internationell konferens I
Jag är i Skellefteå. Noga räknat på stiftets Internationella konferens tillsammans med i runda svängar ytterligare 300 personer. Kul.
Läsaren må nu inte tro att det enbart är en nöjesresa. Tvärtom är min vistelse här förenad med en stor genomgripande uppoffring. Igår omtalade nämligen farmodern till det barn jag är farfader till att hon i eftermiddag och kväll skulle åka till Luleå för att träffa bland annat sitt – alltså vårt – barnbarn. Och äta tacos. Detta viktiga om jag att offra – fatta: inte träffa Tyra! – för att som planerat var åka till Skellefteå. Faktiskt ganska tungt men vad gör man inte för den goda saken.
Stiftets Internationella konferens hålls vart annat år och är enligt min mening en mycket viktig sammandragning. I förra veckan spordes jag av en arbetskompis: Varför tycker du att den konferensen är så rolig? och svaret blev: Är man lyhörd och nyfiken, pratar med folk som kommit från olika delar av världens osv har man på nåt sätt gjort fyra-fem snabba utlandsresor fast man bara farit till Skellefteå. Dessutom handlar det om att visa upp folkhögskolan, knyta nya kontakter, odla andra kontakter och träffa folk!
Så löd mitt svar och det är ändå bara början!
Jag menar - allvarligt talat - att det är absolut nödvändigt för mig och andra som vill verka för den kristna kyrkans växt och utveckling att tvinga oss själva att titta över vår egen lilla samfundsankdamms kant. I ordsammansättningen Svenska kyrkan finns nämligen en risk att just svenskheten blir för dominant och att vi glömmer att Kristi kyrka spränger alla nations- och folkgränser. Internationella intryck är ett bra motgift mot den sjukan. Dessutom är det så att lokalförsamlingarna är Svenska kyrkans grundläggande nivå – helt riktigt och enligt kyrkans regelverk – vilket innebär en frestelse till att man lokalt blir sig själv nokk. Inte ser över kanten på – just det – den egna lokala ankdammen.
Internationella konferensen motverkar den småskurenheten.
Därför är jag alltså i Skellefteå. Och bor på hotell. Och lyssnar till föredrag och träffar folk. Firar gudstjänster och samtalar. Jag tycker att församlingarna i stiftet i gemen skulle satsa mer på att låta fler anställda och frivilliga medarbetare delta för att ta in impulser från England, Latin-Amerika, Liberia, Tanzania, Egypten och andra ställen. Det handlar i någon mån om impulser kring vad man kan göra men framför allt kring hur man kan tänka. Utanför sin ankdamm alltså.
Fast Egypten blev det inte. Biskop Thomas från den koptiska kyrkan kom inte som planerat. Valde att stanna hemma i den tid av omställning som nu övergår hans flock. Rätt. Men Egypten är ändå med då vi i kväll nåtts av nyheten att Mubarak packat ihop och avgått. Inte en dag för tidigt. Glädjande.
Vad har kvällen då inneburit rent programmässigt?
Svar: konferensinledning följt av ett intressant föredrag ägnat att introducera ett viktigt dokument Mission i kontext* från Lutherska Världsförbundet. Jag har inte läst det i detalj än men det är hämtat från internet och sparat på min hårddisk. Sedan en aftonbön i S:t Olovs kyrka och en pilsner med några goda vänner på hotellet. Nu är jag tillbaka på rummet med BBC på TV från och om händelserna i Egypten.
I morgon blir det gudstjänst, seminarier, föredrag och allt möjligt annat innan gissningsvis ytterligare en kvällspilsner tas med (andra) goda vänner**. Och på söndag konferensens grand finale!
Som läsaren fattar betyder detta att jag återkommer!
Bilden? Suddig variant av konferensens internationella gäster.
* Googla Mission i kontext så hittar du dokumentet som pdf-fil om bara 36 sidor.
** Ett speciellt knippe goda vänner är givetvis tidigare arbetskamrater på Stiftskansliet. Där tillbringade jag första halvan av 1990-talet och det är alltid roligt att möta dem på nytt. Någon – biskopens sekreterare – önskade med namn bli särskilt omnämnd på denna min blogg. Trogen min hållning att inte nämna alltför många personer vid namn avstår jag dock från att skriva ut hennes namn här. Berörda vet ändå vad Elisabet heter.
