

Det finns folk i vår tid som har svårt med detta. Alltså med tanken att Jesus död skulle vara ett frivilligt offer till förmån för andra – oss. Man tycket det verkar läbbigt att någon skulle vara tvungen att dö för att andra skulle ha fri väg till gemenskap med Gud. Att Gud skulle vara sådan att Gud krävde sådant. Och att människan skulle vara så dålig att hon skulle behöva det, behöva en Försonare.

Vara hur det vill med de funderingarna: Bibelns resonemang är entydigt men framställs på en mängd olika sätt och med varierande bilder. Och hos Johannes blir det bara så extra tydligt:
(på så sätt) älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. (Joh 3:16-17)
Det verket fullbordade Jesus. För vår skull. Och det legitimerar Honom.

De verk som Fadern har gett mig att fullborda,
just de jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig.
De legitimerar honom. Då som nu. Som Gud, som Försonare.
För dig och för hela världen. Amen.


Här kom jag att sluta. Klockan hade gått och jag hade redan predikat i 30 minuter. Det var inte läge för fler tunga eller röriga tanketrådar – denna gång. Följande sista avsnitt fanns dock också i mitt manus:

Till sist: Jesus verk fortsätter
. Han fortsätter verka i det han gör nu.

Johannesevangeliet talar "photoshoppigt" om några sådana verk:
I samtalet med Nikodemos i kapitel 3 talas om Dopet då vi föds på nytt av vatten och Ande för att leva i, med och för honom och varandra.
Efter sin uppståndelse – kapitel 20 – ger Jesus sina lärjungar sin Ande och makten att på upp-drag av Gud förlåta alla synder så att de inte blir liggande mellan människan och Gud – Bikt och avlösning.
I kapitel 6 talar Jesus om bröd och vin som hans kropp och blod och ger evigt liv – Mässan.
Och i kapitel 15 talar han om både Ordet och Bönen – genom vilka han fortsätter verka.

Både då och nu är allt detta hans verk till förmån för oss.
Allt detta fullbordar han för att ge oss liv. LIV. Amen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0