glest nu
Det var ett tag sedan jag bloggade. Söndag morgon för att vara exakt. Till mitt försvar måste jag då säga att jag tve-bloggade fast det ena inlägget var muntligt och nog borde haft rubriken internationell konferens II. Tocket filmbloggande kommer bara undantagsvis dyka upp framledes. I och med detta inlägg kan jag således anses vara tillbaka i mitt vanliga tangentbordsknappande jag*.
Internationella konferensen var bra. Ungefär 300 deltagare på föreläsningar, seminarier etc. Samt umgänge och kontaktodling. Kallt väder givetvis men då avståndet mellan boendet och konferensandet var av inomhuskaraktär möjligt att överbrygga i Birkenstock gjorde vädret inget. Sankt Olovs kyrka – bild kommer – låg på gångavstånd fast då förslagsvis i andra skor.
På måndag anlände en kvartett frusna Liberianer anförda av Luleå stifts internationella sekreterare till folkhögskolan. Tankar byttes och situationer beskrev i akt och mening att söka utröna om ett mer organiserat utbyte kan skapas till glädje och båtnad för bägge parter. Framtiden får visa hur**.
Resten av veckan har sedan gått i ett intensivt arbetande tecken kombinerat med tillfälligt gräsänklingsskap. Sjukdom i medarbetarkårens närhet har medfört viss omfördelning av uppgifter och madammen i mitt liv reste igår till huvudstaden för att fortbildas ett par dagar och sedan förbli där som syskon- och moderbesökare till på söndag. Då också yngste sonen – Heffaklumpen kallad som liten – numera veckobor i Luleå är jag alldeles ensam i fastigheten. Synd om mig är det inte men lite tråkigt har jag. Har man varit sex personer i familjen blir det plötsligt lite plötsligt att vara alldeles själv i sällskap blott med böcker, dator, TV och utomhustermometrar som frusit fast runt 30 minus.
Just detta senaste är det allmänna veklaganämnet på bloggar, Facebook och i dagligt tal. Jag ids inte skriva om kylan mer än att den nu på grund av sin ihärdighet förefaller vända människors humor i svärtande riktning. Ett exempel på kylslagen svart humor är vad en prästkollega från stiftets sydligare nejder skrev för någon dag sedan: Perfekt dag för att köpa glass! Ingen risk att den smälter på väg hem om man går från affären!
Utanför kallhålet Älvsbyn händer givetvis också saker av blandad karaktär. Demokratikrävande demonstrationer sprider sig vidare i Mellanöstern. Svenska kyrkans internationella arbete Hela världen byter namn på nytt. Samma kyrkas diakoner samlar opinion mot utslagningen och nyfattigdomen. Bloggaren Dag Sandalh påtalar delikat inomkyrkligt ränksmideri. Och mycket annat. För den nyfikne inte en lugn stund men jag skriver inte vidare i dessa saker.
I vart fall inte nu.
* Motivet för detta val av kommunikationsmetod kan ses i en fotnot till förra inlägget.
** I skrivande stund kan redan vissa framtidsstrukturer kanske anas men det är för tidigt att berätta här.
"Perfekt dag för att köpa glass! Ingen risk att den smälter på väg hem om man går från affären!"
Igår var en perfekt dag att avfrosta frysen -25 C jag passade på ta frysvarorna utomhus kunde i lugn och ro låta frysen avfrostas och torka ut innan frysvarorna lades tillbaka nu kallare än när de plockades ut.
